Medelsvensson

[vinterglas]

twinkle

härligt inlägg, verkligen :]
och jag känner igen det där med tjejen med udda stil men som ändå är otroligt vacker/söt/snygg.

och som du säger, de vackraste människorna är inte de perfekta.
jag gillar och tycker det är charmigt med folk som inte är "perfekta".

[Anonym]

Vill få mitt idiotiska inlägg om den där pajasdokun borttaget. TIA!

/Anonym Sänt: 31 Jan 2006 11:42:30

[Anonym]

Anonym den 4 maj, för att få en ärlig chans att diskutera saken, vore det bra om du kunde komma med en motivering till varför "the golden triangle" någonsin skulle kunna få någon som helst betydelse för ditt liv. Vi snackar inte "the Bermuda Triangle" nu...

/Anonym Sänt: 31 Jan 2006 11:42:30

[SpegelSpegel]

Tack, Sanna
Känner också igen det där med att verkligen beundra folk som har en egen stil och vågar gå sin egen väg. På insidan är det sådan jag är, jag är en person som tänker, läser,  och skriver mkt och har åsikter. När jag var liten hade jag lite punkstil ett tag, blått hår till och med.  Men så ser jag likt förbannat ut som om min högsta dröm vore att vara med i "big brother", jag vågar inte avvika. Det är så ironiskt, min syster och jag har så sjukt olika stil, vi har hamnat i olika umgängeskretsar och mina vänner är sådana som köpt alla ideal rakt av och har modekläder, platinablont hår och vill plastikoperera sig, min systers har svart hår, sminkar sig knappt och klär sig i gamla t-shirts med roliga budskap etc. Folk tror alltid att jag är en blåst bimbo som bara tänker på kläder, killar, smink och mig själv(delvis har de väl rätt, smink är tyvärr viktigt för mig) och att jag jobbar med ytliga saker typ frisör(inget ont om frysörer!) samt att min syster är vegan, kommunist, radikalfeminist, anarkist eller "reclaim the street:are". Men det är så fel! Min syster älskar kött och tycker veganer är töntiga, jag är vegetarian sedan många år (ej militant dock). Min syster kan vara ganska självupptagen och lite cynisk, säger ofta saker som att "de får väl skylla sig själva, man har ett val" om folk som mår dåligt pga skönhetshets t ex(hon vet ej hur jag mår). Hon kan sitta och spela "Playboy mansion" och jag blir helt galen för att jag vet hur de där vridna idealen påverkar mig och alla i min vänskapskrets. Tänk er själva, en blond mainstreem- tjej som själv ser ut som om hon drömmer om att bli Playboy bunny står och skäller ut en tjej med kort, mörkfärgat hår och lugg, lite "bohem-alternativ" stil osv, för att hon stödjer en verksamhet som ger en vriden syn på hur tjejer bör se ut. Vi lever i så olika världar, i min värld säger en kompis "Ja, Jenny har opererat sig nu" och alla vet att hon inte menar blindtarmen. Hon kan aldrig förstå hur det känns.

[twinkle]

Spegelspegel: Varsågod!
Och tack till dig för ännu ett underbart bra inlägg! jag känner igen mig i varenda mening! Sitter nästan och gapar för att vi är så lika, du och jag. När jag var lite yngre så hade jag också illblått hår och vågade stickade ut. Jag minns till och med att jag valde blått hår framför rosa för att visa att tjejer kan tycka om blått de med! Herregud... Nu skulle jag inte ens våga ha en blå ögonskugga av rädsla för vad folk skulle tycka...

