Perspektiv...

[misan]

Eftersom jag känner mig en aning positiv idag vill jag dela med mig av ett sätt att få perspektiv på utseendefixeringen som ibland hjälper mig själv en aning... Jag har snott det rätt av från John Cleese, och det fick mig verkligen att tänka till...
Tänk att du är gammal och ligger inför döden, och tänker tillbaka på ditt liv. Vad vill du tänka då? Vill du ha massor av pinsamheter och fånigheter, roliga händelser och personer du hållit av att skratta åt och minnas, eller vill du ligga där och tänka: "Jag klarade mig! Jag har inte gjort bort mig alltför mycket!"?
Det grymt svårt att få det där perspektivet att funka i ens egen ångestfyllda vardag, det vet jag verkligen, men ibland försöker jag tänka liksom "Och? Varför bryr jag mig så mycket om det här? Tror jag verkligen, innerst innerst inne, att folk omkring mig bryr sig så särskilt mycket om mig? Är jag universums medelpunkt eller vaddå? Sen försöker jag dämpa den elaka rösten som genast hoppar upp och talar om att jag är äckligast i världen så självklart bryr sig folk. För folk har inga egna liv och inga egna bekymmer och allt som någonsin går dåligt i just mitt liv gör det framför allt på grund av att jag ser hemsk ut. Ibland, någon enstaka gång, kan jag nästan skratta åt den där rösten, men faktum kvarstår att jag ägnar mitt liv åt att följa den... Är det bortkastad tid aller vad?

Nåja... Man har fått ett liv på halsen, en liten tid att göra saker på, så vad gör man med de där åren? Jo, bra idé, man ägnar den åt att gräma sig! I stället för att göra det bästa av sin tid så stänger man in sig i ett mörkt rum och gråter i panikartad ångest. Och det på grund av att ens utseende inte stämmer med de retuscherade modellernas! Ibland blir jag så trött på mig själv, jag förstör ju bara, tänk om jag vågade bli förbannad bara och skita i alla de där tankarna och faktiskt börja göra alla de där sakerna som jag drömmer om? Innan det är försent? Vad skönt att bli gammal och ligga för döden och kunna tänka "jisses så mycket klantiga saker jag gjort, så många som inte brytt sig om hur jag sett ut, så mycket kul jag har haft, nu är jag färdig!", i stället för "Phew! I made it!"!

[Anonym]

Det där var verkligen bra skrivet..Det får mig att tänka till lite också..Tack! Mvh Rebecca

[Anonym]

bra skrivet. jag brukar tänka: Ingen annan bryr sig så varför ska jag? men de dumma är att så fort jag kommer ut bland folk så blir jag slav under min utseendefixering. jag sjunker till botten direkt.

[Malins mamma]

Hej Misan!
Ja det var väldigt kloka ord från John Cleese och sen väldigt kloka ord från dej också.  

Den elaka rösten som hoppar upp och talar om att du är äckligast i världen och självklart bryr sig folk hur du ser ut är BDD-tankar som är osanna. Att det som går dåligt i ditt liv beror på ditt utseende är lika osant. Någonstans inom dej så anar jag att du misstänker att BDD-tankarna har fel men de är så starka att du inte kan låta bli att lyssna på dom.

Sen skriver du en jättebra sak, "tänk om jag vågade bli förbannad och bara skita i de där tankarna". Det är det du ska göra, bli förbannad och vägra tro på BDD-tankarna. De gör allt för att du ska tro att du är ful och att alla bryr sig om hur du ser ut.  

Du, och alla andra BDD-drabbade är egentligen helt normala personer med ett normalt (och i många fall ett mycket bra) utseende.

Du skrev i det privata forumet att du hade fått syn på dig själv i en spegel på H&M och innan du kom på att det var du så hann du se hur du egentligen ser ut och du blev positivt överraskad! (Hoppas det är okej att jag skriver om det här på "allmänna" forumet där alla kan läsa).
Jag hoppas du kan hålla fast vid den bilden, isåfall är du på väg att avslöja den bluff som BDD är.
 
Börja också fråga dig vad det finns för riktiga bevis för att du är ful. Det som någon har sagt nångång och att du känner dig ful är inga bevis. Det som du vanligen ser i spegeln är inte heller nåt bevis eftersom du ser den bilden med BDD-filter.

Tänk också efter (precis som du skrev) hur sannolikt det är att folk lägger märke till och bryr sig om hur just du ser ut. Jag vet att det KÄNNS som att folk tittar och att folk dömer en men en känsla är inget faktum. Det är BDDn som gör att du tror att du vet vad andra tänker, men det kan man inte veta.

Mvh Malins mamma