Bli sambo?

[Anonym]

Jag är i valet o kvalet om jag ska våga flytta ihop med min pojkvän. Alltid bott själv, van vid mina rutiner o ritualer. Har hudbdd, tar lång tid för mig att göra mig i ordning. Lite beroende också på hur jag ser ut i ansiktet, är det ok går det bättre att sminka sig, tvärtom ett helvete. Tar tid med mitt hår också tyvärr.  Får panik om det inte vill bli som ja vill.

Känner nån igen sig? Eller kan ni råda mig till hur jag ska göra, vågar man bli sambo?
mvh Desperat

[vinterglas]

Anonym

om du flyttar ihop och blir sambo, kanske du trappar ner på tiden som du fixar till dig, med tiden?

jag märker i alla fall attnär jag har människor omkring mig och ska fixa mig, så drar jag ner på tiden för de stör mig och jag kan inte kontrollera hur mycket jag ser ut.
det känns både bra och dåligt. dåligt för att jag inte får göra som jag är van, men bra för att de stör mina "ritualer" och liknande.

det gör alltså att man kommer ur det dumma spåret lite. men sen är det fröstås induviduelt vad som händer.

lycka till i vilket fall som heslt!

[Anonym]

Anonym

Är det "endast" det faktum att du har BDD som gör att du funderar på om du vågar bli sambo eller är det andra saker också?

Andra saker som kan vara viktigt är hur väl din evetuellt blivande sambo förstår hur BDD "fungerar, att det i vissa situationer kan ta lägre tid och att man får ha tålamod med det.

[Broken]

jag lider själv av BDD och har idag lämnat nycklarna till min lght och blivit sambo med min pojkvän. han vet inget om min BDD, än. ska läsa mer och få mer kunspa innan jag berättar för han. vill veta mer själv, innan jag ska försöka mig på att förklara för honom. men det går.. bara man ger sig sjutton på det! jag har antagligen haft BDD länge, men fick namn på det då jag såg malin på outsiders. så är fortfarande rätt "chockad" över att det fanns ett namn på det hela. alltid trott det varit jag som varit konstig, ytlig, utseendefixerad osv.

det är dagar då man bara vill ge upp. men ja.. något gör att man fortsätter!

[vinterglas]

Broken


är fortfarande rätt "chockad" över att det fanns ett namn på det hela. alltid trott det varit jag som varit konstig, ytlig, utseendefixerad osv.

Precis så kände jag också, fasyt jag kände ändå att mitt var på något annat sätt än de andras, det var i alla fall så jag upplevde det men jag tänkte att, ja det är väl bara jag som vill vara lite annorlunda nu igen.

men nu har jag ett namn på det, och det är ett faktum att det finns en sådan sjukdom som existerar = skönt

[Anonym]

Till Broken!

Jag skulle vilja komma i kontakt med dig om det går?

Har du msn messenger?

Mvh /M

[Broken]

jojoplaneten

Precis! Det känns på något konstigt sätt skönt. Att ha fått ett namn. Att veta att det finns fler. Som lider lika mycket som en själv. En lättnad..

[vinterglas]

Broken

Ja, och det är skönt att få släppa ut alla tankar och tycken som bara måste ut.

Nåväl. vet inte om det går så framåt för min del. ibland gör det
men jag märkte senast idag när jag gick hem från skolan att jhag tänkte massa bdd-tankar, elelr nej, men jag tänkte igenom många tankar som brukar vandra i min skalle, så jag vet rätt bra nu vad som är vad...

[Broken]

jojoplaneten
Hur menar du då, vad som är vad i dina tankar?

Jag har sen jag såg outsiders, då jag fick namnet på sjukdomen, tänkt och nästan skrattat åt BDDn.. alltså.. jagbrukar tänka "det beror på BDDn.. och nej jag ska inte för det är BDDn tankar" osv. rätt skönt att veta vad det är. Glömmer det dock helt ibland. Blir som blockad i huvudet när jag klämmer. Sen efter får jag ångest Önskar bara man kunde bryta mönstret där innan man klämmer.. det skulle ju räcka ett tag, tills huden läkt eller hur man ska säga.

[vinterglas]

Broken

Jo men alltså innan, då kunde jag liksom inte ventilera alla mina tankar och beteenden, för jag had eingen at göra det med, nu har jag forumet.

Joj, kännre igen det där med att man vet att det beror på BDD:n, och sen blocken.
Det är sjukt, kan stå två cm från spegeln och inte inse att det är fel. och efteråt kan jag gräma mig för dte där i flera timmar, dagar....

:/

[Broken]

jojoplaneten

Du har ingen MSN eller något så vi kan prata mer? Alltid skönt att dela tankar och kanske ge tips eller dyl.

Känner detsamma. Här kanman vetilera sig och prata med andra som har likadant. Eller iallafall liknande.

Jag står också så. Hamnar två cm från spegeln VARJE kväll..

[vinterglas]

Broken

sure, jojoplaneten@hotmail.com (fantasifullt jag vet )

Ja, det är bra.

mm, det är dåligt :/ fast jag har blivit bättre, men lusten finns alltför ofta...

[Broken]

jojoplaneten

Addar dig på msn då, tack!

Så du har blivit lite bättre, klämmer inte varje dag?

[Anonym]

Blir som blockad i huvudet när jag klämmer. Sen efter får jag ångest
Samma här..
Har aldrig lust att göra mig i ordning egentligen och det känns så jobbigt varje gång man ska upp på morgonen eller innan man går och lägger sig. Jag vet ju redan innan att jag kommer pilla, även om jag tänker att jag inte ska.

[vinterglas]

Broken

Åh, bra

Nä, klämmer inte så ofta som jag gjorde förr.
Numera går det ibland en-tre dagar mellan att jag pillar.

Förra vekcan, och innan dess försökte jag klara av att inte pilal på en vecka.
första vekcan klarade jag 3 ½ dag utan att röra.
Andra gick ungefär 5-6 dagar

men jag tror inte på den idéen i längden ahr jag kommit på.
Bättre ifall jag lär mig att inte röra, och ointe bry mig genom att att säga till mig själv.

För när jag är sådär, att jag ska låta bli något. provocerar jag mig själv något enomrt tiolls jhag gör något dumt och sen kommer den där blocken, och så sittre man där, ful som stryk