Och det där med systern, det är också helvetes likt! Även om min syster inte har så utstickande stil, men hon är den som klagar på ALLAS utseenden och jag är den som försvarar den som just blev attackerad av hennes kommentar. Många skulle säkert tro tvärtom, speciellt eftersom hon är sååå duktig och har MVG i alla betyg, och är sååååå trevlig mot alla vuxna, som ger hela sitt liv för studierna och jobb o.s.v. Vi är som natt och dag, även till utseendet. Men jag hatar när vi t ex sitter å kollar på TV tillsammans och hon kommenterar kanske "fan vilken ful hy hon har!" Då går jag nästan sönder. Det kändes som om hon sa det direkt till mig...! Och FAST hon vet att jag har problem med mitt utseende och tror att alla märker mina fel så förstärker hon den uppfattningen likt förbannat ändå!

Många blir så förvånade när de lär känna mig, för de tror just att jag ska vara en sån som har ett totalt tomt, ekande inre. Och ibland känns det som det också. Är det likadant för dig?

[pelle]

Hej!

Är det nån som kan förklara för mig vad den där golden trianglen går ut på? Handlar den om symmetri eller? Förstod inte riktigt.

Annars gillar jag också folk som har ett udda utseende och vågar köra sin egen grej. Det utstrålar självsäkerhet och "jag skiter i vad ni andra tycker". Typ om någon skulle komma med en hockeyfrilla på gatan idag, så skulle jag tycka det var coolt bara för att personen vågar sticka ut från den trendiga skocken av flockdjur.
Jag avskydde t.ex Alexander Bard förut, men nu har jag ändrat uppfattning totalt. Han verkar ju totalt obekymrad av vad folk tycker om honom, något som jag själv skulle önska över allt annat.

/ Pelle

[SpegelSpegel]

Så där kan min syster göra också. Hon kan till och med säga att hon ogillar en person och när man frågar varför säger hon att det är för att personen är "ful". Jag blir ledsen, men jag tror inte hon menar bokstravligt alltid, mer stilen och attityden. Fast jag tar åt mig. För ett tag sedan satt jag, min mamma och min syster och såg på TV och Olinda från paradise Hotel uppenbarade sig på skärmen, varpå min mamma och syster började prata om hur ful Olinda var, hur löjliga hennes läppar såg ut osv. Inte för att jag är ett Olinda-fan, men jag kände ändå att jag ville nyansera diskussionen och började lite försiktigt inflika: "Så ful är hon väl inte", "Hon kanske har såna läppar, det kan hon ju inte hjälpa i så fall", "Det är väl inget fel på hennes utseende" osv och min syster började skrika om att "amen du ser ju hur hon ser ut, hon är ju helt röd i fejset dessutom" och sånt. Till saken hör att jag har fått höra flera ggr att jag liknar Olinda, speciellt på läpparna(vilka ej är opererade) även om jag verkligen inte håller med om det. Och den här kvällen var jag helt knallröd i ansiktet efter att jag använt ngn stark peelingprodukt som irriterat min hud. Kände mig inte värst älskad av min familj just då kan jag meddela.

Det där med att folk blir förvånade...det är så otroligt sällan folk lär känna mig ordentligt, jag drar mig för det mesta undan och de få människor som känner mig har känt mig ganska länge och vet att jag har en själ och inte bara en sminkväska. Men ytliga bekanta blev ofta chockade när jag berättade att jag läste på universitetet. Ibland kan jag känna så som du säger, att det inte finns något kvar där inne. Att jag helt glömt bort om jag har en personlighet och hur den i så fall ser ut. All energi går åt till att underhålla utsidan och under tiden får insidan förfalla. I relationer med killar är jag väldigt mkt så, det enda som behövs för att jag ska bli kär är att ngn accepterar mig och säger att jag duger, då känner jag att jag måste visa tacksamhet genom att älska honom. Jag tänker aldrig "vem är jag, vad för typ av relation är jag ute efter, hur är min drömpartner, vad dras jag till, vad behöver JAG?" utan mer "En kille som accepterar mig och inte verkar äcklas av mig, jag har inte rätt att inte älska honom, jag glömmer allt jag är och blir precis den han vill att jag ska vara". Känner mig ibland som en hyfsad kvalitetsprodukt som ingen ser pga den fula förpackningen, ibland som en ful men användbar kvalitetsprodukt i en billig, glättig förpackning som ger helt fel signaler och lockar fel målgrupp, och ibland som en ful förpackning utan något innehåll alls och det är den allra vidrigaste känslan.

