Vilka komplex har du?

[kardborre]

Jag begränsar mig för att inte skriva för mkt så jag tar bara upp ett komplex nu;

Har en upplevelse av att jag ser så sliten ut att andra människor tror sig se en knarkare eller alkoholist när de tittar på mig ! Så har det känts de senaste 5 åren.

[CyanideCupcake]

Det är svårt att säga, eftersom det är mitt ansikte som helhet som jag hatar; alltså allt i kombination med varandra. Jag känner dock som du; att jag ser sliten ut (ringar under ögonen etc). Mest lider jag dock av att jag anser att jag har så grova, fula, maskulina drag.

[cripple]

Kardborre jag upplever precis som du att jag ser ut som en sliten alkoholist eller storrökare trots att jag aldrig har rökt. Det är främst min näsa som jag har komplex för, den är rödblå och storporig. 

[laktoos]

Mitt komplex är huden i mitt ansikte.

Just nu ser den värre ut än vanligt och det har sin förklaring i att jag har provat att inte använda hudvård under en månads tid, förutom en ansiktstvätt då och då.

Jag provade för att se om det kanske skulle förbättra huden, men efter en månad är jag nu tvungen att börja använda cleanser och fuktkräm dagligen.

Detta gör att jag just nu mår rätt kasst och inte har en tanke på att kunna ha ett fungerande liv så som jag ser ut just nu.

Men förhoppningsvis kan jag om några veckor tycka jag ser i alla fall lite mer normal ut. Men tiden fram tills dess kommer vara tung, det vet jag men jag ska försöka överleva det på bästa sätt.

[Antipod]

Hela överkroppen. Halsen ned till... ptja, där låren börjar. Det är något fel med formen på mig. Jag är ojämn, mina kroppsdelar passar inte med varandra. Det ser inte normalt ut. Och så är det ju huden... Den äckliga rödflammiga huden som täcker mina kinder, armar och ben.

[kardborre]

Hela överkroppen. Halsen ned till... ptja, där låren börjar.

Så du har kropps-bdd? Det har jag också. Men fixeringen över mitt sneda näsben - bla - har också påverkat mig negativt sedan 13 års ålder...

[kardborre]

Det är svårt att säga, eftersom det är mitt ansikte som helhet som jag hatar; alltså allt i kombination med varandra. Jag känner dock som du; att jag ser sliten ut (ringar under ögonen etc). Mest lider jag dock av att jag anser att jag har så grova, fula, maskulina drag.

Som osminkad tycker jag att jag ser ganska butchig eller pojkig ut. Försöker dock tänka att det är ok...

[Tangled]

Jag har mitt hår. Det låter säkert helkonstigt i andras öron. Men för mig är det ett helvete. Om jag inte är nöjd med mitt hår efter att ha gjort iordning det, så kan jag knappt gå ut. Jag upplever att jag ser jätteful och konstig ut. I mina ögon förändrar håret hela mig. Men annars finns det inget på min kropp jag gillar direkt. Vilket gör det väldigt tufft nu i sommartider.

[cripple]

Jag har enbart komplex för min ansiktshy. Jag har två stora operationsärr på kroppen från när jag opererades som liten. Det ena går över halva ryggen och det andra täcker halva benet. Det konstiga är att dessa bryr jag mig inte ett dugg om, jag tycker till och med att de är rätt snygga. Det är min slitna rödblåa hy som jag lägger allt mitt fokus på.

[kardborre]

Jag har enbart komplex för min ansiktshy. Jag har två stora operationsärr på kroppen från när jag opererades som liten. Det ena går över halva ryggen och det andra täcker halva benet. Det konstiga är att dessa bryr jag mig inte ett dugg om, jag tycker till och med att de är rätt snygga. Det är min slitna rödblåa hy som jag lägger allt mitt fokus på.

Jättebra att du gillar dina ärr !! Hur gammal är du? Är hyn påverkad av tonårens hormonförändringar så är det bara att vänta ut dessa...

[Antipod]

Så du har kropps-bdd? Det har jag också. Men fixeringen över mitt sneda näsben - bla - har också påverkat mig negativt sedan 13 års ålder...

Ja. Och hur konstigt det här än må låta: skönt att höra att det finns någon mer som också har den typen av BDD. De flesta verkar fokusera mest på ansiktet. Å andra sidan är jag väl inget big fan av min nuna heller, men det beror nog mest på mina röda kinder. Annars skulle jag nog inte bry mig så mycket.

[cripple]

Kardborre, nähä du några hormonförändringar är det tyvärr inte tal om , jag är 29 men har fortfarande acne. Nu har jag dessutom börjat oroa mig över att min hy åldras och ser sliten ut. Acne på åldrad hy, inte vidare snyggt

[Tangled]

Jag har tänkt på att när jag är ute, så går jag alltid och studerar andra människor. Jag tittar på mig själv, och sen försöker jag hitta folk som har liknande drag. T.ex folk som har samma hårtyp som mig, folk som klär sig liknande. Och ofta känns det som att jag inte hittar några (vet inte om jag sorterar bort dom undermedvetet), och det känns som att jag ser fruktansvärt konstig ut. SAMTIDIGT så är jag en sån person som inte vill se ut som alla andra. Jag vill ha min egen stil, och inte se ut som nån massproducerad kopia. Så det blir kortslutning i huvudet på mig  . Vet inte varför det är såhär. Kläder kan man väl visserligen ändra på. Men min kroppsuppfattning....den är ju som den är. Jag är i alla fall så otroligt upptagen med mitt eget utseende och andras när jag är ute, så jag glömmer ibland bort vad jag gör till och med.

[bortkastat liv]

Jag HATAR näsan, läpparna, ögonen, håret, magen, hyn i ansiktet, tänderna och händerna. Mitt utseende (och andras) är det enda jag tänker på. Jag lever för att jämföra mig med alla andra.

[Antipod]

Jag har tänkt på att när jag är ute, så går jag alltid och studerar andra människor. Jag tittar på mig själv, och sen försöker jag hitta folk som har liknande drag.

Precis så gör jag också. Jag har börjat med det på senare tid, och för min del är syftet att hitta bekräftelse på att jag inte ser onormal och konstig ut. Oftast är det mer knäckande än uppmuntrande, eftersom jag inte hittat många alls med attribut som liknar mina, men jag föredrar det här framför att enbart fokusera på hur olik jag är andra, att tvångsmässigt studera människor för att bevisa att jag verkligen är äcklig och avvikande. Nu blev det här kanske lite diffust, men det är svårt att förklara. Visst kan jag fortfarande plåga mig själv genom att in i minsta detalj titta på andra människor, men jag försöker att inte göra det eftersom det bara får mig att må sämre. De få gånger jag faktiskt har sett någon som också har någon av mina "defekter" så har jag känt mig ofattbart glad eftersom personen ifråga inte alls har sett motbjudande ut. Det ger mig lite hopp om att jag själv kanske en dag också kan se okej ut.