Olika ansikten!

[bortkastat liv]

Hjälp! jag vet inte vem jag är.
Jag fotar mig, och ser olika ansikten på varje bild! Skitläskigt.
Ibland när jag ser bilder på mig själv undrar jag vem det där är, sen kommer jag på att det är ju JAG.
herregud, hur kan man förvandlas så från en bild till en annan?! Skulle någon be mig beskriva mitt utseende så skulle det bli svårt, för jag vet ju inte hur jag ser ut egentligen, eftersom det tydligen skiftar från stund till stund.
Det händer att jag förundras över hur folk kan känna igen mig fastän jag har en annan frisyr, en annan min än de är vana vid att se mig ha, t ex när jag skrattar ser jag ut som en helt annan person än när jag är allvarlig, Hur fasen kan dom känna igen mig när jag inte ens gör det själv? Är jag helt psycho?

Mvh, en förtvivlad

[Confundus]

Förmodligen BDD men du kan också ha som jag, jag har tendens till ansiktsblindhet. Det innebär att man inte känner igen ansikten även om det är någon man känner. Så om någon har en annan frisyr eller något kan jag bli osäker om det är den personen, och det kan också gälla när jag ser bilder på mig själv, att jag tycker att folk inte borde känna igen en.

[disaa]

Blir så för mig med ibland, ser typ helt olika ut på alla bilder. Kommer ihåg en ansiktsbild jag tog för ett antal år sen, ser verkligen inte ut som jag! Såg mkt bättre ut på den bilden än vad jag gör egentligen, och den bilden var inte ens redigerad. Och så t.ex hade min kompis tagit en bild på mig från en fest, (detta var också år sen) och jag fick se den nyligen och det såg verkligen INTE ut som jag. Man undrar ju hur andra ser en. 

[bortkastat liv]

Förmodligen BDD men du kan också ha som jag, jag har tendens till ansiktsblindhet. Det innebär att man inte känner igen ansikten även om det är någon man känner. Så om någon har en annan frisyr eller något kan jag bli osäker om det är den personen, och det kan också gälla när jag ser bilder på mig själv, att jag tycker att folk inte borde känna igen en.

Men jag känner igen andra människor som familj och vänner. (Undantaget är väl ytterst bekanta personer som man bara träffat och pratat med som hastigast, dom känner jag nästan aldrig igen så det kan ibland bli lite pinsamt, för som jag uppfattat det känner folk ofta igen mig.)
Det är det att jag inte kan vara säker på hur jag själv ser ut, jag har så många olika utseenden och det förvirrar mig, vem är jag egentligen?

[bortkastat liv]

Blir så för mig med ibland, ser typ helt olika ut på alla bilder. Kommer ihåg en ansiktsbild jag tog för ett antal år sen, ser verkligen inte ut som jag! Såg mkt bättre ut på den bilden än vad jag gör egentligen, och den bilden var inte ens redigerad. Och så t.ex hade min kompis tagit en bild på mig från en fest, (detta var också år sen) och jag fick se den nyligen och det såg verkligen INTE ut som jag. Man undrar ju hur andra ser en. 

Exakt det jag menar, tycker aldrig jag ser ut som JAG på bilder. I och för sig så vet jag inte längre hur jag ser ut, eftersom att jag ser så annorlunda ut i olika speglar och på olika bilder, i olika ljus, smink, frisyrer m.m. Jag antar att jag ser ut som mig själv mest när jag är nyvaken, osminkad och när håret står åt alla håll. För det är då jag är som fulast. Då kan jag känna igen mig. Men när jag är iordninggjord, med smink och hela köret, ser jag inte alls ut som jag. Det är som att jag spelar teater, lurar folk att jag ser ut såhär när jag i själva verket inte gör det, när jag är riktigt ful egentligen.

