Hejsan Malin och allihop,
Såg programmet Outsiders häromdagen och blev verkligen berörd av detta. Tack vare Malins deltagande i programmet så fick jag tipset till denna sida och har suttit och läst igenom massa insändare. Jag kan bara säga att det är så himla knasigt i dagens samhälle. Om en person t ex saknar en arm så är det helt accepterat men om någon istället har svåra tvångstankar eller liknande så kommer stämpeln "dum i huvet" fram med en väldig fart. Det visar bara på bristande respekt för andra människor och deras problem. Inget annat än ren dumhet...och okunskap.
Ibland önskar man att en del av de mest kritiska personerna skulle få känna på en riktig ångestattack, bara för att få veta vad de är de själva bortförklarar som "pjållt", eller nåt annat svårstavat ord
Malin: När "ditt" inslag började så blev jag klart överraskad. -"undrar just hur den tjejen ser ut eftersom hon är så missnöjd"
...Men HEJ! Du är ju jättesöt! Och med dina vackra ansiktslinjer är jag helt övertygat om att Du skulle vara ÄNDÅ VACKRARE UTAN SMINK!!! "Spackel" i all ära men det är precis som du själv säger. Omgivningen ser inte den "äkta" Malin, hon som gömmer sig bakom sminket. Jag tycker det är synd att bara dina närmaste får se HUR VACKER DU EGENTLIGEN ÄR!
Tydligen hade du riktig ångest under inspelningen men det märktes inte alls! Det känns alltså mkt mer än det syns, även om man inte tror det själv när man är där mitt uppe i det otäcka ångestkänslorna.
På din egen beskrivning och efter programmet skulle jag ha väntat mig en hopsjunken, synbart sorgsen tjej med nedåtvänd blick och släpande gångstil. Men vad fick vi se i TV. En lång, MKT STILIG tjej som med rak rygg och ordentliga steg gick för att träffa sin käresta (grattis du som har någon!) . Kroppshållning/-språk säger mer än "allt smink i småland"
En stadig blick och säkra steg gör underverk.
Och Du, om jag skulle möta dig under en promenad så skulle jag med stor säkerhet vända mig om. Och inte beror det på något negativt, det lovar jag!
Till slut vill jag fråga alla: Är utseendet viktigt?
Det är onekligen det första man lägger märke till hos en person men fundera på detta:
Ni möter två personer.
Den ena är enligt just DITT mått jättevacker men går och tittar på marken framför sig, är hopsjunken och har en allmänt "säckig" stil. Saknar utrstålning!
Den andra är enligt just DITT mått inte alls snygg, kanske rent av ful, i just DINA tankar. MEN sprudlar av glädje, det fullkomligt lyser av livslust ifrån ansiktet och hela kroppen spritter.
Vilken av dessa två ger det mest positiva intrycket?
Är utseendet fortfarande viktigast?
Ha det bra, allihop!
A.
