Ojsan, vilken vändning i ditt liv!!
Behöver du prata så får du gärna kolla efter mig på msn. Det är ett svårt beslut och vad beträffar genetik, så har jag ingen aning!
Jag undrar detsamma faktiskt, minns att en dr Gedda i Göteborg/ Mölndal kände till den bäste läkaren ang genetik här i västsverige. Hoppas du kan ringa och fråga.
Det enda jag har hört är att fobi kan vara ärftligt, men jag hoppas och tror att bdd har med uppväxtmiljön att göra.
Själv är jag inte rädd för att skaffa barn. Om det visar sig att mitt ev barn skulle ha tendenser så har jag erfarenhet nog att agera i ett tidigt stadium.
Det enda som jag oroar mig för som kan bli bekymmer är den egna fobin.
Undrar hur den blir???
Fokuserar man mer på barnet och glömmer bort sig själv i mammarollen?
Eller blir det jobbigare?
Jag önskar och vill tro att att ett ansvar för ett barn sk "tvingar" oss drabbade, att trots all smärta att gå ut och göra vårt bästa för det liv vi har ansvar för -vi har egen erfarenhet!
För min egen del, -skulle jag bli mamma och kunna skylla mitt slitna utseende på en graviditet
Skämt åsido....mitt i det allvarliga, jag gillar att skoja till det, det får mig att överleva!
Massor av kramar,
Angel