får ingen hjälp

[hopeless]

jag behöver hjälp men det känns som om ingen kan hjälpa mej. jag mejlade till karolinska (eftersom jag inte vågade ringa) och skrev precis hur jag känner. svaret blev att jag ska vända mej till vårdguiden. nu känns allt bara så jobbigt... att bara skriva det där mejlet för mej var ett jättestort steg, jag har väldigt svårt att ta tag i saker för det känns så meningslöst. nu känns det som om jag förlorat all energi igen, jag vet inte om jag klarar av att ringa runt som en idiot när ingen tar en på allvar... vad ska jag göra? jag vill ju bara bli frisk...

[Anonym]

Vet exakt hur du har det, allt känns meningslöst för mig också.
Så jag är tyvärr inte till mkt hjälp. Undrar bara vad för slags bdd du har? Jag har främst hudbdd. Hur gammal är du?

[hopeless]

eftersom jag inte fått en diagnos så känns det ännu svårare, men jag är säker på att jag lider av dysmorfofobi. jag lider mycket av min hy, men just nu mest över min mage och hals. jag fyller snart 17 och jag vet vad du tänker, du tror att jag är en osäker tonåring med komplex... men det är mycket värre än så.

[hopeless]

är det verkligen ingen som vet vart jag kan vända mej och få hjälp?!

[Dysman]

Du kan prova att vända dig till BUP. www.bup.se
Den bästa terapin om du lider av BDD är KBT-terapi. Jag är osäker om dom kan erbjuda det på BUP men stå på dig. I lagen står ungefär att "patienter skall ha rätt till den bäst fungerande behandlingen enligt vetenskap och beprövad erfarenhet."

[Malins mamma]

Hej hopeless!

Eftersom du är under 18 år så är det nog till BUP du ska vända dig, som Dysman skrev. Om du går i skolan så kan du kanske gå via skolkuratorn först så att han/hon kan hjälpa dig vidare till BUP.
Jag tror inte att man som 16-17-åring får komma till vuxenpsykiatrin, det kostar ju att gå där också men BUP är gratis.

Jag förstår att det känns jobbigt att ta tag i detta en gång till men
om du har kvar kopia på mailet du skrev så kan du väl ta med det eller skicka till kuratorn, eller direkt till BUP.

Dysman har också helt rätt i att det är KBT-terapi du behöver om du har BDD.

Mvh Malins mamma

[Rebeccas mamma]

Hej hopeless
Jag har en dotter som är lika gammal som du med bdd, hon mår dock bättre sen några månader tillbaka.
Hon orkade själv inte ta kontakt med bup, när man mår dåligt är det väldigt jobbigt att ligga på för att få hjälp och tyvärr får man oftast ligga på. Det var jag som gjorde det. Om dina föräldrar är medvetna om hur du har det kanske dom kan sköta kontakterna annars är skolkuratorn ett alternativ som Malins mamma skrev ovan. Var rädd om dig!

[hopeless]

jag har redan gått hos bup men kunde inte få hjälp där med min bdd... så därför vet jag inte alls vart jag ska vända mej.

[Malins mamma]

Hopeless, att ta reda på vart du ska vända dig borde inte vara på ditt ansvar, det är dom på BUP som måste hitta någon som kan detta. Om de själva inte har de rätta kunskaperna så måste de skicka dig vidare till någon annan.
 
Kan du inte ta kontakt med BUP igen och tala om att du troligen har BDD och måste få någon hjälp. Det kan ju hända (som i Rebeccas fall) att du kan börja må bättre om du skulle få rätt medicin, (i väntan på att få rätt KBT-behandling som i värsta fall kan ta åratal eftersom det finns så få KBT-terapeuter).
Som Dysman skrev har du RÄTT att få vård.

Rebeccas mamma (eller Rebecca): Det känns så bra att höra att Rebecca mår bättre nu.     Jag undrar om hon har fått ner sminkningstiden också eller om det är samma som förut med det.  

Mvh Malins mamma

[Anonym]

Har provat skolsköterska, vårdcentralen, ungdomsmottagning och jag vet inte vad, tills jag hamnade hos en kbt-terapeut som verkligen hjälpt mig. Vägen är lång men värd att traskas.

[Anonym]

Om hjälp inte finns i din kommun, be dom stå för kostnaden (resekostnad m.m) till den kommun som har kbt-terapeut.

[hopeless]

okej, jag får väl ta och höra med bup igen... helt ärligt vill jag inte börja med medicin igen, jag fick sån otrolig ångest av den.

[Malins mamma]

Hopeless, då fick du inte rätt medicin isåfall. Jag förstår mig inte på mediciner men jag vet att det finns flera olika sorter, om inte den första hjälper så ska man pröva med en annan.

