Ful på riktigt?

[Marty]

Vet egentligen inte om jag är en BDD:are utan att jag snarare är "ful på riktigt". Men det mesta av det jag läst här på forumet stämmer på pricken in på mig och mitt beteende.

Jag speglar mig ofta, trots att jag alltid blir deprimerade av spegelbilden. Jag tänker på mitt utseende mest hela tiden, och tycker jämt att det verkar som folk snackar bakom ryggen och skrattar åt mitt fula yttre. Samtidigt så är jag väldigt uppmärksam på andras utseenden och klassificerar människor jag inte ens känner i ful- och snygg-grupperingar. Jag försöker ta efter de snygga och ser nästan ned på de fula eftersom de påminner mig om mina egna tankar om mig själv. Gruppen mellan ful och snygg har på något sätt försvunnit. Någon sådan existerar i princip inte. Antingen är man ful eller så är man snygg. Själv har jag hamnat i den fula grupperingen.

Vidare så tar jag sjukligt lång tid för mig att göra ordning mig innan jag vågar mig ut. Trots att det egentligen inte påverkar min syn på mig själv. Det är bara det att det på något sätt lindrar smärtan att man åtminstone vet med sig att man har FÖRSÖKT anstränga sig. Det sjuka är att när jag väl gjort iordning mig så tycker jag oftast att jag ser för ordning gjord ut. Att jag mer ser ut som en fjolla än en man.. å så börjar man om från början... Ja, så ser mornarna ut. Och alla stirrar ALLTID på bussen och på stan.. och, ja, överallt känns det som. Och inte är det för att jag är snygg. Snarare för att jag ser onormal, äcklig och ful ut. Och så ser man ju att jag ansträngt mig för att se bra ut - men misslyckats fatalt. Ibland undviker jag att se på människor för att på sätt intala mig att de inte stirrar.

Går på fest har jag i princip lagt ner eftersom man alltid, ALLTID, blir deprimerad när man ser alla snygga människor och att krogen, och den världen, alltför smärtsamt påminner mig om att jag är ful. FUL!

Ibland har jag stannat hemma från jobbet för att det helt enkelt inte gått att få ordning på utseendet överhuvudtaget. I andra fall så fixar man med håret i 2 timmar för att sedan komma underfund med att det är ansiktet det egentligen är fel på.

Ja, jag vet inte om jag är en BDD:are som sagt. Jag kanske helt enkelt tillhör den fula grupperingen - på riktigt.

[Vyssan]

Hej Marty!

Jag blev medlem här idag och det känns på ngt skönt att veta att det är fler som är som jag. mer eller mindre.

Håller med dig fullständigt i det du skriver. Just idag är jag hemma från mitt arbete pga mitt utseende. Vi har stormöte idag och ALLA kommer att vara med. Fixar inte det att folk precis runt omkring mig. Brukar gå först till möten för att vara säker på att få en plats i ett hörn där ingen kan sitta bakom mig...

ALLA kollar på mig. Så är det ju, och om jag ngn gång tittar tillbaka så tittar de alltid bort. Alltid.

Undrar hur länge jag orkar må så här, vågar inte prata om det med mina vänner för de kommer bara tro att man vill ha uppmärksamhet eller att; komplex har ju alla....

Grupperar oxå in folk i fula & snygga.
De snygga hatar jag nog mest, men jag kritiserar även de fula.
Jag är en dålig människa som skolkar från mitt jobb för att jag är ful, ful ,ful.

Det är hemskt att vilja men inte kunna.

[Marty]

Hej Vyssan,

Ja, jag blev också medlem idag efter att ha läst artikeln om BDD på Aftonbladet. Jag håller med dig om att det är skönt att veta att det är fler som är som mig. Trodde faktiskt det var ytterst sällsynt. Har aldrig tidigare mött någon som haft de "problemen" jag har.

En sak slog mig. Ibland har man råkat ut för ett frågeformulär (i skolan, på Aftonbladet etc) där man ska kryssa för det man är mest nöjd med i sitt utseende. Av någon anledning förutsätter de att man måste tycka om något eftersom alternativet "inget, nada, zero" saknas. I skolan svarade jag mycket riktigt "inget". Det var bara jag som gjorde det.

Så det känns som sagt skönt att det finns fler än mig.

[Vyssan]

Precis! Så gjorde jag med.
Och nu blir det ju bara värre i samhället med all utseende-fixering.
När skall det vända?
Sex i tv, utröstningar; du får inte vara med, plastikoperationer osv osv. Skrämmande!!!

Hur tusan skall man vara för att passa in?
Sig själv verkar vara ute i alla fall...

Försöker så det värker att tycka om mig själv, att lyssna på mina vänner och ta till mig det som sägs, men det hjälper ju inte.
Hoppas att detta forum kan ge mig/dig en skjuts i rätt riktning ändå!

[Marty]

Hej igen,

Bara vetskapen om att det finns andra som än själv är ju en rätt uppmuntrande tanke. Frågan som snabbt infinner sig är dock:

Hur många här är egentligen jättefula och har "rätt" att tycka det om sig själv, och hur många är, i motsats till oss andra, jättesnygga och av någon knepig anledning bara fått för sig att de är fula?

Alltså, ibland undrar man hur ens hjärna är funtad egentligen.

[Anonym]

Hej! Var ute på internet idag och blev så otroligt glad över att hitta sidor om BDD. I morse när jag vaknade hade jag inte ens en aning om att det fanns. Men jag har, så länge jag kan minnas, kännt mig annorlunda... Ful... och det blev en chock när jag såg att det fanns fler som känner som jag... helt otroligt.

Jag trodde som de flesta andra att jag var ensam om att hata mitt utseende, att tycka att jag är ful. Jag mår så dåligt över detta och det spelar ingen roll hur många gånger mina vänner, familj och sambo säger att jag är allt annat än ful så tror jag inte på dem.

Jag har många gånger tänkt att det är jag som är knäpp så för mig har det blivit en lyckans dag när jag ser att det finns fler som tänker som jag   Jag känner så väl igen mig på det ni andra skrivit...

[Vyssan]

Hej Anonym & Marty!

Vad skönt att du hittat hit, det är jag oxå glad över att jag gjorde!
Att läsa att andra oxå känner som en annan.

Ja, Marty, skönheten ligger ju i betraktarens ögon som bekant.
Men vad hjälper det? Intressant det du skrev. Vem är ful och vem är inte ful?


Jag kanske tycker du är jättevacker och du förstår inte vad jag gör på den här sajten alls !!

Skulle bara vara så härligt att kunna titta sig i spegeln och tycka om aldrig så lite det man ser ngn gång....

[Marty]

Vyssan, Jo det är svårt det där med BDD:s icke och icke vara. Gränsen mellan BDD och dåligt självförtroendet känns väldigt vag dessutom.

[Eric70]

Jag tror att om man är uppfylld av idéer om sin egen fulhet så är det en tvångstanke. Man behöver inte dra slutsattsen att man är så ful att såna ständigt närvarande idéer är berättigade. Det är de inte. Det är inte nödvändigt (ens normalt?) att ständigt bedömma sig själv på det sättet. Man måste inte "hallucinera" eller få psykofarmaka för att man ska ha ett problem som går att göra något åt. Kort sagt, allt är inte som det ska.