Har jobbat på mitt nuvarande jobb (hotelklstäd) i tre år. Tjejen jag jobbat med fram tills nyligen (aom ävwen är syster till min brors fru) slutade för några månader sen så nu jobbar jag själv. Grejen är att sen dess har det inte alls gått bra; jag glömmer saker och det blir inte städat ordentligt för att det enda jag kan tänka på är hur jag ser ut, vinklar och ljus och hur mycket ångest jag har över att behöva gå en rnär jag är färdig och låta nån se mig. Mina chefer har flera ggr bara de senaste två månaderna påpoekat att jag glömt saker etc, och idag var ett av rummen jag precis varit inne i inte dammtorkat ordentligt. Det var tydligen väldigt smutsigt på skrivboprdet därinne (dammigt) och min chef såg det och blev allt annat än glad. Nu börjar jag på allvar bli orolig över att de funderar på att göra sig av med mig; jag sköter ju inte det jag ska. De vet om att jag varit deprimerad men vet inget alls om min (förmodade) BDD och jag funderar på om det kanske är dags att berätta. Systern till min brors fru vet exakt hur jag ser mig själv på bnär vi jopbbade ihop och juag missade saker pga alla tankar i mitt huvud elelr fastnade framför spegeln kunde hon säga åt mig och då skärpte jag mig. Nu har jag inte det så allt går åt helvete. Jag har förlorat så jävla mycket på grund av det här, har nhästan inga vänner kvar och jag vill verklgien inte förlora det här jobbet, det är nästan den enda sociala relation jag har! Bör jag berätta? Har dragit mig för det eftersom jag inte tror att de skulle förstå (att säga at6t jag itne dammat ordsentligt för att jag tänker på hur ful jag är låter knappast trovärdigt..men det är ju sant) och jag är rädd att de inte kommer ta mig på allvar.
Samtidigt vill jag verkligen förklara innan det är för sent och få dem att förstå att det inte blir såhär för att jag medvetet skiter i jobbet. Hjälp...?