Visste den som skrev ut tabletterna att du lider av BDD?
Jag har för mig att det är viktigt att läkaren vet diagnosen eftersom det finns mediciner som kan förvärra BDD:n. Du fick kanske helt fel medicin förra gången....? Tala iaf om för dom vilken verkan medicinen hade på dig om du går dit igen.

// Malins mamma

[Rebeccas mamma]

Malins mamma
Ja, Rebecca har fått ner sminktiderna, idag sminkar o fixar hon sig kanske någon timma innan hon ska iväg, låter kanske länge men det ju en otrolig skillnad hur det var förr när hon höll på i tre,fyra timmar. Nu kommer hon nästan alltid iväg, förr slutade det så gott som alltid med att Rebecca grät o stannade hemma. Någon gång emellanåt kan hon fastna i att något ser konstigt ut på henne men det blir allt mer sällan. Ibland kan hon gå iväg helt osminkad.
Rebecca gick ett tjugotal ggr hos psykologen på bup. Psykologen hade ingen direkt kunskap om bdd, hon fick The bdd Work book av oss som hon tyckte var bra. Psykologen var utbildad i kbt och det var meningen att hon skulle arbeta så med Rebecca. Men Rebecca tyckte att det bara var samtal när hon var där och till slut blev det för mycket negativt ältande enligt Rebecca. Kan ju dock varit bra att prata för Rebecca även om det inte bedrevs kbt.
Varför mår Rebecca bättre idag då?
Tror att medicineringen hjälpte henne att komma upp ur depressionen bdd orsakat henne. Hon äter Fluoxetin 30 mg om dan. Hon fick kraften att själv bedriva sin egen kbt, utsätta sig för jobbiga situationer, delvis bryta tvångsbeteenden. Vill inte förespråka anti- depressiva medel men ibland kan det nog vara en hjälp. Tog en tid innan medicinen började verka och innan man fick fram rätt dosering, viktigt är att läkaren är informerad om att man har bdd. Förhoppningen är ju att när man mått bra länge ska man trappa ner o till slut ta bort medicinen. Rebecca trodde ibörjan att medicinen gav henne utslag och att hon skulle gå upp vikt men konstaterade sen att så inte var fallet. Vi har regelbunden kontakt med psykologen som skriver ut den. Hudläkaren har hjälpt till, Rebecca har ingen acne nu, den acnen hon ibland hade var kanske inte i proportion att må så dåligt som hon gjorde för oss utan bdd men Rebecca har ju mycket bdd-fokus på hyn. Rebecca har som sagt var fått viljan o kraften att bedriva sin egen kbt och i samband med detta brytit sin långa isolering, återfått kontakt med sina vänner som gör att hon mår bättre. Hon har fått mycket stöd av människor runt omkring henne. Hennes val har varit att berätta för många i hennes närhet om bdd och att hon lider av det, innan folk fick reda på det ansåg hon att många upplevde henne som fåfängd, när dom fick informationen om att detta är en sjukdom, om all ångest och tvångsritualer har hon överlag mötts av förståelse och omtanke. Malins mamma, du gör ett jättejobb på denna sidan som varit till hjälp och alla andra som delar med sig av tips och känslor. Hur Rebecca kommer må i framtiden vet vi inte, kanske blir man aldrig helt fri från bdd-tankar men det gäller att se till att dom inte tar över hela ens liv.

[Malins mamma]

Rebeccas mamma, tack för "uppdateringen" om Rebecca!  

Glädjande att höra att sminktiden har kunnat förkortats endel iochmed att hon mår bättre, och det är jättestarkt av Rebecca att hon klarat av att göra KBT på egen hand, och kunnat inse att KBT ... genom att utsätta sig för jobbiga situationer och våga pröva om de uppfattningar hon hade är riktiga ...  är den rätta vägen för att bli frisk. Säkert har också kombinationen med medicinen, hudläkaren och stödet från familj och vänner haft en väldigt stor betydelse + att Rebecca själv har en bra sjukdomsinsikt.

Det känns faktiskt som att Rebecca har förstått det jag har "tjatat" om och tagit till sig av det jag har skrivit, därför gläder det mig mycket att hon mår bättre nu och att hon är på god väg att kunna leva ett någotsånär "normalt" liv.

Ett citat från Dr C:
"Det är möjligt att fortsätta göra framsteg.
Ibland kan det verka som att man står kvar på samma ställe eller att det tillochmed går bakåt ibland men om du fortsätter att jobba med det (att bli frisk) så kan du räkna med att du i det långa loppet fortsätter att göra framsteg.
Du kommer att ha bra dagar och sämre dagar. Målet är att de bra dagarna ska bli fler än de dåliga".

Det jag menar med det är att man får vara beredd på att man kan få något "återfall" ibland men det betyder inte att man är tillbaka där man började, bara att det är ett tillfälligt steg bakåt.

Hälsn. Malins mamma