Är jag ensam om detta? (SKRIV AV ER!)

Jag hittade precis den här sidan och jag vill bara kort skriva lite för att se om några känner igen sig.

Jag är nu 18 år. Jag levde ett glatt liv. Men sen kom dagen. Dagen jag fyllde 16 och allting bara vände. Jag har studerat mitt ansikte i så otroligt många timmar, så många tårar har fallit, så många veckor har jag suttit i min ensamhet. Jag skriker av vrede, gråter tills jag inte kan andas och hyperventulerar tills jag svimmar. Jag vill så gärna leva ett liv. Jag vill så gärna komma ut. Men jag kan inte. Det går inte. Mina vänner förstår inte, familjen förstår inte, inte ens dom jävla psykologerna förstår hur jag känner(tog dem 1 år innan dom ens ana om BDD)!
Jag har funderat på att ta mitt liv många gånger, man orkar liksom inte mera tillslut. Men jag har en dröm, en dröm om att en dag bli skådespelerska. Jag tänker inte ge upp hela mitt liv på grund av BDD'n! Jag älskar min familj och mina vänner något så otroligt. Jag har gett upp tillräckligt mycket av mitt liv till BDD'n, den ska ta mig fan inte ta mina drömmar heller!!! Det känns som att jag har förlorat min ungdom. Jag vill bara skrika och slita ut känslan att man är så jävla värdelös och ful. Jag vet att den finns en flicka som vill bli fri inne i mitt sinne. Jag har självklart planerat plastikoperationer men det är pengarna som är ett problem.

Jag skulle så gärna bara vilja se om några känner lika som jag, vad är eran historia? (Min är OTROLIGT kortfattad)