Min flickvän.

[Malins mamma]

Jag klickar fram tråden igen!

/ Malins mamma

[Anonym]

Okej.. Det är ganska mycket saker som "man inte bör göra".. och det är förståss bra att höra, men jag vill höra mer om vad man bör göra...

[SpegelSpegel]

Vad man bör göra...visa kärlek och uppskattning, vara tydlig med alla saker man tycker om med den sjuke partnerns personlighet. Inte vara en förälder och göra allt åt den drabbade, leva sitt liv efter hennes/hans nycker eller så, men erbjuda stöd och trygghet, vara tydlig med att man finns där och älskar den sjuke som den är, att hon/han inte är en börda.

Ge inte så mkt eller alltför översvallande komplimanger  för utseendet eftersom det kan kännas pressande eller som om det enda du tänker på är utseende, men ngn gång då och då vill i alla fall jag höra att han tycker att jag är attraktiv.  Visa hellre att du är attraherad av partnern genom sättet du ser på henne, uppmärksammar henne, kysser och håller om henne. Gå hand i hand på stan  och visa att du är stolt över att vara tillsammans med den drabbade. Hitta på saker tillsammans som inte rör utseende, behöver ju inte vara saker som handlar om att träffa en massa folk, uppmuntra partnern att utveckla sidor hos sig själv som kommit i skymundan sedan bdd:n tagit överhand, t ex om hon/han  var intresserad av hästar/bilar/skrivande/konst/fotboll/dans/friidrot t/  eller vad det nu kan vara, eller om ngt intresserar personen just nu, uppmuntra och gå med partnern på t ex konserter, fotbollsmatcher eller så, i den mån hon/han orkar. Prata mkt, om allt möjligt.  Säg åt partnern att hon gärna får berätta hur hon känner när hon mår dåligt, om hon orkar.  Att du bryr dig och orkar lyssna. Håll fokus ifrån utseendet.

Det är väl vad jag tror skulle hjälpa mig att må lite bättre i ett förhållande i a fl.

[Anonym]

OH! Tack så mycket för hjälpen SpegelSpegel! Det var ett väldigt bra svar!

Jag har en liten fråga till.. Om personen med sjukdomen kommenterar mitt utseende väldigt mycket på ett positivt sätt.. hur ska man förhålla sig bäst då? Man vill ju säga att man tycker samma sak om sin partner lixom! Men vad jag förstår så är det inte så bra? Är det bästa att påminna partnern om att utseendet inte är det viktigaste?

[Synthesized]

Jag har en liten fråga till.. Om personen med sjukdomen kommenterar mitt utseende väldigt mycket på ett positivt sätt.. hur ska man förhålla sig bäst då? Man vill ju säga att man tycker samma sak om sin partner lixom! Men vad jag förstår så är det inte så bra? Är det bästa att påminna partnern om att utseendet inte är det viktigaste?

Svårt att svara på. Det känns ju lite överflödigt och framtvingat om man får en massa "tillbakakomplimanger". Då känns det som att man ber om det och att det man får tillbaka inte är uppriktigt, även om så inte är fallet. Men jag skulle också känna mig smått förolämpad/avvisad om svaret alltid var "utseendet är väl inte allt" så fort man sa något positivt om sin pojk/flickväns utseende. Det skulle jag förmodligen uppfatta som "eh, nu blev det här lite obekvämt, jag vill ju inte direkt ljuga och säga att du också är fin så nu förringar jag det här genom att dra en smart kliché". Det bästa vore väl ett mellanting; att varken vara "för mycket" eller "för lite". Så funkar i alla fall jag. Jag känner mig äcklig om jag aldrig får någon komplimang, men jag vill inte heller ha det ifall jag i princip måste be om att få höra det. Det ska vara en spontan och uppriktig komplimang om det ska vara någon överhuvudtaget.

Och nu när jag ser vad jag har skrivit så inser jag hur komplicerad jag (vi?) är, men det är svårt att inte sönderanalysera ord, tonfall osv om man har BDD.

En annan sak att ha i åtanke är att inte heller lägga för stor vikt vid de komplimanger man ger till den BDD-drabbade, för jag misstänker att det lätt kan bli så då man gör allt för att vara övertygande och inte missuppfattas. Det ska vara mer som att "du är vacker som du är, och det är inte ENBART på grund av ditt yttre, utan HELA du är vacker". Om man nu tycker så, vill säga (men det får man väl hoppas att man tycker om sin egen partner).

