Mobbning + bdd = sant?

[Confundus]

undrar hur många av er som har blivit mobbade? för jag har börjat inse att min bdd troligen till åttio procent minst är på grund av att jag var så utanför och senare mobbad under mellan- och högstadiet.

liksom min bddlogik är liksom: folk som ser bra ut blir respekterade, får vänner, blir populära. folk som är fula (jag) bryr sig ingen om, de blir alltså utanför, folk ser ner på dem, osv. så om någon ser mig när jag ser som fulast ut kommer de äcklas av mig och tycka illa om mig automatiskt för att jag är ful, så som folk tenderar automatiskt tycka bra om de som ser bra ut, alltså om någon som egentligen är vänligt inställd till mig ser mig som ful kommer de inte vilja umgås med mig därför att de ser ner på mig eftersom jag är ful. att folk "ser upp till" och respekterar sådana de attraheras av. och om man anser sig se bättre ut än en annan människa har man automatiskt mer status än den = ser ned på den. det är så min logik är, det är så jag tänker gällande bddn.

och det var ju så med mobbningen. det enda jag själv tycker var skillnad mellan mig och de andra var ju att jag inte var smal som fotbollstjejerna, inte sminkade mig, var ful helt enkelt. tycker ju att jag var normal i femman, sexan, sjuan. men de såg fel i mig och det måste ju ha varit mitt hemska utseende de reagerade på.

[CyanideCupcake]

Förstår till punkt och pricka ditt resonemang, har även jag blivit mobbad. Jag har haft social fobi så länge jag kan minnas och minns att jag i lågstadiet alltid stod och grät för mig själv för att jag hade ångest och kände mig så utanför. Har alltid haft känslan av att jag varit annorlunda, att andra, både barn och vuxna, har sett på mig som konstig. Har alltid varit utanför utan att riktigt förstå varför. Fick en del kommentarer om mitt utseende av de andra barnen redan då. I högstadiet blev det värre och ett gäng med killar började slänga elaka kommentarer efter mig. Någon sa för några år sedan att min pojkvän måste vara blind som är tillsammans med mig. En av hans kompisar bara skakade på huvudet och sa 'nej, nej' när han visade honom en bild av mig i början av vårt förhållande. Jag har alltid blivit vald sist på gympan, blivit över vid grupparbeten, varit 'extrakompisen', blivit över på krogen...hade jag varit söt hade allt det där aldrig hänt. Mitt liv skulle sett helt annorlunda ut om jag inte varit ful, det tror jag med varje cell i min kropp. Så ja, jag tror att mobbingen har spelat enormt stor roll, men den är mer ett bevis för min fulhet än en anledning till bdd. Jag brukade försöka intala mig själv att människor som kommenterar andras utseende negativt bara är osäkra och vill få sig själva att må bättre (och alla andra klyschor man ska säga) men inser nu att de bara reagerade på det de såg.

[Malins mamma]

Confundus och Godessceline, det är just såna här uppfattningar som ni beskriver som är grunden till BDD.

folk som ser bra ut blir respekterade, får vänner, blir populära. folk som är fula (jag) bryr sig ingen om, de blir alltså utanför, folk ser ner på dem, osv. så om någon ser mig när jag ser som fulast ut kommer de äcklas av mig och tycka illa om mig automatiskt för att jag är ful, så som folk tenderar automatiskt tycka bra om de som ser bra ut, alltså om någon som egentligen är vänligt inställd till mig ser mig som ful kommer de inte vilja umgås med mig därför att de ser ner på mig eftersom jag är ful. att folk "ser upp till" och respekterar sådana de attraheras av. och om man anser sig se bättre ut än en annan människa har man automatiskt mer status än den = ser ned på den. det är så min logik är, det är så jag tänker gällande bddn.

...hade jag varit söt hade allt det där aldrig hänt. Mitt liv skulle sett helt annorlunda ut om jag inte varit ful, det tror jag med varje cell i min kropp. Så ja, jag tror att mobbingen har spelat enormt stor roll, men den är mer ett bevis för min fulhet än en anledning till bdd. Jag brukade försöka intala mig själv att människor som kommenterar andras utseende negativt bara är osäkra och vill få sig själva att må bättre (och alla andra klyschor man ska säga) men inser nu att de bara reagerade på det de såg.

