Eftersom jag känner mig en aning positiv idag vill jag dela med mig av ett sätt att få perspektiv på utseendefixeringen som ibland hjälper mig själv en aning... Jag har snott det rätt av från John Cleese, och det fick mig verkligen att tänka till...
Tänk att du är gammal och ligger inför döden, och tänker tillbaka på ditt liv. Vad vill du tänka då? Vill du ha massor av pinsamheter och fånigheter, roliga händelser och personer du hållit av att skratta åt och minnas, eller vill du ligga där och tänka: "Jag klarade mig! Jag har inte gjort bort mig alltför mycket!"?
Det grymt svårt att få det där perspektivet att funka i ens egen ångestfyllda vardag, det vet jag verkligen, men ibland försöker jag tänka liksom "Och?
Varför bryr jag mig så mycket om det här? Tror jag verkligen, innerst innerst inne, att folk omkring mig
bryr sig så särskilt mycket om mig? Är jag universums medelpunkt eller vaddå? Sen försöker jag dämpa den elaka rösten som genast hoppar upp och talar om att jag är äckligast i världen så självklart bryr sig folk. För folk har inga egna liv och inga egna bekymmer och allt som någonsin går dåligt i just mitt liv gör det framför allt på grund av att jag ser hemsk ut. Ibland, någon enstaka gång, kan jag nästan skratta åt den där rösten, men faktum kvarstår att jag ägnar mitt liv åt att följa den... Är det bortkastad tid aller vad?

Nåja... Man har fått ett liv på halsen, en liten tid att göra saker på, så vad gör man med de där åren? Jo, bra idé, man ägnar den åt att gräma sig! I stället för att göra det bästa av sin tid så stänger man in sig i ett mörkt rum och gråter i panikartad ångest. Och det på grund av att ens utseende inte stämmer med de retuscherade modellernas! Ibland blir jag så trött på mig själv, jag förstör ju bara, tänk om jag vågade bli förbannad bara och skita i alla de där tankarna och faktiskt börja
göra alla de där sakerna som jag drömmer om? Innan det är försent? Vad skönt att bli gammal och ligga för döden och kunna tänka "jisses så mycket klantiga saker jag gjort, så många som inte brytt sig om hur jag sett ut, så mycket kul jag har haft, nu är jag färdig!", i stället för "Phew! I made it!"!