[vinterglas]

SpegelSpegel och twinkle:

som vanligt känner jag igen mig (kanske alldeles för mycket) i vad ni skriver.


är inte så duktig att jag orkar skirva lika långa inlägg som ni. livslusten är inte på 110% om man sgeär så.

[pelle]

Har jag fel om jag säger att det är vanligare att tjejer snackar skit om varandras utseende än killar. Om det stämmer undrar jag vad det beror på?

Och varför är det så svårt för folk rspektera andras utseenden och åsikter? Varför ska folk lägga sig i hur andra är?
Min uppfattning är att man vill höja sig själv genom att sänka någon annan, alltså en ren egotrippad handling.

/ pelle

[vinterglas]

pelle

Jag upplever definitvit att de tjejer jag umgås hackar mer än de killar jag umgås med.

Ja, men jag förstår inte sånt. jag försöker alltid hitta något fint i personen och kommentera.

[Anonym]

pelle

Har jag fel om jag säger att det är vanligare att tjejer snackar skit om varandras utseende än killar. Om det stämmer undrar jag vad det beror på?

Det har med avundsjuka o göra. /Shawna

[SpegelSpegel]

Jag tror det är vanligare att tjejer snackar skit om tjejer de är avundsjuka på, upplever som attraktiva utseendemässigt,  alltför självsäkra och "hotfulla".  Anledningen tror jag dels är att utseendet i regel anses viktigare för tjejer, liksom att imponera på killar. Andra tjejer blir lätt "konkurrenter" av den anledningen. Killar tror jag oftare är mer måna om att imponera på killkompisar, det är i alla fall det intrycket jag fått.  Sedan lär vi oss att vara ödmjuka i tidig ålder, säga "jag som är så tjock och ful, du är mkt smalare och sötare" osv. Tjejer som vägrar säga så och är självsäkra och lite skrytiga blir sedda som bitchiga och ses ofta snett på, i ett killgäng är ngn som är självsäker och skryter lite mer en skön kille. Det är bara klassiska roller :Tjejer ska vara goda, ödmjuka och osjälviska, killar självständiga, tuffa och kunna stå upp för sig själva. En allt för "mesig" och svag kille kan ju bli hackad på av andra killar på samma sätt som en för självsäker och kaxig tjej kan bli utsatt för skitsnack av andra tjejer. Vi uppfostrar varandra till "rätt" beteende helt enkelt.  Annars tycker jag inte det är någon större skillnad i skitsnacket, förutom att killar tenderar att vara mer brutala och kanske mer öppna med, typ vrålar "kolla vilken fet häck" när en överviktig går förbi, tjejer är mer subtila och mer "men guud, visk visk visk". Båda sätten är lika ruttna tycker jag. Sen vet jag flera killar som är mkt för att snacka skit bakom ryggen på sina kompisar och tjejer som kan skrika taskiga saker rätt ut, så det är ju givetvis grova generaliseringar, men det är såna tendenser jag märkt av i alla fall.

[Anonym]

SpegelSpegel: Jag kunde inte sagt det bättre. Det är precis så det är. Usch vad jag äcklad av hela mänskligheten när jag börjar tänka efter. Det är nog bäst att låta bli att tänka ibland om man ska kunna ha ett fungerande liv. Man måste liksom anpassa sig till den här världen, hur hemsk man än tycker att den är.

[pelle]

SpegelSpegel: Snackar många tjejer skit om andra tjejer för att imponera på killar alltså? Tror inte inte många killar imponeras av det i sådana fall. Varför inte bara låta dom vara snygga och självsäkra då? "Hotfulla"? Vissa killar kanske faller för den typen av tjejer, men många gör det garanterat inte. Vad vinner man på skitsnacket egentligen? Det är ju bara fegt och pajasbetonat.



/ Pelle