"Skriva av sig"-tråd

[Antipod]

Min chef frågade idag om "allt var bra". Jag svarade ja, följt av ett "skulle det inte vara det...?" och hon nämnde då att hon  lagt märke till att jag sedan jag kom tillbaka från julledigheten har börjat sminka mig igen (kunde gå osminkad där de senaste månaderna, även om det var jobbigt) och jag förklarade då hur jag känner att mitt ansikte är något som folk måste vänja sig vid och att det faktum att jag varit ledig så länge gjort att de vant sig av med att titta på det, därav sminkningen för att försöka se så bra ut som möjligt och lindra chocken. Hon försökte få mig att må bättre genom att skoja (vilket jag faktiskt uppskattar) om att hon också känner sig blek och oattraktiv på vintern och att hon brukar undvika spegeln i köket. Jag svarade då spontant "ja, speciellt med lampan precis över" (det sitter en obarmhärtig lysrörslampa över ena handfatet). Hennes svar? "Då tar vi ner den". Då tar vi ner den, så slipper du tänka på det. Fatta hur jävla underbart det kändes! <3 Wow.

Satan så skönt! Människor som visar den typen av förståelse är sällsynta.

[kardborre]

I och med att jag håller mig isolerad får jag (främst) ångest över mitt utseende först när jag av någon anledning måste tvinga mig ut. Då, i kontakten med fönsteravspegling, speglar (i nya/olika ljus) eller bara närvaron av människor, blir jag medveten om hur jag ser ut. Springer ytterst(!) sällan på ngn jag känner vilket för mig är en "tröst". Undrar om jag ens tagit mig ut dessa "måstetillfällen" om jag riskerade det?

Men det genomgripande problemet är depressionen. Jag kan gå förbi människor som skrattar och ser glada ut, men kan för mitt liv inte förstå känslan? Är stentung, genomsvart och döless på att finnas till. Känner mig som en utomjording; har ingen ork eller vilja att se framåt, är överbelamrad med viktiga praktiska ting jag bara måste ta tag i, men inte orkar. Har en bostad som vid det här laget är så äcklig och rörig att den bara kan beskrivas genom att bli sedd i verklighet eller på foto - finns inga ord. Jag är bankrutt och har mig själv att skylla. Sånt som skulle ordnas inför t ex avskrivning från försäkringskassan, är inte gjort.

Om en bil närmar sig blir min första tanke; "kör på mig!". När jag hämtar ut mediciner på apoteket; "räcker de?" När vinterkylan biter; "hur lång tid kan det ta att frysa ihjäl?".

Och i terapin; framtidsplanering. "Vi måste ju komma nån vart..." Efter hösten beviljas ingen fortsättning. Så nu blir det till att jag "skärper mig, visar resultat, kämpar på"... så vi båda kan känna oss nöjda vid ett avslut... Önskar jag kunde känna nånting som åtminstone påminde om hopp eller framåtanda... (kanske främst för hennes skull). Men jag mäktar inte med fler år av utmattning, dystymi och djupa depressioner. Och tyvärr har jag inget magiskt tänkande att ta till heller... kan inte fantisera mig till nåt annat än min "ryggsäckserfarenhet"... är alldeles för realistisk. (Och påverkad av mitt mående.) (Och ohållbart underfungerande/utan praktiskt stöd.)

[kardborre]

Hur kommer det sig att du avbryter din behandling?

Jag avbryter inte terapin på eget bevåg. Men jag får ingen mer tid beviljad (av psykiatrin) och därför kommer den att avslutas.

[grodan]

Jag ä på om det är inomhus på vintern,, så man slipper frysa!
Schyst att du vill bjuda in oss..men jag kanske är för gammal..

Men utomhus på Våren /sommaren

Nej om vi ska ha fest så blir det inomhus i vinterkylan för vem pallar vänta till våren....och det spelar absolut ingen roll hur gammal man är! Du kan vara 1000 om du vill...så vilka skulle komma om jag bjöd in er?

[Antipod]

så vilka skulle komma om jag bjöd in er?

Jag skulle gärna komma.

[kardborre]

Eller rättare sagt jag blir inte förvånad längre alls hur PS-vården eller försäkringskassan behandlar människor.

Vad jag är i akut behov av, egentligen, är praktisk hjälp att upprätthålla grundläggande basbehov. Då jag inte förmår det på egen hand kan jag förmodligen inte heller tillgodogöra mig en terapi. Är uppgiven och vill ändå inte leva, så vad gör väl ett avslut längre fram för skillnad? Att säkra mina katters framtid är ett måste, men även det har jag stora svårigheter med att ombesörja och vänta ut. Saknar tålamod (skuldtyngd, ja, men vansinnigt apatisk) !

