Sjukbidrag/sjukskrivning

[Anonym]

hejhej, ny här..

Har i princip hållt mig inne i lägenheten nu i över 3 år. Sökt hjälp, har bara fått medicin som inte hjälper direkt. Ville söka sjukbidrag eftersom jag inte klarar av att jobba och därför levt på min sambo i 3 år. Många skuldkänslor här.. Min dåvarande psykolog tyckte dock inte att jag skulle ha sjukbidrag så hon skrev aldrig något utlåtande. Hon kallade mig för utseendefixerad och att vad jag behövde va att växa upp och bli självständig..

Det tog hårt och nu sitter jag här - utan hjälp eller pengar. Min fråga är: e det någon här som går hemma sjukskriven/pensionerad på grund av sin bdd?

[Malins mamma]

Hej Liten, välkommen hit!

Jag har inte nåt svar på din fråga men jag måste bara säga att det som din psykolog sa verkligen är skrämmande. Det visar inte bara hur inkompetent hon är utan även en stor okänslighet och oförmåga att förstå sin patient.
 Man kan ju undra om vissa psykologer inte har lärt sig nånting under sin långa utbildning....

Liten, du måste få hjälp, både av en kunnig psykolog och med att bli sjukskriven, såhär får det inte vara. Jag hoppas att nån av er andra har några tips om hur man gör.

Hälsn. Malins mamma

[Anonym]

Hej !
Jag e en kille på 24 som just hittat denna sida! När jag efter många år lyckades ta mig till en psykolog var det lite samma inställning jag fick! Då hade jag efter ett antal år med bdd nästan gett upp hoppet men tänkte att jag för min familjs skull ta kontakt med psykologer.
Hon var snabb med att skriva ut piller som hon ville jag skulle ta ! Utan att sjukskriva mig åkte jag hem. inte förrän min mamma ringde upp henne gick hon med på att sjukskriva mig i 1 månad.
Har nu lidit av denna sjukdom i 10 år o hela tiden kämpat för att klara skola o jobb med bla alkhol som hjälpmedel.
Har provat cipralex och zoloft men dom har gjort mer skada en nytta .
Jag förstår precis din situation min typ av "bdd" har varit svår och plågsam precis som många andras önskar bara att jag kunde få hjälp nu börjar bli trött på detta handikapp som man själv får tämja!!!!
Daniel

[Malin]

Välkommen till forumet Liten!

Jag är ledsen att du blev så dåligt bemött av din dåvarande psykolog, hon var uppenbarligen inte införstådd med vad bdd är. Jag tycker att du ska söka en ny kontakt och förklara hur din tillvaro ser ut, och (om dom inte kommer på det själva) berätta om bdd och att du tror att det är det du drabbats av. Om de inte har hört talas om det kan de slå upp det i sin diagnosmanual där det står under namnet Dysmorfofobi.

Jag har själv varit sjukskriven pga bdd i ca 4 år. När jag först blev sjukskriven hade jag haft psykologkontakt under ett halvår och när jag trots allt inte längre kunde ta mig till skolan ordnade psykologen en tid för mig hos en psykiatriker som skrev ett sjukintyg.

När jag för första gången i vuxen ålder sökte hjälp för min bdd (jag visste dock inte vad bdd var då) blev jag också ganska dåligt bemött. Jag gick till en allmänläkare som efter 15 minuters oengagerat samtal var redo att skicka hem mig med ett recept på lyckopiller och inget mer. Det var tack vare påtryckningar från familjens sida som jag fick börja träffa en psykolog också.

Jag hoppas det ordnar sig med din sjukskrivning så snart som möjligt, för så här ska du inte behöva ha det. Stå på dig och skriv gärna och berätta hur det har gått sen.

Mvh
Malin Sundqvist

[Liten]

Hejhej igen.

Tack för ert stöd! Jag har en ny tid hos en sjuksköterska/terapeft den 19:e november. Får se hur det går.

Denna sjukdomen är hemsk och jag ser den som ett riktigt handikapp. Jag önskar att den kunde få mer uppmärksamhet i media osv. Mer än den fått dvs.

Det blir en väldigt ond cirkel. Bdd:n leder till social fobi vilket i sin tur leder till depression. Och depressionen kan leda vart som helst...

[Malins mamma]

Liten, jag kollade på försäkringskassans hemsida. För den som inte kan jobba finns det nåt som heter aktivitetsersättning.

Om man har bott i Sverige från att man var 16 år och inte har haft nån inkomst så kan man få ett garantibelopp, om du tex är mellan 21 och 23 år så får du 2.15 x 39.300:- per år.
(39.300:- är prisbasbeloppet för år 2004).

Skatt dras på beloppet och betalas ut en gång i månaden. Du borde få utbetalt drygt 5.500:- /mån. Beloppet höjs lite vartefter man blir äldre och aktivitetsersättningen gäller från man är 19 år tills man blir 29 år. Sen övergår det till att heta något annat.
När man har aktivitetsersättning har man också möjlighet att prova på att jobba ett tag om man vill och kan utan att ersättningen tas bort.
 
För att få ersättningen så måste man ha ett utförligt läkarintyg, fylla i ansökningsblankett med en massa frågor om sin situation, tex familjeförhållande, utbildning. hushållarbete, barnomsorg och vad man har för fritidsaktiviteter. Sen ska det hela godkännas av nån nämd.

