"Skriva av sig"-tråd

[CyanideCupcake]

Hmm...tycker det låter konstigt att Tetralysal inte hjälpte samt även att de int etagit någon biopsi på dig för att ta reda på avd exakt det är du har? Min hudläkare var bra på det sättet; tog biopsi och kallade även in en mer erfaren kollega som fick undersöka mig. Att det sen var sjukt hemskt att de satt på varsin sida om mig med förstoringsglas på en centimeters avstånd är en annan sak..Dock måste jag säga att det förvånade mig att den här hudläkaren sa till mgi att Rosacean skulle försvinna efter ett års behandling när jag fått reda på på omvägar först på senare tid att det är kroniskt och att man endast kan få tillfällig lindring och besvärsfria perioder...jag är fortfarande i förnekelse angående det.

[disaa]

Kan inte sommaren komma nu? Jag vill operera mig.

[nackskott]

tycker det låter konstigt att Tetralysal inte hjälpte samt även att de int etagit någon biopsi på dig för att ta reda på avd exakt det är du har?

Det är något som jag har varit riktigt förbannad på, att jag aldrig har fått någon grundlig undersökning trots att jag varit hos hur många hudläkare som helst. Det är ju liksom ett sjukdomstillstånd & jag vill ha reda på varför, också för att kunna angripa det på rätt sätt. Men det enda alla dessa kunniga läkare har sagt är att sånt inte går att veta, att det bara är att testa sig fram och hoppas på att det går över.

Dock måste jag säga att det förvånade mig att den här hudläkaren sa till mgi att Rosacean skulle försvinna efter ett års behandling när jag fått reda på på omvägar först på senare tid att det är kroniskt och att man endast kan få tillfällig lindring och besvärsfria perioder.

Lät som lite slarvigt uttryckt, för jag har också uppfattat det som att det är kroniskt; men att det går att bli symptomfri och hålla den i schack med rätt behandlingar, hudvård & typ undvikanden av utlösande faktorer.

[disaa]

JÄVLA SKIT JAG HAR BLIVIT TAGGAD PÅ FACEBOOK IGEN?? FULA, HEMSKA JÄVLA BILDR! TVÅ STYCKEN OCH DET VAR ÖVER EN TIMMA SEN VILKET BETYDER ATT MÅÅNGA MÅSTE HA HUNNIT SETT DOM! JÄVLA HELVETE FYFAN OCKSÅ.

JÄVLA FACEBOOKBAJS. KUL ATT MASSOR HAR SETT DOM NU. FYFAN. NU KAN JAG JU VERKLIGEN DÖ. FYFAN ALLTSÅ. FYFAN.

[CyanideCupcake]

JÄVLA SKIT JAG HAR BLIVIT TAGGAD PÅ FACEBOOK IGEN?? FULA, HEMSKA JÄVLA BILDR! TVÅ STYCKEN OCH DET VAR ÖVER EN TIMMA SEN VILKET BETYDER ATT MÅÅNGA MÅSTE HA HUNNIT SETT DOM! JÄVLA HELVETE FYFAN OCKSÅ.

JÄVLA FACEBOOKBAJS. KUL ATT MASSOR HAR SETT DOM NU. FYFAN. NU KAN JAG JU VERKLIGEN DÖ. FYFAN ALLTSÅ. FYFAN.

Bästa sättet att undvika det där är att hålla sig undan från kameror över huvud taget...jag hatar tanken på att bilder ska tas på mig som jag inte har någon kontroll över så på kalas och dylikt ä håller jag alltid stenhård koll på vem i sällskapet som har kamera med sig och när/var det fotas så at jag kan lämna rummet eller dölja ansiktet om de börjar fota. Det kräver mycket energi att vara så på sin vakt hela tiden, men hellre det.

[studsbollen 87]

Usch! Jag blir galen...

Sedan jag började äta P-piller har jag förutom alla andra utseendeproblem - även fått problem med vikten. Jag väger inte mkt än (63kg o är 177 lång) men saken är att jag innan jag började med de äckliga snuskpillrena kunde äta precis vad jag ville, och inte behövde bekymmra mig om min vikt. (Vet att det beror på pillrena, eftersom jag gjorde uppehåll med dem för att testa och VIPS så gick jag ner de tre kilona igen.)

Har testat att motionera, jag joggar varje dag nu (gjorde nästan aldrig det innan), har provat att äta olika dieter, men jag går bara upp i vikt. Så jävla störande.