[Vinge]

Jag är på om de skulle vara någon slags Bdd-fest/träff iallafall, bor i sthlm 

[Malins mamma]

Ett lite sent svar:

Synthesized,

Jag brukar nånstans åtminstone försöka tvinga mig själv att tänka "nej, det är inte ständiga budskap om att utseende är viktigt överallt vart man än ser, det är en grov överdrift, min hjärna väljer att sålla ut allt annat så att förhållandet ser ut att vara sådant". Men det är sånt jävla bullshit. Det är inte inbillning att exempelvis VARENDA tv-program ska sända ut såna signaler.

Det är jättebra att du försöker att tänka annorlunda men jag vill nog påstå att mycket beror på vad du väljer att titta på också. Naturprogram, sport, Mr Bean, äventyrsfilmer, AFV, dokumentärer, Dr Phil, Det Okända, Supernanny, Grannfejden, En Annan Del av Köping, Morden i Midsomer, När och Fjärran, CBS 60 minutes, House, Postkodlotteriet, Nyheter, Vad blir det för mat? tex har mycket sällan något budskap om att utseendet skulle ha någon som helst betydelse.
 
Tittar man däremot på program som Extreme Makeover, Paradis Hotel, Idol, Mammas pojkar, Lets Dance, Paris Hilton söker en vän, Plastikkirurgerna osv så handlar det förstås mycket om utseendet. Jag tror alltså inte att det bara är din hjärna som sållar ut allt annat utan även du/ni själv kanske som väljer att se på såna program?

Sen håller jag med om att folk, TV-program och tidningar faktiskt talar/skriver mycket om utseendet, man kan tro (som ni gör) att det beror på att utseendet är väldigt viktigt men det är precis tvärtom, man talar om utseendet därför att det INTE är speciellt viktigt. Utseendet är bara en liten del av en person och säger ingenting om hur personen är i övrigt.

Reklam är en annan sak som i många fall inriktar sig på utseendet. Varför? Är det för att utseendet är jätteviktigt och företagen vill "hjälpa" alla som inte ser ut som en docka? Eller satsar företagen stora reklampengar på att få helt normala människor att känna att de inte duger för att sen erbjuda skitdyra krämer, salvor, inpackningar, hårfärg, shampon och alla möjliga sminkprodukter?
Reklamen har bara ett syfte och det är att få folk att köpa företagets produkter.

Man hittar det man letar efter.
Om ni vill hitta bevis för att utseendet INTE har nån större betydelse måste ni leta efter det.
Finns det några personer i er närhet som inte är "supersnygga/perfekta" men ändå verkar leva att normalt liv med jobb, partner och barn? Har du någon bekant som inte ser värst "bra ut" men ändå har kompisar? Finns det någon som har blivit framgångsrik, uppskattad eller omtyckt fast han/hon inte är nån skönhet?

[Antipod]

Sen beror de på vilka jobb man söker..

Om man har många yngre människor på arbetsmarknaden kan jag ge mig fan på att arbetsgivaren går på det första intrycket hur gammal man är hur man ser ut och inte enbart kompetens och erfarenhet.
Men är man ful och skrynklig kan man ju alltid jobba i ett lager eller kötta till sig ett jobb.
Speciellt är detta ett stort problem för kvinnor för detta samhälle tillåter inte människor  att åldras det anses som någonting fel och fult som ska rättas till.
Ålder är oxå fult!

Hur många vill anställa en 62 årig kvinna som vill jobba?.
eller en 24 årig tjej?
vem får jobbet på t.ex. : Banken

Att en 24-åring generellt sett får ett jobb istället för den som är 62 ser jag inte som det minsta konstigt. Vem vill anställa någon som bara kommer att stanna kvar några få år framför en som kan bli där under en hel livstid? Sånt har absolut inget att göra med utseendet. Och ska vi diskutera just bankjobbet så tror jag personligen att en äldre kvinna inger mycket mer förtroende än en yngre sådan. Erfarenhet är guld värt, och någon som passerat 40 bör ha arbetat mer än någon som är exempelvis 22, va? Och när det dessutom gäller mina pengar så ser jag då mycket hellre en medelålders kvinna bakom disken än någon sockersöt blondin som knappt ser ut att ha passerat gymnasieålder.

I övrigt håller jag inte med om att "skrynkligt"/rynkigt är fult.
Ej heller håller jag med om att ålder skulle vara något fult och fel som bör korrigeras. Jag kanske har fått allt om bakfoten, men jag anser i alla fall att Sverige är ett land som har en förvånansvärt sund syn på åldrandet.

[CyanideCupcake]

I övrigt håller jag inte med om att "skrynkligt"/rynkigt är fult.
Ej heller håller jag med om att ålder skulle vara något fult och fel som bör korrigeras. Jag kanske har fått allt om bakfoten, men jag anser i alla fall att Sverige är ett land som har en förvånansvärt sund syn på åldrandet.

