Hej!
Jo, som min mamma sa här ovan, jag har varit osäker på om jag vill berätta här på forumet eller för kompisar eftersom det har känts som att inslaget inte blev så bra, och då vill jag ju inte att så många jag känner ska se det
Jag ställde upp i programmet på premissen att jag skulle få se och godkänna materialet som ska sändas, så jag åkte till sthlm för att titta på det. På versionen av inslaget jag såg då fattades speaker-röst, jag bad om att få läsa texten speaker-rösten skulle läsa upp för att kolla att det inte fanns med några faktafel, men blev nekad detta.
När jag kommit hem igen fick jag ett mail där de berättade att de hade gjort en del ändringar i inslaget, de hade lagt till delar som jag inte sett och godkänt. Efter lite krångel gick de med på att skicka mig ett videoband med det ändrade inslaget per post. Videobandet dök dock inte upp när det skulle och när jag kontaktade dom sa de att det hade blivit bortglömt på någons skrivbord men att de skulle skicka det direkt. Så det är därför det har tagit mig sån tid att få reda på hur inslaget blev.
Ja hur det blev då.. bland det som speaker-rösten säger finns det ett par faktafel. De säger tex att jag vid ett tillfälle inte gick ut alls på ett halvår trots att jag sa att jag under nämnda halvår var utanför lägenheten vid ca 3 tillfällen. De säger också att jag förutom de tre smink-timmarna spenderar lång tid till att fixa håret och välja kläder. Hår och kläder tar ingen tid alls för mig så jag vet inte vart de fick det ifrån. Jag vet faktiskt inte om det här är ärliga misstag eller om de har försökt "krydda" min historia lite extra. Det känns överhuvudtaget som att de har försökt vinkla det så att det blir så sensationellt som möjligt.
Nåväl, de sa iaf att det var för sent att göra ändringar när jag väl hade sett det färdiga inslaget så faktafelen och bilderna jag tyckte var extra jobbiga finns tyvärr kvar, jag får väl leva med det.
I övrigt är min prestation ganska kass, eftersom jag hade så extremt mycket ångest över att bli filmad hade jag svårt att koncentrera mig på vad jag sa och talar vääldigt långsamt och stakar mig på orden. Men jag tror iaf att ni andra som lider av bdd kan förstå vilken extremt obehaglig situation det här var, och att det kan vara svårt att göra en lysnade insats med så mycket ångest i kroppen. Ha det i åtanke när ni tittar så är ni snälla.
För att illustrera kan jag visa en bild som Henrik tog med sin kameramobil under inspelningen -->
Okej! Försök nu att låtsas som att du inte har en gigantisk kamera 30 cm från ditt ansikte och försök se normal ut. 
Men även om det känns lite si och så med det här inslaget hoppas jag att det kan hjälpa bddare där ute som fortfarande inte vet vad dom lider av och inte får vård. Det är ju ändå det som är syftet
Mvh
Malin Sundqvist
(Ps. Alternativ bildtext: Jag köpte en ny webbkamera, den dyra varianten
)
