BDD Sverige
2015-09-29, 22:21 *
Nyheter:
   Startsida   Hjälp Länkar  
Sidor: [1]
 
Författare Ämne: Hur vanligt är det?  (läst 876 gånger)
Anonym
Gäst
Hur vanligt är det?
« skrivet: 2004-04-17, 02:59 »

Finns det några procenttal eller nå't?

(Givetvis kommer det här att låta fullständigt okänsligt)
Är det någon som har försökt prata med vänner om ens outhärdliga krig med sig själv? Och de svarar (förutom klassiker som "nej då du inbillar dig bara":  alla är ju missnöja med någonting, jag skulle ju vilja blahablaha....

Jag brukar alltid tänka att de inte förstår. De VILL gå ut, de får komplimanger från alla håll, de stormtrivs i sina förhållanden, de vill inte gömma sina ansikten offentligt. De kommer glatt upp på morgonen, orkar ta itu med sina liv, skaffa jobb och ta examen.
Jag undrar om jag ens kan säga att jag s a s har bdd: vem vet vilken pest jag lider av? När jag är ute är jag besatt av speglar, skyltfönster etc: allt för att hela tiden veta hur illa det är. När jag är hemma vill jag aldrig se någonting: jag tål inte att se min egen spegelbild. Hur kan en vacker person någonsin förstå hur det är att se en demon i ögonen o inse att det är en själv?

Sen tänkte jag: men tänk om de också mår sjukt dåligt? De kanske bara är väldigt bra på att dölja det? Så: hur vanligt är det? Någon som vet?
/CA
Loggat
Malin
Administrator
*****
Antal inlägg: 656



Hemsida
Hur vanligt är det?
« Svara #1 skrivet: 2004-04-17, 05:23 »

Välkommen till forumet CA!

Det finns fortfarande ingen statistik gjord i Sverige än men undersökningar gjorda i Usa tyder på att 1-2 % av befolkningen lider av bdd, samma siffror borde rimligtvis gälla här också.

Jag har pratat med många icke-bddare om min bdd, en del förstår bättre andra sämre. När någon reagerar med "Jamen alla har väl något komplex" förklarar jag att det inte handlar om vanliga komplex utan om en psykisk störning, precis som när det gäller tex anorexia och tvångssyndrom. Då brukar de förstå bättre. När jag pratar med kompisar om mina problem brukar jag så gott det går försöka undvika att säga vad jag tycker om mitt utseende och istället prata om hur min tillvaro påverkas av bddn. När man gör direkta negativa kommentarer om sitt utseende riskerar man att hamna i en argumantation om hur utseendet egentligen ser ut, och det vill jag helst undvika för det leder ingen vart och båda parterna blir frustrerade. Det fåtal människor som känner mig väl har dock till stor del lärt sig att låta de kommentarerna som ändå slinker igenom passera utan att börja diskutera.  

Jag tror inte att någon som inte upplevt bdd själv kan förstå hur det är fullt ut, men det är inte nödvändigt heller för att kunna vara ett bra stöd.

Mvh
Malin
Loggat
Sidor: [1]
 
 
Gå till:  

Drivs med MySQL Drivs med PHP Powered by SMF 1.1.11 | SMF © 2006, Simple Machines LLC Giltig XHTML 1.0! Giltig CSS!