Nehej du, det är inte alls synd om mig.

Faktiskt så kan jag inte komma på nånting alls som hade varit bättre i mitt liv om jag hade haft en mindre näsa.
Jag brukar tala om här titt som tätt att jag inte har någon psykologisk utbildning, men jag har nog inte skrivit det på ett tag nu. Såhär är det:
Jag har bla jobbat som konfektions-sömmerska och dagmamma, nu har jag eget företag sen sex år tillbaka och har jobbat hemma med det, men jag håller på att lägga ner företaget nu eftersom jag började jobba på kontor för ett år sen. Ingenting av detta har haft något med psykologi att göra.
Det jag har lärt mig om BDD är egen erfarenhet av Malin och hennes lillasyster Linda, 18 år nu.
Linda var också på god väg att utveckla BDD (bla med längre och längre sminkritualer för att kunna gå ut eller till skolan), men för ett år sen vände det och hon lever idag ett nästintillt normalt liv.
Det var nog flera saker som bidrog till att Linda kunde stoppa BDD:n.
Dels KBT-terapeuterna (bla "man ska bli arg på sitt tvångsbeteende" och det var inga problem för Linda, hon hatade att sminka sig, "och vägra göra det man 'måste' ").
Dels Malins, min och Lindas kunskap om BDD och att Linda visste hur det kunde bli om hon fortsatte i samma banor.
Men mest av allt, och det som gjorde att hon tog tag i saken var nog att Linda bestämde sig för att hon skulle till Arvikafestivalen, och insåg att där kunde hon inte hålla på med att sminka ögonbrynen (BDD-fokus) i flera timmar.
Så hon lät ögonbrynen växa ut under sommaren och var ofta osminkad, och när hon inte höll på med ögonbrynen och sminkningen så mycket blev det mindre och mindre viktigt.
Hon bestämde sig också för en annan sak, att hon skulle göra allt för att få ett så bra betyg som möjligt då, sista året på gymnasiet. (Skolan blev viktigare än hur perfekt hon var sminkad). För att orka med det så kunde hon inte gå upp tidigare än en timme innan bussen gick.
Sminkningen var alltså tvungen att göras på högst en halv timme. Och det FUNKADE!!! Iallafall nästan varje dag. En otrolig skillnad mot när hon gick tvåan med massor med frånvaro och försena ankomster.
En annan sak som hjälpte till var att Linda fick en jättebra pojkvän, i motsats till den förra.
Linda och pojkvännen flyttade till en lägenhet i stan i våras. Hon har ännu lite problem med olika speglar men de som finns i lägenheten är alla "bra" speglar, som tur är. I sommar har hon inte ens sminkat sig när hon har jobbat på hotellet utan bara när de har varit ute nån kväll. Hon är kanske inte 100% frisk än men väldigt nära iaf.
BDDn är lättare att bota desto kortare tid man har haft den.
Förutom den egna erfarenheten så har jag lärt mig det mesta om BDD i "The Broken Mirror", här på forumet och på BDDCentral-forumet.
Hur BDD ska botas har jag läst om och lärt mig i Dr Claiborns Workbook och Dr Cash Body Image Workbook och framförallt på BDDCentrals Treatment-forum med frågor till Dr Claiborn. Det är på ca 50 sidor nu men innehåller väldigt mycket bra råd. "Anna" har också sammanställt han viktigaste svar i Forum summary.
Jag kan alltså ingenting om psykologi i övrigt, bara de kunskaper jag har läst mig till om BDD.
Det är därför jag så ofta hänvisar till vad Dr C har skrivit eftersom han är en riktig psykolog med kunskap och erfarenhet av BDD och vet hur den ska botas.
/Malins mamma