Har jag bdd?

[ikoz]

*Vid 19 års åldern började jag tappa mitt hår. Att jag började bli tunnhårig störde jag mig inte alls på. Problemet är att håret faller av "snedt". Därför rakar jag mitt huvud varannan dag. Att ha en mor som påpekar att jag såg mycket bättre ut när jag hade hår ger mig inte bättre självförtroende.
*Jag är utseende fixerad (speglar mig måååånga ggr om dagen), jag tänker alltid på mitt sneda hårfäste, jag gillar inte hur kläder sitter på min kropp, jag gillar inte att mina läppar blir alldeles röda när jag äter.
*Jag tar all kritik personligt, vilket jag kan gå och grubbla på i dagar, veckor, månader...
*Jag litar inte på någon förrutom på min bror. Alla andra kan såra/skada mig psykiskt.
*Jag känner mig alltid iaktagen och granskad av folk i min omgivning.
*Livet kretsar kring vad andra tror, tänker och tycker om mig.
*Jag har väldigt svårt att ta emot beröm och komplimanger. Det känns bara som om att dom är sarkastiska.
*Jag är alltid trevlig när jag egentligen vill be folk att dra åt helvete.
*Jag saknar självförtroende bl.a. p.g.a. av misshandel från tonåren ända tills jag blev 20.
*Jag har inte en enda vänn förrutom min bror.
*När jag väl går på stan (utan mössa/keps) så går jag alltid med huvudet vridet mot skyltfönstren eller marken.
*Sista gången jag åt tillsammans med folk utan mössa eller keps var för 6 år sedan.
*Efter att ha ätit upp min mat så fort som möjligt går jag alltid till toaletten för att kolla om mina läppar är röda. Efter att ha ätit tex spagetti med köttfärsås så känns det som om mitt ansikte endast består av en enda stor mun.
*Jag stirrar alltid på folk i min omgivning vilket ofta missupfattas. Folk (kvinnor/män) tror att jag flirtar med dom vilket jag inte gör. När jag stirrar fersöker jag läsa av vad dom tror, tänker och tycker om mig. Det känns som om alla i min omgivning stirrar på mitt sneda hårfäste och mina läppar. Jag beteer mig även så när jag bär mössa och keps men i mindre grad. Jag kan gå på stan, handla mat mm, vilket jag inte kan göra annars. Att sitta mitt emot någon utan mössa/keps är otroligt påfrästande. Panikattackerna blir enorma, och jag flyr därifrån. P.g.a. mitt beteende tar folk (arbetskamraterna) avstånd från mig. Dom slutar till och med att hälsa och tittar åt ett annat håll när dom ser mig.
*Jag har välldigt svårt att koncentrera mig bl.a. på arbetet. Jag är ständigt medveten om vad som händer runt omkring mig och  jag kastade ständigt stirrande blickar mot arbetskamraterna. Det är inget personligt menat viket dom ofta brukar tro.
*Jag har välldigt svårt att hitta kläder som passar mig/min kropp. Om jag hittar någon som jag gillar så köper jag 3-4 ex.  Att ha på mig något som jag inte trivs i (tex arbetskläderna) får jag ibland panikattacker av. Ibland tar jag rast bara för att få av mig dom eller så speglar jag mig i 5 minuter. Jag vill verkligen inte spegla mig, men jag måste vilket gör mig förbannad och ledsen.
*Jag tänker allt oftare på att plastikoperera mig, men jag är rädd för att mitt själförtroende ska bli ännu sämre om operationen skulle misslyckas. Då skulle jag troligtvis ta livet av mig.
*Jag blev mobbad under hela gymnasiet p.g.a. mitt beteende. Jag gick varken på fester, skolluncher och jag skolkade alltid när det var muntliga framträdanden. Folk kallade mig för psyko, bög mm.
*Under  gymnasiet och universitetet tillbringade jag alla mina raster på toaletten. Det var det enda stället jag kunde vara ensam på. Under universitetsstudierna åt jag även min lunch där.
*Under en viss period kunde jag tvätta mitt ansikte 3 ggr om dagen med en specialtvål. Hyn blev matt och det känndes som ett ansiktslyft. Hårfästet kändes mindre snett. Tvålen kostade 200 kr/st och jag köppte 10 flaskor med rädsla för att tvålen skulle försvinna från marknaden.
*Jag tittar välldigt sällan på tv. Om jag tittar på något så blir det på discovery chanel. Jag klarar inte av att se program som te.x. robinson, bigbrother mm. Jag mår bara illa/blir äcklad av sådana program. Att se hur illa vuxna människor beteer sig.
*Jag har fersökt att gå på diskotek (dom 5 senaste åren), men jag blir alltid kvarsittandes i bilen och tittar på människorna som hänger utanför.  Dom super, skriker och skrattar. Jag känner ingen som helst avundsjuka när jag ser hur dom beteer sig.  Utelivet har aldrig varit något för mig, men jag vet att jag måste gå ut om jag någonsin ska träffa någon.

