sedär ja, då är det ju inte omöjligt för dej att få till det i alla fall!
Får man fråga hur det gick till när ni träffades, var det nervöst, hur var din strategi så att säga?
Agerade du på ett desperat sätt, när det gällde fortsatt kontakt med tjejen?
Hur som helst hoppas jag att du kan suga lite på karamellen nu och försöka ta till dej att det ju faktiskt finns hopp trots allt!
Jag vet inte men kan tänka mig att många av oss bdd are agerar lite desperat när det gäller kontakt/relationer om tillfället ges, men det är väl inte så konstigt eftersom man ju hela tiden har såna förhoppningar.
Lycka till arktis
Nej, jag har inte varit desperat. Hon vet att jag vill umgås med henne och hon vill umgås med mig också fast av olika skäl är det riktigt svårt. Hon VILL men KAN inte så att säga, massa saker förhindrar oss från att ha en regelbunden "fysisk" kontakt.
Ja, jag var väldigt nervös samma dag jag skulle åka till henne. När jag gick av tåget så var det nästan en hemsk känsla i kroppen. Jag, liksom hon, var båda rädda att den ene inte skulle klicka med den andre live. Båda klickade kan man lugnt säga i efterhand.
Min strageti var enbart att vara den person jag håller på utvecklas till just nu. Jag spelade ingen roll utan var istället på ett sätt jag trivdes med. Eftersom allt går framåt för mig förändras jag även väldigt mycket som människa.
Nu känner jag inte samma "agg" emot allting som förut, så därför uppfattas jag som trevligare, gladare, öppnare och självsäkrare än för bara ett halvår sedan.
Förut var jag väldigt blyg och osäker i tjejers närhet, fast nu är jag inte det längre vilket självklart förändrar mig som person och det intryck jag gör.
Just min personlighet har aldrig varit desperat, tofflig, feg osv. så det har jag aldrig behövt kämpa med.
Jag gjorde nog ett gott intryck på henne i princip på direkten, eftersom den sexuella spänningen redan fanns mellan oss när vi kom hem till henne från stationen.
Den person jag håller på utvecklas till är ungefär motsatsen till den jag var då jag mådde som allra sämst. Därför blir det intressant att se sen när jag mår väldigt bra hur jag är som person då. Som natt och dag typ eller "En kille som kan få hur mycket tjejer som helst", som hon sa.
Jag är lite naiv på ett sätt angående tjejen. Hennes sociala nätverk är enormt och hon är löjligt social, aktiv, upptagen och extremt svårtillgänglig. Helgen som var nu var typ den enda chansen att ses bortsett från i augusti eller nästa år(!)
Hon har såpass mycket i sitt liv att jag knappt skulle orka med en tiondel såsom jag är nu och då håller jag ändå på blir bättre.
Det är trist att det är så, men detta sa hon innan vi sågs så det var inget nytt. Känns bara extra tråkigt nu när jag börjat tycka om henne. Inte förälskad, men snarare rätt förtjust och involverad.
