"Skriva av sig"-tråd

[Antipod]

Tack för svaret. Tråkigt att de inte fungerade för dig! Extremt svårt att gråta låter ju inte positivt, men känslomässigt slät, var det bra eller dåligt..? Jag skulle nog behöva bli lite lugnare känslomässigt, men avtrubbad vill man ju inte bli.

Jag skulle inte säga att jag upplevde det som påtagligt dåligt, i så fall hade jag ju slutat med medicinen långt tidigare, men för att förklara det på något sätt så skulle man kunna jämföra mitt mående lite med en berg- och dalbana, där det fanns toppar och dalar. Sertralinen jämnade ut nivåskillnaden, men inte nedifrån utan uppifrån, så det som egentligen slätades ut var mina bra stunder. Dock inte överdrivet, jag blev inte avtrubbad eller slö, men något mindre energisk, något mindre entusiastisk, något mindre sprudlande när jag kände mig på gott humör. Det kändes mer som att det var mina personliga känslor (alltså inte kopplade till BDD) som slätades ut. Men som sagt, jag upplevde det egentligen inte som något dåligt, faktum är att jag knappt reflekterade över det förrän jag slutat ta tabletterna.

[nikey]

nu har jag jobbat sen i maj... jag har inte missat en dag och inte heller kommit försent. dock ska ersännas att jag springer till jobbet varje dag pga svårigheten att slita sig från spegeln . hursom...helt otroligt för att vara mej

[Malins mamma]

Nikey, åh vad roligt att höra. Grattis till ett jättestort framsteg, det måste kännas otroligt bra!!

[somebody]

Vad tror ni andra om att ha BDD, men inte göra den här grejen att stå framför spegeln och fixa sig i timmar, alltså onormalt lång tid?
För det gör inte jag, men känner igen mig så väldigt mycket på tankesätt, alla negativa tankar m.m. som beskrivs i trådarna. Jag kan inte lägga möda på det, dels för att det inte hjälper nämnvärt vad jag än försöker göra, och dels för att slippa bli mer fixerad. Det är snarare så att, ju längre tid jag spenderar framför spegeln, ju svårare blir det att ta sig därifrån. Har jag mindre BDD eller uttrycks den bara inte på det sättet?

[nikey]

Nikey, åh vad roligt att höra. Grattis till ett jättestort framsteg, det måste kännas otroligt bra!!

tack . jo men faktiskt..man växer lite som person, eller ganska mkt. mentalt känner jag mig lite starkare. och.. jag är inte helt värdelös ändå.  jag är trög och ointelligent, snudd på efterbliven, men t.o.m jag kan lära mig mina arbetsuppgifter. bra för självkänslan som är = 0 typ

en annan viktig sak är att få bekräftelse att ens personlighet inte är helt åt skogen. jag har fått flera vänner på väldigt kort tid så nånting bra måste jag ha/göra? lol 

[Antipod]

nu har jag jobbat sen i maj... jag har inte missat en dag och inte heller kommit försent. dock ska ersännas att jag springer till jobbet varje dag pga svårigheten att slita sig från spegeln . hursom...helt otroligt för att vara mej

Åh! Vad underbart att höra! Stort grattis och fortsätt kämpa!

[CyanideCupcake]

Hey people!
 
Hur mår ni? Det har varit jättetyst ett tag nu.

Jag mår bra. Bättre än jag nånsin gjort, med en BDD som jag äntligen insett och accepterat att jag har, men som är i princip nere på noll just nu. Har kunnat leva i princip helt normalt det senaste halvåret förutom setbacks då och då; men då inte i närheten av vad det en gång var. Går inte på nån medicinering och inte heller i terapi, dock funderar jag på att ta kontakt med Karolinska för utvärdering och ev. hjälp. Eftersom jag mår så mycket bättre nu, och dessutom har sjukdomsinsikt, känns det som att det vore idealisskt att börja nu, men samtidigt vet jag inte hur pass hög belastning avdelningen har; kanske kommer jag räknas som för frisk (eller i alla fall flr funktionell) för att räknas som ett prioritersfall? Vet inte hur de tänker, men ett försök kan det väl vara värt i alla fall. 

[Antipod]

Jag mår bra. Bättre än jag nånsin gjort, med en BDD som jag äntligen insett och accepterat att jag har, men som är i princip nere på noll just nu. Har kunnat leva i princip helt normalt det senaste halvåret förutom setbacks då och då; men då inte i närheten av vad det en gång var. Går inte på nån medicinering och inte heller i terapi, dock funderar jag på att ta kontakt med Karolinska för utvärdering och ev. hjälp. Eftersom jag mår så mycket bättre nu, och dessutom har sjukdomsinsikt, känns det som att det vore idealisskt att börja nu, men samtidigt vet jag inte hur pass hög belastning avdelningen har; kanske kommer jag räknas som för frisk (eller i alla fall flr funktionell) för att räknas som ett prioritersfall? Vet inte hur de tänker, men ett försök kan det väl vara värt i alla fall. 

