Finns det några procenttal eller nå't?
(Givetvis kommer det här att låta fullständigt okänsligt)
Är det någon som har försökt prata med vänner om ens outhärdliga krig med sig själv? Och de svarar (förutom klassiker som "nej då du inbillar dig bara"
: alla är ju missnöja med någonting, jag skulle ju vilja blahablaha....
Jag brukar alltid tänka att de inte förstår. De VILL gå ut, de får komplimanger från alla håll, de stormtrivs i sina förhållanden, de vill inte gömma sina ansikten offentligt. De kommer glatt upp på morgonen, orkar ta itu med sina liv, skaffa jobb och ta examen.
Jag undrar om jag ens kan säga att jag s a s har bdd: vem vet vilken pest jag lider av? När jag är ute är jag besatt av speglar, skyltfönster etc: allt för att hela tiden veta hur illa det är. När jag är hemma vill jag aldrig se någonting: jag tål inte att se min egen spegelbild. Hur kan en vacker person någonsin förstå hur det är att se en demon i ögonen o inse att det är en själv?
Sen tänkte jag: men tänk om de också mår sjukt dåligt? De kanske bara är väldigt bra på att dölja det? Så: hur vanligt är det? Någon som vet?
/CA
