Jag känner igen mig i det du skriver, Kardborre. Denna rädsla för att bestämma saker med folk, ifall man skulle misslyckas med att t.ex ta sig ut den dagen. Och visst, jag mår också bra av att vara själv ofta. Det kan kännas skönt att bara sitta inne och slappa. Men det som gör det tungt är väl att man inte har nåt val. Skillnad är om man hade kompisar man kunde träffa när man ville. Då skulle det ju vara en annan sak. Det är i alla fall tur att internet finns, så man har möjlighet att prata med andra i samma situation, även om man inte kanske kan träffa dom så lätt. Och ja, jag har gått hos psykolog i flera år. Men jag har inte blivit mycket bättre av det. Jag skyller ofta på mig själv, att jag inte kämpat tillräckligt med mina problem. Jag har lätt för att bara ta den lätta vägen, och inte utsätta mig för det jobbiga. Har dock kanske blivit en aning bättre av min nya medicin, Lyrica. Min mor har sagt det flera ggr, att hon märker skillnad på mig. Och det är ju bra det isåfall.
Och det Yvette skriver har jag också funderat på mycket. Det vore underbart att få träffa och samtala med folk som har liknande svårigheter. Men alla kanske inte är tillräckligt starka för att klara av det heller. Men jag skulle gärna vilja ha någon att prata med på msn i alla fall. Om det finns någon som kan tänka sig det, så skriv gärna