[SpegelSpegel]

Var så god

Hmm, det är så svårt, för som bdd:are vill ju i a fl  jag hemskt gärna ha bekräftelse på att jag ser okej ut var fjärde sekund. Om ingen säger att jag ser okej ut på ett tag kan jag tolka det som om mitt utseende ändrats väldigt mkt och jag ser vedervärdig ut. Likaså om jag klagar på mitt utseende och säger en massa nedlåtande saker om mig själv, säger ingen emot mig tror jag de håller med mig. Men ur en frisk persons perspektiv är det säkert inte så bra med "reassurence", som Malins mamma skrev i en annan tråd, vad vi måste lära oss är väl att man inte måste veta hur man ser ut jämt, vad andra tycker om det osv. Faktum är ju att man inte ens KAN veta det, eftersom man ser olika ut i olika speglar och ljus, och olika människor ser en på olika sätt och har olika åsikter om det de ser. Normala människor tänker kanske inte på att det är så eller accepterar det, medan vi BDD:are för att kunna må bra måste VETA att människor inte uppfattar oss som vanskapta eller väldigt fula och att det inte är fel på oss, vilket vi inte kan veta med 100% säkerhet, alltså anser vi att det finns en stor chans att andra ser oss som missfoster eftersom det är den bilden vi har av oss själva.

Så jag antar att man bör vara sparsam med att kommentera utseendet för att inte förstärka sjukdomsbetendet, i alla fall om personen har ett stort behov av att få höra att han/hon ser okej ut. Men samtidigt tycker jag det är en skillnad mellan en relation mellan en förälder och ett barn t ex, och en kärleksrelation. Alla människor, även friska, vill nog bli bekräftade av sin partner och känna sig åtrådda och attraktiva. Det blir ju väldigt begränsande för ett förhållande om man aldrig kan säga "Vad söt/fin/vacker/sexig du är" till sin partner. Personligen tycker jag inte att det är så farligt att säga till en bdd-drabbad att han/hon är fin, i alla fall om man tydliggjort att utseende inte är viktigast i världen och att man tycker om personen för en massa andra saker än utseendet också. Att t ex ge personen en kram och säga "Du vet väl att jag tycker du är fin" ngn gång om dagen ser jag bara som ngt positivt, men det beror kanske lite på hur man fungerar som person. Vad som kan vara negativt är väl som sagt att prata mkt om utseende över lag, som om det vore extremt viktigt. Kommentera andra tjejers utseende framför sin bdd-drabbade flickvän är väl i princip bland det sämsta man kan göra.

Men som sagt, jag tycker inte man gör ngt fel om man ger en bdd-drabbad en komplimang faktisk. Man behöver ju inte tjata om hur snygg personen är, lagom är bäst. Och det är ju inte speciellt troligt att personen tar åt sig, i a fl inte på ngt bestående sätt. Men jag tycker inte att det är fel eller destruktivt nödvändigtvis.

[Malins mamma]

Om ingen säger att jag ser okej ut på ett tag kan jag tolka det som om mitt utseende ändrats väldigt mkt och jag ser vedervärdig ut.

Det är väl ungefär det här som är en del av själva "kärnan" i BDD:n. Att man har uppfattningen att ens utseende kan förändras plötsligt, UTAN att man har varit med i en svår bilolycka eller nåt sånt.

Viktig sak för BDD-drabbade att förstå:

"Friska" ser alltid helheten, och helheten kan inte ändras på några minuter, timmar, dagar, veckor, månader eller år. Möjligen på något år om man skulle gå upp i vikt VÄLDIGT MYCKET, men även då har man kvar sitt grundutseende. Helheten ändras inte heller av finnar, eksem, utslag, vattkoppor, påsar under ögonen, ärr, frisyr, rynkor, smink  eller andra ytliga saker.

Viktig sak för "friska" att förstå:

BDD-drabbade kan uppleva att deras utseende ändras tom på några sekunder. Det kan vara att man ser sig i en annan spegel, en annan vinkel eller ett annat ljus. De kan också uppleva att utseendet förändras väldigt mycket av nån rynka, finne, frisyr, smink eller andra ytliga saker. Det finns tom de som "ser" att näsan ändrar form när de ser sig i spegeln.

Att de BDD-drabbade UPPLEVER att deras utseende förändras betyder förstås inte att det gör det i verkligheten, därför kan inte "friska" se nån förändring.
 
(Det är en sak som är ganska förbryllande med detta. Ni har ju alla nån som ni känner, föräldrar, syskon, kompisar osv. Ser tex en kompis väldigt olika ut om hon har finnar/inte har finnar i era ögon?)

--------

Men som sagt, jag tycker inte man gör ngt fel om man ger en bdd-drabbad en komplimang faktisk.

Jag tror att det blev lite "sammanblandning" mellan "att ge komplimanger" och att "ständigt bekräfta att man ser okej ut".
Att ge ärliga, spontana komplimanger om sånt man gillar hos sin partner (bla om utseendet) är inte fel.
 