[peppermintcheesecake]

Jag vet inte... kan det helt enkelt inte bero på att man fotar från olika vinklar,ljuset faller olika och så...
Jag och de flesta jag känner har ju några kort där man inte alls känner igen sig själv för att korten har tagits på något konstigt sätt

[a]

Jag kan tycka att jag är smålik någon fast dom är raka motsatsen.. Jag tror inte ens att jag vet hur jag ser ut

Jag vet tex inte om jag är tjock eller smal Ena dagen känner jag mig tjock andra dagen för smal

Ansiktet kan vara fint ibland men oftast inte på kort - men ibland är det så fult att jag ens undrar hur ja kan attrahera min pojkvän.

Om jag säger , jag ser förjävlig ut kan ha svara , men kolla hur jag ser ut då .. hur nu det ska tolkas

Man är väl ful då . Men jag skulle kunna vara ful om jag kunde acceptera mi´na skavanker. Många i mina ögon fula människor klarar av att vara lyckliga. Undrar ofta hur dom klarar av att ens visa sig ute , leva ett normalt liv utan att fokusera på deras fulhet.
Det låter elakt , men jag tänker så ändå.

[bortkastat liv]

idag är en jobbig dag. jag ser ut som en gammal tant, med rynkor och hud som bara hänger. det är inget jag inbillar mig, mitt utseende har ändrats drastiskt sedan igår. (okej jag vet att det logiskt sett inte kan stämma MEN det gör det.) det här ansiktet har jag inte lagt så mycket notis till innan, tant-ansiktet. men idag är den verklighet (det måste det vara). fick för en stund sedan höra en kommentar om att jag ser äldre ut än vad jag är (personen sa dock inte hur mycket äldre jag såg ut att vara, men hon menade nog att jag ser ut som 40 för det är precis vad jag själv tycker att jag ser ut som idag) och det var en kommentar som knäckte mig totalt. jag är 20år och ser ut som 40. eftersom det ändras så snabbt kanske jag ser ut som 80 imorgon. alltså detta låter förmodligen hur knäppt som helst, I admit. men det ÄR sant. folk har alltid sagt till mig att jag ser ut som 17, absolut inte äldre än vad jag är. nu ser jag gammal ut.  fanvadjagskaopereramig.

[krossat ansikte]

Hjälp! jag vet inte vem jag är.
Jag fotar mig, och ser olika ansikten på varje bild! Skitläskigt.
Ibland när jag ser bilder på mig själv undrar jag vem det där är, sen kommer jag på att det är ju JAG.
herregud, hur kan man förvandlas så från en bild till en annan?! Skulle någon be mig beskriva mitt utseende så skulle det bli svårt, för jag vet ju inte hur jag ser ut egentligen, eftersom det tydligen skiftar från stund till stund.
Det händer att jag förundras över hur folk kan känna igen mig fastän jag har en annan frisyr, en annan min än de är vana vid att se mig ha, t ex när jag skrattar ser jag ut som en helt annan person än när jag är allvarlig, Hur fasen kan dom känna igen mig när jag inte ens gör det själv? Är jag helt psycho?

Mvh, en förtvivlad

Ojoj... det där var ord tagna ur min mun.  I flera år har jag hatat att bli fotad eller filmad, för jag ser aldrig likadan ut på bild/film som när jag tittar in mig själv i spegeln varje morgon. 
Jag vet inte varför men det är två helt olika människor. Detta var faktiskt en av anledningarna till varför min bdd bara växte och växte med åren som gick.

Personen jag ser i spegeln, tycker jag om.. utseendet är väl ok.. men utseendet på bild/film ser absolut förjävligt ut. Jag fattar ingenting, har i många år försökt förstå varför det är såhär men har aldrig funnit någon förklaring.  När jag gemför med andra människor ser de alltid likadana ut på bild/film som när de kollar in sig själv i speglen. Varför drabbar det här bara mig?

Jag hatar när människor vill ha med mig på fotografier, brukar alltid vinkla huvudet neråt för att försöka bli så lite misslyckad som möjligt.  Jag blir alltid så himla ledsen och deprimerad när man väl får se bilderna som vart tagna från gårdagens utekväll. Suck..