Ni har alltså dragit slutsatsen att det är oerhört viktigt hur ni ser ut därför att det är avgörande för hur ni blir bemötta och behandlade av andra. Det, + att man ser sig själv som ful är det som gör att man lider av BDD, med allt vad det innebär.

Som jag skrev i privata forumet så kan man få uppfattningen att utseendet är väldigt viktigt på många olika sätt, tex:
 
*genom mobbning för något i ens utseende,
*genom att få mycket uppmärksamhet och beröm för sitt utseende,
*genom att man blivit utsatt för övergrepp och av någon anledning tror att det berodde på ens utseende,
*genom att växa upp med personer (ofta ens mamma) som lägger överdrivet stor vikt vid sitt eget och andras utseende,     
*eller andra händelser i barndomen, bra eller dåliga, där man har dragit slutsatsen att saker hände pga hur man såg ut.

Mobbning kan alltså var en bidragande orsak till att man får uppfattningen att utseendet är viktigt, men de allra flesta som blir mobbade utvecklar inte BDD. Det verkar även vara vanligt att både ha blivit mobbad och uppskattad för sitt utseende, många tycker sig ha fått motstridiga signaler och fastnar i funderingar om de är "fina" eller "fula".

Mvh Malins mamma

[mascara]

jag har blivit mobbad, vilket jag tagit mycket hårt,  och detta kan stämma, Idag går jag knappt utanför dörren.Innan jag blev mobbad så tänkte jag inte på utseendet som jag gör idag. Dem lyckades få in i mitt huvud att jag är ful,har stor näsa, är för tjock & alla tycker jag är äcklig osv. Jag ser mig själv så som dom ville jag skulle se mig.  Jag vet att det är fel bild jag har,men den känns väldigt äkta, min hjärna kan inte sluta tro på felbilden.

[CyanideCupcake]

Jag ser mig själv så som dom ville jag skulle se mig. 

Jag tror också på vad de sade till (och om) mig, men för mgi har dte gått så långt att jag inte längre tror att de är svaga människor som vill trycka ner andra (vilket är så man "ska" tycka) utan på fullt allvar tror att de bara reagerade på det de såg -enda skillnaden är att de hade mage nog att skita i politisk korrekthet ("man säger inte till en människa som är kort/ful/tjock/whatever att de är korta/fula/tjocka/whatever")och faktiskt säga något högt.

[Malin]

Skulle vilja flika in lite om det här bara:

Som jag skrev i privata forumet så kan man få uppfattningen att utseendet är väldigt viktigt på många olika sätt, tex:
 
*genom mobbning för något i ens utseende,
*genom att få mycket uppmärksamhet och beröm för sitt utseende,
*genom att man blivit utsatt för övergrepp och av någon anledning tror att det berodde på ens utseende,
*genom att växa upp med personer (ofta ens mamma) som lägger överdrivet stor vikt vid sitt eget och andras utseende,     
*eller andra händelser i barndomen, bra eller dåliga, där man har dragit slutsatsen att saker hände pga hur man såg ut.

Att bara få mycket uppmärksamhet för sitt utseende behöver ju inte leda till bdd, många får det och utvecklar inte bdd, liksom att många blir mobbade och ändå inte utvecklar bdd. En kombination som jag tror är en av de vanligaste, utöver genetisk predisposition, är för lite bekräftelse/uppmärksamhet följt av mycket uppmärksamhet för utseendet. Då är det lätt att dra slutsatsen att ens utseende är det viktigaste för andra.

[Malins mamma]

Att bara få mycket uppmärksamhet för sitt utseende behöver ju inte leda till bdd, många får det och utvecklar inte bdd, liksom att många blir mobbade och ändå inte utvecklar bdd. En kombination som jag tror är en av de vanligaste, utöver genetisk predisposition, är för lite bekräftelse/uppmärksamhet följt av mycket uppmärksamhet för utseendet. Då är det lätt att dra slutsatsen att ens utseende är det viktigaste för andra.

Jag instämmer med detta, bra att du förtydligade det!