Gravid

[Bambi_Tinuthiel]

hej!

jag har precis fått reda på att jag är gravid. Jag vet inte riktigt om detta är rätt ställe att skriva om detta dock?

I alla fall, så mår jag tusen gånger bättre nu än vad jag gjorde förra året och låter inte BDD:n styra så mycket över mitt liv, utan lever ganska socialt numera och kan komma utanför dörren varje dag.

 Jag är tveksam till om jag vill behålla barnet eftersom jag är rädd för att överföra BDD:n och all utseendesfixering till mitt framtida barn. Samtidigt är jag rädd för att en abort skulle knäcka mig och göra att jag backar alla steg som jag har vunnit det senaste året. Är det någon här som har barn? Hur har BDD:n påverkat relationen till erat barn? Jag är så rädd för att barnet skulle bli fast hemma med mig om jag tex. behövde sminka mig flera timmar för att komma iväg till dagis. Finns det några genetiska chanser att man överför sjukdomen till barnet?

Förlåt, ifall jag inte hade rätt att skriva om detta här, men jag känner mig så rådvill.


/BAMBI

[angel]

Ojsan, vilken vändning i ditt liv!!

Behöver du prata så får du gärna kolla efter mig på msn. Det är ett svårt beslut och vad beträffar genetik, så har jag ingen aning!
Jag undrar detsamma faktiskt, minns att en dr Gedda i Göteborg/ Mölndal kände till den bäste läkaren ang genetik här i västsverige. Hoppas du kan ringa och fråga.

Det enda jag har hört är att fobi kan vara ärftligt, men jag hoppas och tror att bdd har med uppväxtmiljön att göra.

Själv är jag inte rädd för att skaffa barn. Om det visar sig att mitt ev barn skulle ha tendenser så har jag erfarenhet nog att agera i ett tidigt stadium.

Det enda som jag oroar mig för som kan bli bekymmer är den egna fobin.
Undrar hur den blir???
Fokuserar man mer på barnet och glömmer bort sig själv i mammarollen?
Eller blir det jobbigare?

Jag önskar och vill tro att att ett ansvar för ett barn sk "tvingar" oss drabbade,  att trots all smärta att gå ut och göra vårt bästa för det liv vi har ansvar för -vi har egen erfarenhet!

För min egen del, -skulle jag bli mamma och kunna skylla mitt slitna utseende på en graviditet  
Skämt åsido....mitt i det allvarliga, jag gillar att skoja till det, det får mig att överleva!

Massor av kramar,
Angel

[Anonym]

Hej Bambi!

En sak som jag undrar, är om du är tillsammans med pappan till barnet? Om du är det, hur ser ert förhållande ut? Är det stabilt och stöttar han dig i din bdd? Jag säger inte att det är fel att behålla barnet om du inte är tillsammans med pappan, men om du inte är det så tycker jag att du ska tänka igenom beslutet flera gånger. Det är väldigt tufft att vara ensamstående mamma och säkert ännu tuffare om du har Bdd...Men om du har ett stabilt förhållande och inga ekonomiska problem, så tycker jag absolut att du ska behålla barnet!

Men du väljer själv hur du ska göra, jag tänker bara utifrån mitt perspektiv och hur jag skulle göra om jag var i din situation!

[Bambi_Tinuthiel]

hej!

jag och pappan har inte varit ihop så länge, så det är därför det känns lite osäkert på om jag ska behålla eller inte. Och han vet inte om att jag har BDD, för sedan vi träffades har jag lyckats hålla den i schack.

hu, är fortfarande så osäker. vet inte riktigt vad jag ska göra. /BAMBI

[Bambi_Tinuthiel]

hej!

jag och pappan har inte varit ihop så länge, så det är därför det känns lite osäkert på om jag ska behålla eller inte. Och han vet inte om att jag har BDD, för sedan vi träffades har jag lyckats hålla den i schack.

hu, är fortfarande så osäker. vet inte riktigt vad jag ska göra. /BAMBI

[Bambi_Tinuthiel]

hej!

jag och pappan har inte varit ihop så länge, så det är därför det känns lite osäkert på om jag ska behålla eller inte. Och han vet inte om att jag har BDD, för sedan vi träffades har jag lyckats hålla den i schack.

hu, är fortfarande så osäker. vet inte riktigt vad jag ska göra. /BAMBI

[Anonym]

Jag tycker att du ska berätta om Bdd:n för honom och all din oro inför om barnet får det. Vad tycker han om att du är gravid? Vill han behålla barnet?

Jag tror att ni fixar det om båda vill. Men det är viktigt att du berättar om din Bdd, oavsett om ni ska bli föräldrar eller inte. Lycka till! // Zia

[Anonym]

Bambi,

Ta kontakt med mödrabarnshälsovårdspsykologen i ditt landsting. Fråga din barnmorska hon kan säkert hjälpa dig och skriva en remiss. Jag jobbar själv som psykolog inom mödravården och hjälper andra i din situation. Om du får rätt stöd är jag säker på att du kan bli en bra mamma för ditt barn utan att överföra dina problem.

lycka till

[Malins mamma]

Bambi, som jag har förstått det så behöver inte barnet få BDD även om det skulle ärva anlagen, det behövs ju en utlösande faktor också för att BDDn ska kunna utvecklas.

Å andra sidan så kan ju även barn till "icke-BDDare" få BDD. Som i vårt fall så har vi ingen, som vi vet om iaf, i våra släkter som har BDD.

Hur det blir med ens egen BDD är säkert väldigt individuellt. Ett exempel från BDDCentral:
 Den BDD-drabbade tjejen, Lynne, fick barn (3 st). Under tiden barnen var små och växte upp hade hon fortfarande BDD men hade inte tid med så mycket ritualer och sånt, hon var ju i första hand tvungen att se till barnens behov. Hon hade svårt för att vara med på tex föräldramöten, utelekar och barnens fritidsaktiviteter, men antagligen tog hennes man hand om en del av detta.
 
När barnen hade växt upp blev hennes BDD mycket värre men nu har hon börjat, med hjälp av Dr C och sin man att bekämpa BDDn och som jag ser det har hon kommit väldigt långt på sin väg till att bli fri från BDDn.

Om du/ni bestämmer er för att behålla barnet så rekommenderar jag starkt att du berättar om din BDD för pojkvännen.

Anonym 3 febr. 15:48:47

Trevligt att se en riktig psykolog här på BDD-forumet, du är hjärtligt välkommen hit!!  
Har du kommit i kontakt med BDD-drabbade på ditt jobb eller hur kommer det sig att du hittade hit? Jag är bara lite nyfiken.....  

Mvh Malins mamma