Okej, än så länge är det ingen fara, men det stör mig ändå eftersom jag får ligga i så hårt bara för att bevara min nuvarande vikt och innan krävde det 0 ansträngning och då vägde jag ju mindre. Sedan stör jag mig på när jag pratar med folk om det, de höjer liksom å ögonbrynen och börjar mummla någonting om att "alla lägger på sig när de blir äldre"... Men vad fan, vilken tillfällighet då att det beror exakt på när jag äter P-pillrena eller inte.

Jaha, nu är nästa strategi = äta ingenting. Jag ska åka hem på jul till min familj och vill inte känna att jag inte ens kan smaka på julmaten, så då får jag se till att deffa mig innan dess. Äta ingenting (nästan) borde förhoppningsvis fungera, annars har jag stött på några riktiga mutantpiller.

[Phobic]

studsbollen: Många samlar på sig vätska när de börjar med p-piller och går upp ett par kilo pga det, men den mesta vätskan försvinner efter ett par tre månader. Det är också vanligt att man får större aptit som biverkning och därför går upp i vikt, men det kan lösas genom att byta märke. Jag kan också äta hur jag vill i vanliga fall utan att behöva bekymra mig om vikten, men under de ca 5 månader jag tog p-piller gick jag upp några kilo. Jag slutade med av den anledningen och även eftersom jag fick mer akne. Nu har jag gått ner det jag gick upp under tiden jag tog dem. Men hör med din barnmorska/läkare om du kan byta sort, det kan nog hjälpa!

[disaa]

Bästa sättet att undvika det där är att hålla sig undan från kameror över huvud taget...jag hatar tanken på att bilder ska tas på mig som jag inte har någon kontroll över så på kalas och dylikt ä håller jag alltid stenhård koll på vem i sällskapet som har kamera med sig och när/var det fotas så at jag kan lämna rummet eller dölja ansiktet om de börjar fota. Det kräver mycket energi att vara så på sin vakt hela tiden, men hellre det.

Alltså.. det är precis det jag gör och alltid har gjort. Undvikit kameror, så fort en kamera är i närheten blir det som dålig stämning för min del, eller, jag blir på sjukt dåligt humör osv. Allt förstörs. Då är ju kameran det enda jag tänker på och den jag försöker undvika hela tiden, men ändå tar folk jävla smygbilder en sekund när man inte ser, och alltid ska det vara ur de fulaste jävla vinklarna också! Typ i profil osv vilket är fucking värst!

Jag har t.o.m fått bekräftelse på hur ful jag är i profil. En kompis hade skickat en bild på mig, för några år sen, rakt framifrån till en kille och han hade skrivit gud vad sööt hon är osv. Senare, när hon blev typ avis, hade hon skickat en bild på mig i profil och då skrev han "nä, hon var väl inte så söt kanske.." det var ju jätteroligt. Men ja, tur att jag iaf har gamla bilder på mina kompisar som inte är så smickrande och som jag nu taggat, men dom ser ju iaf normala ut i vilket fall som helst medans jag ser ut som ett jävla missfoster.

[CyanideCupcake]

Min hy har varit någorlunda slät i ca två veckor men nu vet jag inte vad som har hänt, helt plötsligt har den svullnnat upp enormt och blivit öm som den avr konstant förut. Vet inte vad jag gjort och jag har sån jävla ångest...det är måndag i morgon, ska jag komma tillbala till jobbet och se ut så här?? Jag vet ju att de märker när det blivit sämre. Kommer jag ALDRIG bli fri från det här helvetet??!!!!!!!!!!!!

[CyanideCupcake]

 -

[Phobic]

Jag känner mig tom. Som om jag inte är någon alls - inte har någon personlighet, inga egenskaper. Ingenting jag är bra på. Jag hatar att få den här känslan. Det är den värsta jag vet, för jag kan inte helt säga emot den som med många andra jobbiga känslor. Den här känns så sann.

[disaa]

Det är så mycket som hänt på sistone, och jag måste berätta lite grejer nu.

Jag skrev ju att jag kom in på en linje och var så glad över det och verkligen skulle ta tag i skolan? Jag fick så pass hög frånvaro att jag blev avstängd. Det var för ca två veckor sedan. Jag kunde inte ta mig till skolan helt enkelt. Och vet ni hur många år jag har haft för hög frånvaro nu? Sen sjuan, dvs i 5 år!

