Skriva av sig tråd.

[SpegelSpegel]

Är livrädd att mina föräldrar eller andra jag känner varit inne på den här sidan och sett ett foto av mig och läst alla mina inlägg...usch! Fast i och för sig kanske det vore bättre, det är ju ändå sanningen, och det känns så dumt att hålla på och ljuga och smussla för dem som borde stå en närmast. Problemet är att samla ihop modet att tala om det ansikte mot ansikte. Tror inte de skulle kunna förstå sig på den här sjukdomen för den ligger så långt ifrån deras verklighet. Depression är en sak, BDD- nej.

[vinterglas]

SpegelSpegel

Jo, förut så var jag cokså livrädd... men folk har läst några av mina inlägg här, personer som jag känner rätt nära (kompisar).

De flesta inlägg kan jag leva med att de läser, men vissa går inte för sig att de läser så har bett malin och hennes mamma att ta bort dom.

Jag vill helst inte att de ska veta, men de lär nog få veta ändå, de får alltid veta till slut. och då vill jag vara förberedd. vad vet jag om nu ifall de är inne och läser? vill itne att de ska läsa vissa sakesre.

de kan nog inte förstå, men jag hoppas.
men det jag fasar inför är att de ska ha et  sånt där "djupt-föräldrar-dotter-samtal". vet inget värre än dom. är nervös för det heöla tiden att de säger "johanna vi skulel vilja prata med dig" fuck, blir nervös bara de söger johanna, väntar bara på den fortsättnigen.

Nåväl, det blir som det blir. hoppas bara de hinner ta bort inläggen innan mina päron läser. resten spelar det ingen roll. det är bara sanning och de får stå ut med att jag har sånna tnkar.

[Boy_Interrupted]

alla i min omgivning vet att jag lider utav BDD osv.. de flesta är nyfikna, vissa säger att "det visste vi...", men såklart finns det de som påstår att det inte finns, utan bara handlar om självförtroende - men de har inte vart så många. inte som jag stött på iaf!

själv är jag helt "öppen" med det. jag kan skämmas för mkt, men inte för min BDD. är ju inget jag valt. sen kanske det beror på att jag INTE helt 100% tagit till mej faktumet att det kan vara BDD, utan anser fortfarande till stor del att jag helt enkelt är ful.

som om inte BDD i sej själv är jobbigt att leva med, så irriterande med alla andra extra besvär som kommer till! :^/

fred!
//mats

[vinterglas]

Jag skäms inte heller driekt, utan är mer rätt för att mina föräldrar inte ska förstå eller att de tvärtom ska börja dalta med mig.

Och jag vet att en del av mina kompisar vägrar tro att det finns någon sån sjukdom ifall jag skulel berätta.

Men jag får ta det som det kommer. Det är bara bra i fall de jag känner får reda på det, men det får bli spontant någon gång.

Jo

J.

[Vulgarbrigaden]

Precis, jag har inte berättat för någon om vad det är. Men en gång så berättade jag för en nära tjejkompis hur jag kände mig men jag fick bara tillbaka det där som man inte vill höra; Men du har bara lite dåligt självförtroende, du är väl snygg och så?
Jag tror att jag kanske skulle kunna berätta om jag blev av med det helt och hållet, nu har jag fortfarande både bra och dåliga dagar men de dåliga dagarna kommer väldigt sällan och jag klarar av att leva till 95% normalt.
En vacker dag så att säga...

Mvh John

[vinterglas]

Jo, alla har ju bra och dåliga dagar.
Jag har mest mellandagar. De dåliga blir till bättrre = mellandagar. och de bra dagarna blir ibland till mellandagar när jag på något sätt tappar modet och allt bara blir pluppigt.

Ahja, Kram J