En gång provade jag att stå mitt framför spegeln samtidigt som jag tog ett fotografi på mig själv. Såg ut som någon annan på fotot trots att jag stod framför spegeln.. vad är det för spöken som härjar i kameror?
När jag frågar människor om jag verkligen ser ut så om jag gör på fotografiet så säger dom "Ja" 

[bortkastat liv]

När jag gemför med andra människor ser de alltid likadana ut på bild/film som när de kollar in sig själv i speglen. Varför drabbar det här bara mig?

Precis! Alla andra ser ut som sig själva på kort, då borde ju även jag göra det men icke...*skakar på huvudet* Jag blir galen på detta!

När jag frågar människor om jag verkligen ser ut så om jag gör på fotografiet så säger dom "Ja" 

Det säger dom till mig med, oftast. Men jag minns tydligt en gång när jag frågade min systerdotter samma sak, det gällde då en bild som jag själv var ovanligt nöjd med. Svaret blev: "Nej, men man kan ju se lite konstig ut på kort ibland". Wow, lyckan var oöverträfflig liksom... Jag hade tyckt att jag (äntligen) lyckats knäppa av en bild som jag inte ser helt förjävlig ut på, så säger flickungen att jag ser konstig ut? Hur tycker hon då att jag ser ut i normala fall? 
 

[kardborre]

Det mest destruktiva jag kan göra mot mig själv är att ta ett ansiktsfoto med mobilen (vilket därför sällan händer).

Så påtagliga blir mina Döda små ögon, Den sneda näsan, De markerade ringarna under ögonen, Den bistra uppsynen, Huden som hänger (som gör att jag ser alltmer elak ut med åren), Osymmetrin, De trådsmala läpparna, Hyns till synes sjuklig blekhet och de röda områdenas skiftningar efter brännskadan, med (förstörda) förstorade porer. Jag kräks.

Skyr olika ljus och speglar som oftast visar olika sidor av ett ansikte som jag mår sämre av när jag ser. Nog ser jag att det är jag i speglar och på fotografier även om skillnaderna kan vara väldigt stora... Det handlar väl mkt om vilket ljus som "styr" för stunden, I guess?

Kroppen har iaf fördelen att den kan gömmas (Till Viss Del) i kläder, men ansiktet förblir naket...

Orkar jag överleva ett tag till ska jag boka tid för operation (vill ha min raka näsa tillbaka!).

[kardborre]

Förmodligen BDD men du kan också ha som jag, jag har tendens till ansiktsblindhet. Det innebär att man inte känner igen ansikten även om det är någon man känner. Så om någon har en annan frisyr eller något kan jag bli osäker om det är den personen, och det kan också gälla när jag ser bilder på mig själv, att jag tycker att folk inte borde känna igen en.

Jag är inte ansiktsblind vad gäller andra och tycker inte jag är det när jag ser mig själv. Men olika ansikten (av mig själv) ser jag... Igår t ex tyckte jag mig se ett "normalt" ansikte i spegeln precis innan jag skulle ge mig av hemifrån. Jag fotade mig då i samma ljus/position (med mobilkameran) och bilderna var horribla! Helt annorlunda (och groteska) än det jag just då såg i spegeln. Fick genast problem med att gå ut, var dock "tvungen" att göra det jag skulle och tog mig iväg tillslut (med viss fördröjning)...

[CyanideCupcake]

Jag är inte ansiktsblind vad gäller andra och tycker inte jag är det när jag ser mig själv. Men olika ansikten (av mig själv) ser jag... Igår t ex tyckte jag mig se ett "normalt" ansikte i spegeln precis innan jag skulle ge mig av hemifrån. Jag fotade mig då i samma ljus/position (med mobilkameran) och bilderna var horribla! Helt annorlunda (och groteska) än det jag just då såg i spegeln. Fick genast problem med att gå ut, var dock "tvungen" att göra det jag skulle och tog mig iväg tillslut (med viss fördröjning)...

det där händer för mig hela tiden...har aldrig haft några större problem med speglar (då jag inte ansett spegeln lika "objektiv" som ett fotografi) men nu börjar jag se samma hemska ansikte även i spegeln...