Har haft BDD och vill vara ett litet stöd!

[Anonym]

Hej!
Jag vill dela med mig av mina erfarenheter, eftersom jag känner igen mig i väldigt mycket som skrivs här och jag inser att jag har haft BDD tidigare i mitt liv, innan jag äns visste vad det var.
Jag har länge haft olika komplex, främst i gymnasiet.
Men den värsta perioden började sommaren -99 då min ansiktshud blev i obalans.
Jag fick finnar, och jag hade alltid vart noga med att tvätta huden, men nu kändes det som jag inte hade nån kontroll längre eftersom jag inte kunde styra hudens obalans.
Jag tvättade mig sjukligt mycket, téstade femtioelva olika hudprodukter, och speglade mig slaviskt hela tiden.
Jag mådde så dåligt så jag vill bara dö, varje morgon och kväll kunde det bli timmar framför spegeln i badrummet och jag slog mig själv ordentligt mest på magen och benen.
Ångesten var outhärdig.
Kunde bara ligga på golvet och sprattla!
Varje morgon vaknade jag upp gråtande med bultande hjärta.
Jag kände mig så ful, så jag gick med nerdragen keps ute så folk inte skulle se mitt ansikte.
Trodde det var nåt allvarligt fel på mig och ingen förstod.
"Men du som är så söt?" blev kommentarerna om jag nämnde nåt om det, och visst tackar jag för komplimanger, men jag mådde ju fortfarande pissdåligt.
Detta höll på i flera år efteråt, men sen av nån anledning har det släppt.
Jag är fortfarande utseendefixerad så fri är jag kanske inte, men det är en enorm skillnad och lättnad nu.
Jag tycker jag är ful utan mascara tex., men försöker överse med det på nåt sätt.
Min låga självkänsla finns dock kvar, och det har satt sig i huvet på mig att jag förmodligen aldrig kommer få en pojkvän.
Men vad göra??? Fråga om ni undrar nåt. Som sagt jag har tatt mig ur det värsta och jag vet vad ni alla går igenom. Vill jätte gärna hjälpa om jag kan.
Kram till er alla!!
Nina

[Nina]

Oj råkade skicka två gånger. Kolla den övre istället, med mitt namn framför

[Missy]

Det låter ju jätteskönt att du har tagit dig igenom det värsta. Grattis!
Jag undrar: Hur har ditt liv i övrigt sett ut? Kan du se att något annat har hänt med dig parallellt, som kanske har gjort att du har kunnat må bättre? Jag skulle gärna vilja veta - vill så gärna må bättre!!

[Nina]

Hej Missy!
Jag vet faktiskt inte vad som hände mig efteråt.
Jag tror en bidragande orsak har varit att jag alltid har känt mig annorlunda och ensam och har alltid ställt skyhöga krav på mitt utseende för att bli sedd,
och förhoppningsvis älskad, vad vet jag.. Jag har ju bla. gått i terapi i olika former, men det är nog ett tanketräningsprogram av nåt slag,  jag har använt mig av för att bli bättre.
En metod har varit att varje gång jag tycker jag är fruktansvärt ful när jag ser mig i spegeln, så slår jag bort det och tänker att det finns inte en enda människa i hela världen som jämt kan vara snygg.
Det är inte mänskligt att jämt vara nöjd med sitt utseende, inte äns dom vi tycker är vackra typ modeller och annat.
Har man tänkt sig själv som groteskt ful i många år så har man manipulerat sig själv, och att bara tänka på att det är så, är ett bra steg på vägen.
Sen kräver det tanketräning, ständigt och jämt, och det är inte lätt, men vad har man för val.
Man måste jobba med tänkandet, det är det enda sättet.
Jag måste fortfarande ha denna tanketräning för att inte falla tillbaka i ett helvete.

[psycho-doll]

Nina: Vad kul att du blivit bättre Önskade att positivt tänkande kunde hjälpa mig också. Försöker tänka lite positivt ibland. Men när det är som värst så funkar inte ens det. Då känns det som att BDD:n styr vad jag tänker och gör .

Och du, du kommer att hitta en pojkvän, även om det inte känns så nu.

/Mvh Mattias

[Nina]

Hej mattias
Tack för ditt svar, jo  min bdd`n har blivit bättre men mitt självförtroende har ju ändå tagit stryk av allt.
Det känns som om man har dåligt självförtroende så blir det hopplöst att bli ihop med nån, för det är ingen som "ser en" när man inte tycker om sig själv och ligger lågt och mår dåligt
Hur är det för din del, har du flickvän (eller pojkvän)?
Hur funkar det då med tanke på din bdd?
Kram Nina

[psycho-doll]

Självförtroendet ja..hade ju inte direkt bra sf innan och BDD:n har ju inte direkt gjort det bättre. Jag träffade min nuvarande flickvän innan jag fick BDD, när jag var 23 år faktiskt. Hade 'bara' haft en tjej innan. Jag pratar mkt om BDD:n, så min tjej är väl rätt trött på att lyssna på mig.

Men utan henne hade jag nog inte levt idag. Kan inte fatta att jag nästan gjorde slut med henne ett tag, när jag var inlagd. Mådde väldigt dåligt då och visste inte vad jag gjorde. Tur att jag ändrade mig .

Det bästa vore om du kunde fråga nån som haft BDD vid det tillfälle som dom har träffat en ny partner. Finns månne nån här?

Men på nåt sätt så känns det som att jag kan älska min flickvän utan att älska mig själv. Separerar dom två sakerna på nåt sätt. Men ibland så känns allt så hopplöst..då känner jag inte för att leva. En märklig sak är att beroende på hur jag mår så uppfattar jag mitt utseende olika. Just nu undviker jag speglar, men är ändå ibland nyfiken på hur jag ser ut. Ibland blir lusten för stor och jag kan inte låta bli att titta mig i spegeln.

/Mattias

[Anonym]

Hej alla!
Detta är första gången jag skriver. Min bakgrundshistoria är att jag haft anorexi sedan jag var 16 (är 27 nu). Anorexin sitter egentligen inte i maten utan i att jag inte tycker att jag duger som jag är. Jag känner skuld, skam, tvivel och rädsla inför mig själv och den jag är. Nu är jag fri från matproblemen och äter normalt, men min fixering har satt sig i andra saker som jag inte ens är mogen att tala om här ännu. Jag kan dock säga att alla symtom på BDD som räknas upp stämmer på pricken på mig. Men det verkar som de flesta har sin fixering på hyn , medan för mig är det något annat som jag har extrem ångest över (ibland). Har gått i terapi i två år nu och det har gett mig otroligt mycket.

Jag lovar att det finns en väg ur den här skiten. Det gäller bara att orka vara med fast det är tungt och väldigt, väldigt jobbigt ibland. Jag vet inte hur många gånger som jag har varit nära att ge upp men nu är jag ändå glad att jag inte gjort det. Mår otroligt mycket bättre nu än för två år sedan!

Mitt tips till er är att se till att få i er ordentligt med näringsämnen. Det har gjorts forskningar på att t.ex. zinkbrist ger negativa tankar. Socker är också en bov i dramat. Sedan jag började med Zinktillskott och slutade med socker har även mina tankar blivit renare. Det finns tester för att ta reda på om man har zinkbrist så börja inte inte ta tillskott utan att veta. Däremot att ta en multivitamin om dagen tar man inte skada av. Det tycker jag att alla borde göra om man inte äter extremt mycket och nyttigt.

Det var skönt att få skriva av sig lite och otroligt skönt att veta att man inte är ensam, även om jag ändå önskade att jag var det så ni slapp skiten.

Kram på er och ha en skön kväll!