[Anonym]

Förlåt men jag är nog trög. Har inte uppfattat om du är tjej eller kille? Hur gammal är du?
Det är sorgligt att läsa hur du har det. Kämpar själv med min hudbdd främst. Har inget liv heller, oroar mig ständigt...
Skriv gärna igen. Kram från mig.

[Anonym]

men jag tror du är kille..

[ikoz]

Nej, du är inte trög : )...Jag glömde skriva att jag är en 23 årig kille.
Jag har tagit kontakt med sjukhuset och berättat om min situation (skrev en lång "uppsats" om hela mitt liv). Idag väntar jag på att dom ska höra av sig.

Hur gammal är du själv? Hur länge har du lidit av hudbdd?

[Malins mamma]

Hej ikoz!

Jag har ingen psykutbildning men jag känner till BDD ganska väl. Vad jag förstår av det du skriver så lider du av BDD. Det du beskriver stämmer in på sjukdomen. Jag såg även ditt foto men jag kommer inte att kommentera ditt utseende mer än att även det stämmer in på kriterierna för BDD. (Att de drabbade har ingen eller en minimal defekt). I ditt fall kan jag inte se nån defekt alls.

Att ha BDD innebär att man har en hel del felaktiga uppfattningar och tankar och därmed ett annorlunda beteende + att man har en förvrängd självbild.

Det är dina tankar och uppfattningar som du ska försöka identifiera och undersöka om de är riktiga, och om de inte är det så ska du ersätta dom med realistiska tankar som är baserade på fakta och inte på antaganden. För att bli frisk från BDD hjälper det alltså inte att åtgärda utseendet, även om man själv tror det.

Jag är ledsen att du har det så svårt, jag ser smärtan i din blick på fotot, men det är jättebra att du har tagit tag i saken och skrivit till sjukhuset. Hoppas att de förstår!!!
 
Välkommen hit till forumet, ikoz!!  

Mvh Malins mamma

[ikoz]

Välkommen hit till forumet, ikoz!!
Tack mamma

Jo jag hoppas också att dom ska förstå. Jag tog kontakt med sjukhuset förra veckan. Jag behöver verkligen hjälp/tala med någon, annars kanske jag gör något dumt igen.

[Anonym]

vad är det för foto du talar om, malins mamma?

[Malins mamma]

Anonym, om du registrerar dig och loggar in så kommer det fram ett forum till, under Allmänt och Tekniska frågor. Det heter Privat forum och där kan bara registrerade och inloggade läsa och skriva.

En annan fördel med att vara inloggad är att man själv kan ändra på det man har skrivit (om man skulle vilja det). Det gör man genom att klicka på det "lilla" ordet 'redigera' som står under datumet.

Mvh Malins mamma

[Malins mamma]

Ikoz, betyder det att du har försökt att ta ditt liv nångång förut...?