Det som kan bli fel är däremot de som använder bekräftelsen som ett "säkerhetsbeteende". (Det är troligen vanligast i föräldrar-barn-relation.) K. Phillips berättade i sin bok "The Broken Mirror", om ungdomar som hela tiden, upp till hundra gånger om dagen frågade mamman om han/hon såg okej ut. I såna fall ska man försöka att minska ner på försäkringarna (i lagom takt) för att den BDD-drabbade ska inse att inget farligt händer även om man inte får försäkringar hela tiden, för så länge man har kvar sitt säkerhetsbeteende så har man kvar sitt problem.

Om personen med sjukdomen kommenterar mitt utseende väldigt mycket på ett positivt sätt.. hur ska man förhålla sig bäst då? Man vill ju säga att man tycker samma sak om sin partner lixom!

Jag håller med det Synthesized och SpegelSpegel skrev + försök att hinna säga det innan han/hon gör det, för att undvika "tillbakakomplimanger". Men som sagt, överdriv inte, gör ingen stor grej av komplimangen och säg det inte för ofta.

Mvh Malins mamma

[Synthesized]

Man behöver ju inte tjata om hur snygg personen är, lagom är bäst. Och det är ju inte speciellt troligt att personen tar åt sig, i a fl inte på ngt bestående sätt. Men jag tycker inte att det är fel eller destruktivt nödvändigtvis.

Precis. Jag tycker att det har blivit lite överhypat med att man "absolut inte ska ge komplimanger" osv. Det känns ju värre att aldrig få någon komplimang än att få en komplimang som man kanske inte tror på i mer än två minuter.

Kommentera andra tjejers utseende framför sin bdd-drabbade flickvän är väl i princip bland det sämsta man kan göra.

Det håller jag verkligen med om. Det finns inte mycket annat som gör lika ont..

[Anonym]

Svårt att svara på. Det känns ju lite överflödigt och framtvingat om man får en massa "tillbakakomplimanger".

Ja! Det har jag oxå tänkt på.. det är väl bara det att hon ofta är först eftersom jag antar att hon är en sådan person som ger mycket beröm till dem hon tycker om.. För det är alltså inte så att hon söker tillbakakomplimanger?

Alla människor, även friska, vill nog bli bekräftade av sin partner och känna sig åtrådda och attraktiva. Det blir ju väldigt begränsande för ett förhållande om man aldrig kan säga "Vad söt/fin/vacker/sexig du är" till sin partner.

Ja, precis. Klart jag vill ge ärliga komplimanger..! Känns ju jättesurt annars. Men va bra, då har jag förstått att man får ge "lagom" mkt komplimanger iaf. Däremot vara försiktig med bara bekräftelsegrejer. Tror jag förstår hur jag ska förhålla mig till det!

Tack för alla bra råd! Ni är alla så kloka..!

[Synthesized]

För det är alltså inte så att hon söker tillbakakomplimanger?

Jag skulle tro att det kan vara lite både och. Att hon ger dig en komplimang betyder självfallet att hon menar det hon säger och inte bara gör det för att få något tillbaka. Men samtidigt kan det omedvetet vara en liten "bdd-grej", som ett alternativ till att fråga om man ser okej ut t.ex. Efteråt kanske det känns som att "äh, nu sa han så bara för att jag först sa att han var fin", men det är ungefär som att man söker bekräftelse genom att fråga om man är ful eller inte och sedan ändå inte tror på svaret man får. Ett väldigt motsägelsefullt beteende, med andra ord...

[Anonym]

...

[Anonym]

JAG VILL HA SPONTAN UPPMÄRKSAMHET. ÄVEN FÖR MITT UTSEENDE!

Tex. skulle jag aldrig få höra något possitivt om mitt utseende och bara höra bra saker om mig som person, skulle jag derekt ta för givet att jag faktiskt är ful! Självklart är det guld att få höra något fint om en som person också. BÅDE OCH BEHÖVS.

tips: Det här väl individuellt och det får alla som läser här tänka på!
Det viktigaste är att lyssna och försiktigt prata med personen som lider av BDD.
Någon skrev här att hon/han inte ville höra något om sitt utseende. Så är det inte för mig. När jag faktiskt mår bra eller bättre, när jag känner mig lite fin så märks det direkt på mig. Det är då jag vill höra att jag är,  vacker, fin, snygg... osv komplimanger när man känner sig fin är komplimanger man kan ta åt sig och de är viktiga!
När jag känner mig fin och ingen av mina nära lägger märke till det och ingen kommer med en spontan komplimang, så tänker jag ganska fort att jag bara inbillade mig, att jag faktiskt nog bara är ful helt enkelt. Då vill jag gömma mig igen. Jag hänger upp mig länge på en sådan sak och det påverkar mig i allra högsta grad.