Tror hon menade att det här med att skrynkligt/rynkigt och ålder är fult är den allmänna uppfattningen, inte hennes egen personligen. Och tyvärr är dte ju faktiskt så i mångt och mycket, speciellt för kvinnor: att se yngre ut anses eftersträvansvärt och rynkor och grått hår allmänt negativt. Män får pondus när de åldras, kvinnor blir uttorkade och oönskade; det r i princip det budskapet som skickas ut. Tror inte någon kan argumentera mot det?

[Antipod]

Tror hon menade att det här med att skrynkligt/rynkigt och ålder är fult är den allmänna uppfattningen, inte hennes egen personligen. Och tyvärr är dte ju faktiskt så i mångt och mycket, speciellt för kvinnor: att se yngre ut anses eftersträvansvärt och rynkor och grått hår allmänt negativt. Män får pondus när de åldras, kvinnor blir uttorkade och oönskade; det r i princip det budskapet som skickas ut. Tror inte någon kan argumentera mot det?

Jag tycker att det är lustigt att det ses som en allmän uppfattning, då de enda jag hör prata om kvinnors åldrande som något fult är yngre kvinnor, aldrig de som faktiskt har rynkor och gråa hår.

[Antipod]

omedvetet talar utsidan om vem man är:
Hur man ser ut vad man har för kläder.
Bara av att titta på kläderna kan man lista ut vad personen eventuellt bor har för intressen.
Vad personen har för status. Arbetarklass. Medelklass. Borgare
Bara av att göra ett hembesök kan säga mycket om en person.

Men skenet bidrar oxå glöm aldrig det.

Jag håller med, till viss del. Att vad du väljer att ha på dig och hur du möblerar ditt hem sänder ut signaler och kan ge en viss hint om hur du är som människa, hur du har det ställt ekonomiskt och så vidare. Vi klär oss också olika i olika situationer, använder olika sätt att tala beroende på var och med vem man befinner sig (du svär inte på ett dagis och du går inte på en arbetsintervju i smutsiga kläder)

Däremot kan du aldrig se eller ana hur en människa är genom att titta på hur personens näsa ser ut.

[Malins mamma]

Yvette, jag håller med dig till 100% i dina tre senaste inlägg, så långt har du en helt frisk uppfattning om verkligheten.

Bamse,

Om man har många yngre människor på arbetsmarknaden kan jag ge mig fan på att arbetsgivaren går på det första intrycket hur gammal man är hur man ser ut och inte enbart kompetens och erfarenhet.

Vi har eget företag sen tre år tillbaka och under den tiden har vi anställt 16 rörmontörer och 2 på kontoret, och jag kan garantera att INGEN av dom har blivit anställda pga sitt utseende, vi har heller inte nekat nån anställning pga hur de ser ut. Det enda som räknas är faktiskt kompetens och erfarenhet och våra anställda är mellan 19 och 62 år gamla, dessutom har vi just nu en praktikant som är 16 år.
Vad skulle vi (eller nåt annat företag ) ha för nytta av någon som är "bedårande vacker" men inte kan sitt jobb?

CC,

Män får pondus när de åldras, kvinnor blir uttorkade och oönskade; det r i princip det budskapet som skickas ut. Tror inte någon kan argumentera mot det?

Jag är nu 58 år och om den "allmänna uppfattningen" skulle vara att man är oönskad och uttorkad när man är äldre kvinna så är det väldigt konstigt att jag inte har märkt det en endaste gång?? Det här är ju den bästa åldern i mitt liv hittills!!  Min mamma är 82 år, skulle hon vara oönskad bara för att hon blivit gammal? Nej, verkligen inte!
Budskapet att man är oönskad och uttorkad när man är äldre gäller nog mest fotomodeller odyl, inte oss "vanliga" kvinnor.

[Antipod]

NJA!!! men kan lista ut vad personen eventuellt har för ett ursprung = kultur =bakrund=erfarenheter=personlighet..

Nej. Du kan aldrig se vad en människa har för erfarenheter eller personlighet på dennes näsa, no way. Att det finns vissa attribut som är mer eller mindre typiska för olika delar av världen är en sak, men bara för att du ser någon med typiskt asiatiska ögon eller mörk hy så har du fortfarande ingen som helst aning om vilken kultur eller religion den här personen tillhör, vad han/hon har gått igenom, vilka erfarenheter personen har och absolut inte hur denne är som människa. Sådan kännedom förutsätter att du pratar med personen ifråga.

Vad mig anbelangar så har jag aldrig, på det sätt du berättar att du gör, förknippat en vissa typer av näsor med särskilda karaktärsdrag. Det finns inte i min bok, och ändå var jag överförtjust i både disneyfilmer och barbiedockor som barn.

[grodan]

Kanske jag är naiv dock....vågar man verkligen bjuda hem helt okända människor hem till sig? Jag skuöle såå gärna vilja ha en bdd fest...kanske vi kan hyra en lokal tillsammans eller något och ha någon slags temafest? Vore inte det kul?