Vad glad jag blir över att höra att det går så bra för dig! Att ta kontakt med Karolinska kan absolut vara en idé, men de har lång väntelista (jag stod i kö i ett halvår, skulle förmodligen ha fått stå ännu längre om jag inte flyttat till Göteborg istället) plus att de bara tar emot patienter på remiss.

Hur som helst: underbara nyheter! KEEP THE GOOD WORK UP!

[nikey]

Åh! Vad underbart att höra! Stort grattis och fortsätt kämpa!

tack tack

[nikey]

Jag mår bra. Bättre än jag nånsin gjort, med en BDD som jag äntligen insett och accepterat att jag har, men som är i princip nere på noll just nu. Har kunnat leva i princip helt normalt det senaste halvåret förutom setbacks då och då; men då inte i närheten av vad det en gång var. Går inte på nån medicinering och inte heller i terapi, dock funderar jag på att ta kontakt med Karolinska för utvärdering och ev. hjälp. Eftersom jag mår så mycket bättre nu, och dessutom har sjukdomsinsikt, känns det som att det vore idealisskt att börja nu, men samtidigt vet jag inte hur pass hög belastning avdelningen har; kanske kommer jag räknas som för frisk (eller i alla fall flr funktionell) för att räknas som ett prioritersfall? Vet inte hur de tänker, men ett försök kan det väl vara värt i alla fall. 

mäktigt att höra cya!  gör mej jävligt glad!

[Nokia]

Jag mår bra. Bättre än jag nånsin gjort, med en BDD som jag äntligen insett och accepterat att jag har, men som är i princip nere på noll just nu. Har kunnat leva i princip helt normalt det senaste halvåret förutom setbacks då och då; men då inte i närheten av vad det en gång var. Går inte på nån medicinering och inte heller i terapi, dock funderar jag på att ta kontakt med Karolinska för utvärdering och ev. hjälp. Eftersom jag mår så mycket bättre nu, och dessutom har sjukdomsinsikt, känns det som att det vore idealisskt att börja nu, men samtidigt vet jag inte hur pass hög belastning avdelningen har; kanske kommer jag räknas som för frisk (eller i alla fall flr funktionell) för att räknas som ett prioritersfall? Vet inte hur de tänker, men ett försök kan det väl vara värt i alla fall. 

Vad glad jag blir! Härligt! Du förtjänar verkligen att må bra  vad var det som gjorde att det vände? Hur tänker du nu jämför med då? De är bra på KS, gick där en period men mådde (mår) för dåligt för att ta emot någon behandling.

[Jane Doe]

Att ta kontakt med Karolinska kan absolut vara en idé, men de har lång väntelista (jag stod i kö i ett halvår, skulle förmodligen ha fått stå ännu längre om jag inte flyttat till Göteborg istället) plus att de bara tar emot patienter på remiss

Går du på karolinska nu alltså? äntligen! jag med.

[Antipod]

Går du på karolinska nu alltså? äntligen! jag med.

Nej, jag hann aldrig börja pga den långa väntetiden. Blev bostadslös och i mitt desperata sökande efter någonstans att bo fick jag tag i en lägenhet i Göteborg, otippat nog, och går nu i terapi här.

Men jätteroligt att höra att du går på Karolinska nu! Fungerar det bra, tycker du?

[Jane Doe]

Nej, jag hann aldrig börja pga den långa väntetiden. Blev bostadslös och i mitt desperata sökande efter någonstans att bo fick jag tag i en lägenhet i Göteborg, otippat nog, och går nu i terapi här.

Men jätteroligt att höra att du går på Karolinska nu! Fungerar det bra, tycker du?

åh vad bra, stor kram och lycka till!
ja det är i grupp och väldigt intensivt. så det ger resultat. 10 veckor kämpa dygnet runt.

[girloutside]

det verkar som alla blivit bättre, jag går en kurs just nu och beblandar mig med massa människor varje dag,

men senast igår ville jag ta livet av mig när jag såg mig själv i en sån här web camera, JAG NÄSTAN KRÄKTES SÅ FUL VAR JAG ,SÅ SER JAG INTE UT I SPEGELN! MEN TÄNK ATT JAG GÅR RUNT OCH ÄR SÅ FUL!!! JaG SER INGEN ANNAN UTVÄG ÄN ATT TA LIVET AV MIG.

utseende är viktigt för mig, eftersom jag har sociala problem.
 har jag inte ett fint utseende, -då har jag ingenting!   och där är jag just nu, jag blir helt apatisk

men vad jag inte vet är om det jag ser är sant eller inte, jag gick till en terapeut och jag sa flera gånger "jag vet inte om jag har BDD" men hon gav mig inte några bra svar på hur jag skulle få reda på det,

tänk om det är jag som förvränger hela min bild och att det inte är sant! då slösar jag bort så mycket av mitt liv att det är hemskt.
jag vet inte     jag vet inte        jag vet inte helt enkelt om nån ville ge mig sanningen så vore jag glad.

men inte skulle det vara bättre om jag verkligen är så ful som jag tycker, då tar jag livet av mig,   men för att göra det måste jag veta att jag verkligen är så ful som jag ser, så hur får jag reda på det?