I övrigt är spontana komplimanger oavsett om utseende eller personlighet väldigt viktiga.
De känns, för mig iaf. ärliga och inte som när någon säger "-nä du är inte ful", eller "-men du är ju så fin" som svar på att jag har sagt motsattsen.  
Samtidigt som någon skrev att om man säger hur ful man känner sig och ingen säger emot en så tror man att de håller med en. Så är det verkligen för mig med! Det är väldigt komplext.



(lite om mig;
 Jag har BDD sedan mer eller mindre 10 år tillbaka. Det har gått suggestivt åt fel håll och blivit värre. Började med små oskylldigheter väldigt sällan och har med åren lett till att jag i timmar varje dag ägnar mig åt att "pilla" med min hy.
Jag har kommit på mig själv med att ha stått timmar framför spegeln i försök att rätta till det som är fel i min hy, med hjälp av nålar pincetter naglar osv. Allt för att få bort det jag en gång fick för mig stora porer. Det ledde till finnar (som jag aldrig haft förut) sår som blev infekterade osv. Det blev en ond cirkel, finnarna var tvugna att klämmar och såren som var infekterade petades i för att "få bort allt äckligt".  Det i sin tur ledde till när jag "vaknade upp" och med fruktansvärd ångest såg vad jag gjort med mig själv, blev tvungen att plåstra om och desifegnera alla sår och detta var ytterligare nån timma. Dagar kunde gå åt att kolla om såren läkt blivit värre eller bättre, alla gånger plåstren lades om lyckades jag pilla i dem ännu mer. EN EVIG OND CIRKEL. Vid det här laget gick jag aldrig ut. Jag mådde såklart fruktansvärt dåligt över mitt utseende och hur äcklig jag var och gjort mig. Jag mår fortfarande dåligt och tycker att jag ser äcklig ut. Men nu mest för det jag gjort med min hy. Det är det abbsolut värsta med mitt utseende, och det är bara självförvållat! Jag vet inte om jag någonsin kan förlåta mig själv. Jag kan inte se på bilder på mig från innan jag massakerade min hy. Innan fick jag alltid beröm för min fantastiskt fina hy, och jag har nu insett och vet att det var så. jag hade nog aldrig haft en finne i hela mitt liv innan. Jag vat att jag förstört min hy och att den alldrig kommer bbli densamma. så nu, dock i mindre våldsam skala,  "Fixar jag med min hy". Idag Sitter jag med plåster för att jag klåmt på minemala prickar eller porer. Jag har inte sår i hela ansiktet men tillräckligt för att jag aldrig skulle visa mig för min pojkvän.

Förut hittade jag på saker som att jag fått exem och allt möjligt för jag skämdes så. Sedan läste jag om BDD och kände mig enormt lättad! "Det fanns ett tillstånd då man gör såhär mot sig själv. jag får stänga in mig för att jag tycker att jag är ful! Det är om än inte "normalt" så nästintill,  det fanns ju fler som jag". Det var en så enorm lättnad och gav mig lite hopp om att jag skulle bli förstådd på psykiatrin. "äntligen skulle jag bli förstådd! o få hjälp på riktigt, inte bara en massa medeciner."
Trodde jag ja! jag har än idag inte fått hjälp. Jag får höra;  "Vi kan inte sjukskriva dig bara för att du tycker att du är ful" Jag ahr sagt att jag läst om BDD men det vet de inte ens vad det är. Jag har för tillfället ingen hjälp. Och har aldrig fått någon på riktigt. Bara blivit runtskickad hit och dit och fått en massa medeciner som bara gjorde saker värre. min tidigare sjukskrivning går ut och det förväntas att jag ska ta arbete och vara frisk efter alla 5-6 år av sjukskrivning. MEN JAG HAR JU INTE FÅTT NÅGON HJÄLP!)

[Anonym]

TIPS OM KOMPLIMANGER

Det är inte alltid fel att ge komplimanger gällande utseenda åt BDD-personer,  men det gäller att som annhörig vara uppmärksam och se när det fungerar och inte fungerar.
Det kan såklart vara svårt att tolka sådant, eftersom BDDpersoner tenderar att ändå svara med de fel de ser på sig själv.
Vilket inte betyder att de inte tog åt sig de possitiva du sa.

Försök ha en öppen dialog med den drabbade. Men låt den som lider av BDD ta initiativet till att prata, (för det mesta). Och lyssna ALLTID då!

Men ha också förståelse för att om du som annhörig tar initsiativ till att prata, att man inte alltid orkar med att prata om det. Du måste förstå att du kan få en avhyvling och att du inte får ta den personligt. Man vill bara inte prata just då.

Jag vet att jag, och de gäller nog de flesta med BDD, är så lättad de stunder jag slipper tänka på mitt utseende och min sjukdom, att jag inte alltid uppskattar att bli påmind om det de få gånger jag har ro i själen.