Du kan läsa de fullständiga reglerna under www.forsakringskassan.se -- sjuk -- fördjupad information -- aktivitetsersättning. Ansökningsblanketten har nummer RFV 5007.

Berätta för terapeuten precis hur du har det, även att du har levt på din sambo i tre år, och be henne skriva remiss till en psykiater så att du får ett läkarintyg + behandlig för BDD:n.

Lycka till den 19:de nov!
Mvh / Malins mamma

[Liten]

Hej Malins mamma!

Det va just aktivitetsersättning jag ville söka. Men psykologen sa: det där hjälper inte dej. Sedan sa hon till min mor som är mitt "ombud" att om jag inte vill jobba så beror det nog inte på att jag mår dåligt... hon menade altså att jag va lat och efter att ha träffat mig 2 ggr (10 + 15 minuter) så kom hon fram till att hon inte ville ge mig något utlåtande och att jag inte led av någon sjukdom. Konstigt nog remmiterade hon mig vidare akut till en annan psykolog... varför gjorde hon det om jag inte va sjuk??

Jag berättade för henne att jag levde på min sambo, om min bdd och att jag legat inlaggd på psyket i en månad för depression men hon började "förhöra" mig... Hon sa t ex: Varför TROR du att du är sjuk?

Som du förstår så va det knäckande...  Jag anmälde henne till förtroendenämnden. Det va många andra konstigheter med de två besöken hos henne... Men nu ska jag träffa nån ny om nån vecka...  Mina ansökningspapper har legat och väntat på att bli ivägskickade nu sedan 1 mars..

[Anonym]

Hej Liten,

läste ditt senaste inlägg här o tänkte bara säga att det är normalt (skrattar cyniskt) att bli skickad till minst fyra olika personer. Om du söker psykologisk hjälp så brukar det va först 3 samtal som blir fem, sedan skickas man vidare. Kanske lyckades du få psykologen att inse hur dåligt du mådde i alla fall?
Ge inte upp o hur hemskt det än är: dölj inte hur du känner dig varje dag! (de är lite tröga, men de kan ju heller inte läsa dina tankar. dessutom tror jag att de letar efter fuskare, sjukt men men) det verkar vara väldigt korta möten för att kunna skapa sig en uppfattning om dig.
ledsen för din skull o lycka till

[Liten]

jag har gått till psykolog sedan jag va 14... Är 28 nu så jag är iof van.. Att leta fuskare på bekostnad av folks psykiska hälsa tycker jag inte låter normalt. Ingen av mina andra psykologer har behandlat mig så. Enda anledningen till att hon remitterade mig vidare va att för att min mor tog sig ett snack med henne. Och jo, jag hoppas också att jag får bättre hjälp nu.

Hon behövde inte heller läsa mina tankar. Jag sa precis hur jag mådde men när gråten kom så bestämde hon sig för att leda mig ut ur rummet och avsluta samtalet. När jag kom hem grät jag i flera timmar och ville bara dö. Numera går jag aldrig själv till nån läkare/psykolog. Har inte kunnat det sen dess. Har alltid mamma eller sambo med mej vilket e jobbigt för dom eftersom dom då måste ta ut sina semesterdagar för att kunna följa med mig. Den här händelsen har altså gjort allt värre...

Igår fick jag iaf mitt semper-kosttillägg så jag hoppas att jag blir lite piggare nu och går upp en massa. Det va svindyrt...

[Anonym]

Ledsen om jag missuppfattade ditt tidigare inlägg. Jag trodde utifrån det att du precis hade börjat gå...

[Liten]

Nä men det kunde ju inte du veta. :-D

Jag har gått i omgångar, när jag mått som sämst..

[Malins mamma]

Liten, hur gick det den 19:de nov.?

/ Malins mamma

[Liten]

Hej hej.

Det har gått sådär. Går hos en sjuksköterska 1 gång i veckan som ger mig kognitiv terapi. Än sålänge känns ingen skillnad. Jag vet alltid vad hon sla säga strax innan hon säger det och övningarna ger ingenting direkt. Övningar kan jag göra utan att gå hos en sjuksköterska ju. Det jag behöver är ju motivation till att göra övningarna, t ex gå i affären. Men när man är rädd och hela tiden tänker på sitt ansikte så e det lika lätt att gå ut på promenad som att hoppa från en klippa...

Just nu e det tufft. Det är tufft att leva på någon annans pengar när man har det för svårt för att jobba och det är tufft med allting. Och eftersom jag har så mycket tid att tänka så består tankarna oftast av väldigt destruktiva saker.

Jag har ju hört att kognitiv behandling ska funka.. men vi får se. Det tar kanske längre tid för vissa. Jag vill bara låsa in mig i ett hus i skogen och aldrig komma ut...

[Malins mamma]

Liten dethär låter inte så bra. Om du inte redan har bdd-workbook så vore det en bra ide att skaffa den och helst i samarbete med din sköterska (eller nån annan) göra övningarna i den. Hon är kanske inte så insatt i hur man behandlar just bdd ...??
 
Du skriver att du lever på andras pengar än. Menar du att du inte har fått någon aktivitetsersättning eller dyl ännu? Det borde du ju ha fått.

/ Malins mamma

[pelle]

Liten:

Vad skulle behövas för att du ska bli beviljad ersättning?

/ Pelle