Jag vill gärna skriva vad Dr C säger om detta:

"Vi vet att själmordstankar och självmordsförsök är väldigt vanligt hos personer med BDD. Det är tragiskt eftersom BDD KAN BOTAS med rätt behandling. Det du måste göra (vid sådana tillfällen) är att ta kontakt med personer i din närhet som kan hjälpa dig. Tex din läkare, din terapeut om du har någon, lokala nödhjälpstelefoner (tex jourhavande medmänniska) eller andra personer som kan vara till hjälp. Kom ihåg att självmord är en permanent lösning på ett tillfälligt problem."

Dr C skriver även att det är just hopplösheten, att man inte ser nån utväg ur sitt lidande som gör att allt blir så nattsvart. Därför vill jag verkligen poängtera att det FINNS metoder för att bli frisk, även om inte kunskapen är speciellt stor i Sverige ännu.
 
För att få inblick i vad man behöver göra för att bli frisk vill jag rekommendera alla att läsa tråden "Frågor till Dr Claiborn" under "Treatment"-sektionen på BDDCentral, eller "Forum Summary" där Anna har sammanställt Dr C:s viktigaste svar till andra BDD-drabbade.

Ikoz, hör av dig när du får något svar från sjukhuset. Det vore intressant att höra vilken sorts hjälp de kan erbjuda och om de förstår ditt problem.

Mvh Malins mamma

[ikoz]

Tack för lästipsen Malins mamma. Ska ta mig tid och läsa igenom trådarna.

Ikoz, betyder det att du har försökt att ta ditt liv nångång förut...?

Jag vill inte diskutera detta öppet på forumet, med rädsla för att någon "nära" ska få reda på hur jag har det.  Jag har ju även laggt ut 2 bilder på mig själv...

Hur gör man för att redigera gamla inlägg? Jag får fram meddelandet "Tillgång nekad ".

Jag väntar fortfarande på att sjukhuset ska ge mig en tid (fick igår reda på namnet på min psykolog). Jag hoppas att hon har någon erfarenhet av personer med bdd. Om hon inte har det så kommer jag troligtvis att be om en annan.
Jag har mååånga problem, men det är just bdd:n som är jobbigast. Om jag skulle bli av med bdd:n så tror jag att min sociala fobi, agorafobi och mina panikattacker skulle avta.

Mvh.

[twinkle]

Hej Ikoz!

Jag blir ledsen av att se det du skriviet, ingen förtjänar att må så dåligt
Jag vet inte om du vill att man ska kommentera ditt utseende, men jag måste... Du är jättefin!
I mina ögon är det inget fel alls på dig!
Ta hand om dig /sanna

[Malins mamma]

Ikoz, det är helt OK.  

Jag vet tyvärr inte hur man gör för att redigera gamla inlägg. De gånger jag har redigerat så har jag gjort det strax efter att jag har sänt meddelandet, när jag tex har märkt att jag har missat något ord eller stavat fel.
Malin kanske vet om det går att ändra själv, annars kan du skriva till henne och be att hon ändrar åt dig.

Hälsn. Malins mamma

[ikoz]

Ikoz, hör av dig när du får något svar från sjukhuset. Det vore intressant att höra vilken sorts hjälp de kan erbjuda och om de förstår ditt problem.


Hej Malins mamma.
Ville bara berätta att jag valde att inte få någon hjälp. För 3 veckor sedan fick jag en tid hos en psykolog.  Jag satt i vänterummet med 5 andra patienter, men jag fick panik och sprang därifrån...

[Malins mamma]

Nej, va synd.
Jag hoppas att du försöker igen. Då kan du göra som många andra BDD-drabbade har gjort att du ber om att få komma sent på dagen när det inte är andra patienter där.
Om du har jobbigt med att de har det väldigt ljust i rummet så kan du be dem dra för gardinerna eller dämpa belysningen. Det kanske underlättar för dig de första gångerna.
Om psykologen känner till BDD så förstår han säkert, om inte så får han ju en chans att lära sig lite om hur det är.

Hälsn. Malins mamma

[Anonym]

jag skulle vilj om jag har bdd hur tar jag reda på det?`Kram