Jag är så ledsen över det, för jag ville ju verkligen ta min chans, jag som var så glad att jag kom in. Så har jag verkligen sabbat det nu. Det bevisar ju bara att jag inte KAN infinna mig där jag ska vara - trots min vilja. Jag VILL ju verkligen. Men det GÅR inte.

Det enda jag gör om dagarna är att sova till fyra (är så deppig och vill inte leva, kan lika gärna bara sova och drömma mig bort), sedan vara instängd i mitt rum hela dagen. Har ju som sagt börjat läsa The Broken Mirror, den är så bra! Är glad att jag har den.

Nu i veckan har jag iallafall frisörtid, ska klippa och färga håret. I samma färg som min hårförlängning är i, så jag kanske kan gå ut och visa mig.

[disaa]

Jag vill bara gråta. Eller, jag gråter.

Just nu för vestibuliten. Jag vill ha min behandling. Det känns helt sjukt att min mamma inte ens bryr sig om den, hon tar inte den på allvar, trots att hon ju borde förstå hur himla dåligt den får mig att må. Jag känner ju mig verkligen inte normal. Att inte ens få tillgång till den, den som faktisktgav mig hopp...

JAG VILL HA MIN BEHANDLING. Jag får nästan panik. Jag vill skära mig, igenom, överallt, just nu. Bara skära skära skära bort allt, äckligt, fett, äckliga, jag, med massor fel. Jag orkar inte.

[CyanideCupcake]

disaa: Du beskriver så väl något som folk utanför vår värld har så svårt att förstå: att alla saker vi inte dyker upp till eller inte gör inte beror på att vi inte vill, utan att vi inte KAN. Vi är alltså INTE lata eller bekväma, utan ångestfyllda och styrda av våra sjukdomar. Jag vet inte hur många gånger folk har sagt till mig: "jag förstår att det är svårt men du måste försöka". Hela den meningen faller med en gång, för om de flrstod som de hävdar så skulle de fatta att jag "försöker" varenda jävla dag, jag kämpar så jag blir blå i ansiktet för att kunna klara av att leva ens ett någorlunda normalt vardagsliv. Att klara av att gå till jobbet och hem, och någon gång emellanåt om jag har en bättre dag, klara av att gå genom stan efteråt eller träffa någon. Sådant alla andra tar för givet och bara gör. Jag är så trött på att höra att jag "måste försöka" så jag spyr, det är ju för fan det enda jag gör.

Du skulle inte kunna få läsa på distans? Vet inte om du har någon läkarkontakt eller nån som satt diagnosen BDD, men kanske går skolan med på det om du får intyg?

[disaa]

disaa: Du beskriver så väl något som folk utanför vår värld har så svårt att förstå: att alla saker vi inte dyker upp till eller inte gör inte beror på att vi inte vill, utan att vi inte KAN. Vi är alltså INTE lata eller bekväma, utan ångestfyllda och styrda av våra sjukdomar. Jag vet inte hur många gånger folk har sagt till mig: "jag förstår att det är svårt men du måste försöka". Hela den meningen faller med en gång, för om de flrstod som de hävdar så skulle de fatta att jag "försöker" varenda jävla dag, jag kämpar så jag blir blå i ansiktet för att kunna klara av att leva ens ett någorlunda normalt vardagsliv. Att klara av att gå till jobbet och hem, och någon gång emellanåt om jag har en bättre dag, klara av att gå genom stan efteråt eller träffa någon. Sådant alla andra tar för givet och bara gör. Jag är så trött på att höra att jag "måste försöka" så jag spyr, det är ju för fan det enda jag gör.

Du skulle inte kunna få läsa på distans? Vet inte om du har någon läkarkontakt eller nån som satt diagnosen BDD, men kanske går skolan med på det om du får intyg?

Jo precis, och alla i min närhet tror att det beror på lathet/dålig självdisciplin bara. Men det går ju inte, och som du skrev, man kämpar ju varje dag och försöker verkligen. Det handlar inte om att man bara skiter i det, för så är det ju verkligen inte.

Jag har funderat på att läsa på distans och ringde ett distansgymnasium, men grejen är att jag inte kommer att få börja förrän nästa vinter ev - för att nästan alla distansgymnasium har så långa köer. Åh, allt känns så värdelöst.  Nej, jag har inte fått diagnosen. Men jag har iaf bestämt mig för att försöka snacka med ytterliggare en ny psykolog - och vara så ärlig som möjligt, verkligen försöka kunna berätta om det här för det har jag ju knappt gjort.