Anhörig med BDD utan insikt..

[Lasse71]

Hejsan alla..

Jag såg dokumentären Outsiders nyligen och hittade den här sidan där.. Och glad blev jag.. Jag har nämligen ett problem som kanske någon här kan hjälpa mig med.. Det är så att min äldre syster sedan några år tillbaka är helt fixerad vid att hennes kind skulle se vanskapt ut.. Det gör den inte - men hon har fått en diagnos på kindutslaget, Rosasea (tror jag).. Hon har inte fått diagnosen BDD, men efter att ha satt mig in lite i sjukdomen är jag HELT hundra på att det är det hon har.. För några år sedan bodde hon i stort sett med en liten spegel framför sin kind för att se hur vanskapt den ser ut i hennes värld..  Jag har på olika sätt försökt få henne att inse att det inte är hennes kind det är fel på utan att det här är BDD som stör henne.. Hon vägrar köpa den teorin, i stället säger hon "Jag är olycklig för att min kind ser ut som den gör"..

Hon bearbetar problemet med homeopati och har väl viss framgång.. Hon upplever att kinden blir bättre, men jag är ändå orolig att symtomet ska förflytta sig när hon inte söker "adekvat hjälp".. och med adekvat hjälp menar jag kognitiv beteendeterapi kombinerat med antidepressiv medicin..

Till saken hör att hon inte vågar vara ute i solen på sommaren utan en stor solhatt (och knappt då) och jag ser att hennes barn (mina systerbarn) blir lidande av att deras mamma är olycklig och inte vill vara ute i det fina vädret med dem..

Vi har blivit osams över det här - att jag försöker få henne att söka "rätt hjälp" och också få henne att inse vad det är för fel hon lider av..

Nu undrar jag.. Ni som har BDD.. har ni alltid insett det?? Hur förstod ni det? Hur ska man som anhörig försöka få till den insikten? Är det någon av er som har positiva erfarenheter av homeopati?

Tacksam för svar..

/ Lasse

[Lasse71]

Glömde ett par saker.. När jag pratar med henne om KBT så kan hon säga att hon inte VILL ha hjälp med att hantera synen på kinden, för då finns ju risken att hon inte tar tag i det som hon uppfattar som det verkliga kindproblemet.. När hon ställs inför valet: skulle du hellre vilja vara lycklig och fortfarande ha en svag rodnad på kinden eller vara olycklig och befriad från den lilla rodnaden så väljer hon att vara olycklig och befriad från rodnaden.. Enligt mitt sätt att tänka är det här ju helt bak och fram.. Om det inte var så att hon hade haft barn hade jag nog tänkt att hon får väl "ta sina vändor" med den här sjukdomen, men det plågar mig att se mina systerbarn växa upp med en mamma som är olycklig över en kind som endast hon kan se det vanskapta med..

/ Lasse

[Anonym]

Hej Lasse!
Jag vet inte vad som är bäst att göra. Jag tycker att du ska ringa någon KBT-terapeut (du kan kolla på listan på KBT.nu) och fråga dem hur de tycker att man ska gå tillväga. Det kanske finns några "knep" som man kan använda sig av.

Lycka till!
/Smilla

[Malins mamma]

Hej Lasse!  

Snällt att du bryr dig om din syster och hennes barn. Det verkar nog som att det är BDD hon lider av.

Sjukdomsinsikten, som är en förutsättning för att KBTn ska fungera, går egentligen i två steg.
Den första sjukdomsinsikten är den som de nya här har kommit fram till. De kände igen sig i Malins situation och kom underfund med att de troligen lider av BDD. Men att veta att man har BDD innebär inte att man förstår och inser hur sjukdomen är och fungerar.

Alla vill ju bli friska men många har väldigt svårt för att inse att BDD är en psykisk störning (tanke-sjukdom).
Man tror fortfarande att det är ens utseende som är problemet och att allt skulle bli bra om man skulle se bra ut.
Därför är det så många som skriver om olika preparat för huden och operationer. Så din syster är inte ensam om att ha den inställningen att bara man får rättat till "defekten" så blir man frisk. Det är en del av sjukdomen.

Det är egentligen den andra sjukdomsinsikten som är den viktigaste. Att man verkligen inser att man har en psykisk sjukdom, att man förstår att det inte är ens utseende som är problemet utan alla tankar och uppfattningar man har om sitt utseende + den självbild man har.

Som du säkert har märkt så är det svårt för dig att ge henne sjukdomsinsikt, det är något de drabbade måste komma underfund med själva. Det bästa sättet, som jag tycker, är att hon får läsa om sjukdomen själv.
The Broken Mirror av K. A. Phillips är nog den bästa (och nästan enda) boken som finns om BDD. Den finns att beställa på amazon.com men finns tyvärr bara på engelska.
Kanske det skulle vara en passande julklapp..?

Du frågade om homeopati, jag har faktiskt ingen aning om vad det är. Är det en psykisk eller fysisk behandling?

Du skrev också att du är orolig över att symptomet ska förflytta sig om hon inte får rätt hjälp.
Ja, jag tror det är en risk att fokuset flyttar till ett annat ställe om homeopatin (om det är en fysisk behandling) skulle göra hennes kind helt bra. Det är också vanligt hos de som har hud-BDD att när huden ibland är bra så är man inte nöjd och glad ändå, då mår man istället dåligt för att man är OROLIG för att huden ska bli sämre igen.

Jag hoppas du på något sätt får din syster att själv försöka ta reda på om hon har BDD utan att ni behöver bli osams.

Hälsn. Malins mamma

[Lasse71]

Hej igen och tack för era svar.. Det var mycket intressant.. Jag läste upp svaren för min (och min systers) mor..

Det som du "Malins mamma" skrev känner jag igen min syster mycket i.. Hon kan inte njuta när kinden är bättre - då väljer hon att oroa sig för att den ska bli sämre i stället..

Tipset om att ge henne en bok om BDD tror jag dessvärre inte så mycket på.. De gånger jag skickat henne artiklarar om BDD blir hon skitsur och säger att jag inte fattar någonting och att hon blir sur när jag tror att hon har BDD när hon i själva verket har Rosasea..

Homeopati handlar väl (så vitt jag förstår) om att förändra balansen i kroppen.. så om det är fysiskt eller psykiskt har jag svårt att svara på.. Både min syster, min mor och min far använder sig av homeopatiska hjälpmedel och det ger diverse goda resultat i form av ökat välbefinnande och eliminerande av vissa problem.. Min syster har till exempel blivit av med hösnuva och min mors blodtryck har blivit lägre (hon har hjärtfel)..

Jag pratade precis med min mamma i telefon och inte helt oväntat har min syster hittat ett streck på sin näsa nu.. I hennes värld har Rosasean förflyttat sig nu när kinden blivit bättre.. Det är så fruktansvärt enerverande att stå bredvid och se vad som händer utan att kunna agera.. Fast det är det nog fler som känner igen sig i här på denna sidan..

Jag ska gå in på KBT.nu och kolla om det finns några bra kbt-terapeuter i närheten av där hon bor.. men jag vill samtidigt inte bli mer osams med min syster.. Inte lätt detta.. suck..

hälsn..

/ Lasse