Somliga av er kanske har märkt att jag har varit frånvarande från det här forumet ett tag nu, och det beror faktiskt på att jag mer och mer har börjat "återhämta mig" från all utseendefixering och dylikt...
...men nu har jag fått nåt återfall igen: än en gång har jag börjat jämföra mig själv med hur jag såg ut som 13-åring.
För några dagar sedan hittade jag några foton på mig själv som 12-13-åring, och några av dem gillade jag enormt mycket, eftersom jag såg så oerhört söt ut på dem.
Nu har jag börjat med de här tankegångarna igen: "tänk om jag var snyggare förr?" och så vidare, och nu har jag spenderat ganska lång tid på att försöka knäppa något kort på mig själv som kan bli lika tjusigt, men jag ser mest dum och spänd ut på dem.
Jag har försökt att intala mig själv att jag faktiskt inte var så himla überpopulär på högstadiet, det var mest allmänt flirtiga tjejer och någon enstaka tjej som "frågade chans", men det var typ allt.
Jag var till och med populärare på gymnasiet, åtminstone under de första tre veckorna, men det spelar liksom ingen roll.
Jag är så förbannat övertygad om att jag såg bättre ut förr, och det är enormt energikrävande tankar.
Som 12-åring såg jag väldigt avslappand och cool ut:
http://ungdomar.se/user_file.php?43e8a324c2ddfa622 4f3ca511c0c1af2
...men nu, som 19-åring, har det hänt någonting med hela min utstrålning:
http://ungdomar.se/user_file.php?e906f3ac11160cce1 ad4f5a0f8cba724
...typ.
Lite olika perspektiv, men wtf.
I alla fall, jag antar att min spända och osäkra stil kanske bidrar till min skeva syn på hela scenariot; när jag känner mig självsäker kan jag fkatiskt tycka att jag är sötare än någonsin - men hela tiden finns den där tanken i bakhuvudet: "tänk om folk tyckte att jag var snyggare förr?" bla-bla-bla.
Jag vet att jag kanske inte borde lägga så stor vikt på det, men det känns faktiskt förbaskat obehagligt att mina misstankar möjligtvis kanske stämmer: det känns liksom som om man har "förlorat" någonting.
