Varför tycker inte folk om fula människor?

[danne]

...

[Malin]

Nu ignorerar ni helt det faktum att (i synnerhet) tjejer i stor utsträckning mobbar/är elaka mot andra tjejer som de känner sig hotade av på något sätt. Att det är så utbrett just bland tjejer beror antagligen på att tjejer i dagens läge är väldigt fyllda av komplex, och gärna försöker dämpa denna ångest genom att ge sig på tjejen med stora tuttar, den smala kroppen eller vad som nu är eftertraktat.

goddessceline: Vad gör dig lättast upprörd, en ful eller en snygg person?

Och ni andra?

Jag delar inte riktigt min mammas uppfattning om utseendets betydelse, men jag tror att hennes utseende inte har haft en sån stor betydelse i hennes liv (huvudsakligen tack vare att hon växte upp i en annan tid och miljö) och inte att hon hittar på för att vara politiskt korrekt. Utseendefixeringen har hunnit blivit mycket värre bara sen jag var i tonåren.

Utseendet har betydelse - ja. Men! Det är inte den enda egenskapen som räknas - det är där jag tror det ofta går fel i tänket. Man är en hel person som inte står eller faller beroende på om det yttre har defekter eller ej.

Titta omkring er, är det bara snygga/perfekta personer som lever liv de är nöjda med?

Och lever vi liv som vi är nöjda med när allt handlar om att dölja/rätta till defekter? Funkar den här metoden för att ge oss bra liv?

/Malin

[Malins mamma]

Malin, vilka bra synpunkter!! 

Jag delar inte riktigt min mammas uppfattning om utseendets betydelse,

Nej vi har nog inte riktigt samma uppfattning om det, jag växte visserligen upp i en annan tid och miljö, men jag lever ju även idag och jag håller fullständigt med om att utseendefixeringen har ökat till alarmerande nivåer. Jag tycker synd om alla ungdomar som växer upp idag och blir matade med "information" (= reklam, internet, TV och tidningar) om att de måste se ut si och så och använda det och det medlet för att duga. (Och nu det senaste som jag såg igår, att man ska färga håret för att det ska bli NATURLIGT???)

Att vi har lite olika uppfattningar om utseendets betydelse tror jag däremot beror på att du har BDD. Jag är mycket äldre än dig, jag ser inte på långa vägar lika bra ut som du, jag är aldrig stylad och har sällan några finare kläder på mig. Ändå så har jag aldrig blivit dåligt bemött eller behandlad nångång pga mitt utseende, så jag har massor med erfarenhet av att i det vardagliga livet blir man inte behandlad olika pga hur man ser ut.
Men jag nekar inte till att utseendet kan ha betydelse i tonårsåldern, i skolmiljön, på krogen? och i modellbranschen.

I övrigt håller jag med dig fullständigt och du ställer mycket tänkvärda frågor för alla att tänka över.

Kram /Mamma   

[CyanideCupcake]

Nu ignorerar ni helt det faktum att (i synnerhet) tjejer i stor utsträckning mobbar/är elaka mot andra tjejer som de känner sig hotade av på något sätt. Att det är så utbrett just bland tjejer beror antagligen på att tjejer i dagens läge är väldigt fyllda av komplex, och gärna försöker dämpa denna ångest genom att ge sig på tjejen med stora tuttar, den smala kroppen eller vad som nu är eftertraktat.

Malin, so good to see you!  Var så längesen du skrev. Jag hade den här diskussionen med min pojkvän, som också lagt märke till hur hårt tjejer dömer ut varandra och framförallt stirrar och ögnar varandra upp och ner hela tiden. jag tror absolut att det beror på att vi blivit så matade med atyt vårt enda värde ligger i ett sött ansikte och därför av förklarliga skäl känner oss extremt hotade av andra tjejer och ser dem som konkurrens. Sen är dte för övrigt så att den mobbing som innehållit negativa kommentarer om mitt utseende aldrig har kommit från tjejer över huvud taget, utan enbart från killar. Ingena vundsjuka där, alltså.

goddessceline: Vad gör dig lättast upprörd, en ful eller en snygg person?

En snygg person, absolut. Jag blir så fruktansvärt provocerad och på gränsen till bitter och det hatar jag hos mig själv, det känns så patetiskt.

Titta omkring er, är det bara snygga/perfekta personer som lever liv de är nöjda med?

Och lever vi liv som vi är nöjda med när allt handlar om att dölja/rätta till defekter? Funkar den här metoden för att ge oss bra liv?

Det beror på när du frågar...undre riktigt låga perioder känner jag verkligen att ja, det är bara snygga människor som älskar sina liv, men i beaktning ska ju också tas att jag i de stunderna säkerligen överdriver och förvränger alla andras utseenden till det bättre, i och med att jag ser mig själv som så grotesk att alla är vackra i jämförelse. Sen tror jag fortfarande (och det här tror jag inte att jag nånsin komme rändra mig om) att snygga/vackra människor har extremt mycket lättare att få allt de vill ha. ALLT kanske inte ges till dem på silverfat, men de behöver inte anstränga sig lika mycket i livet då de får åka mycket snålskjuts och får erbjudanden de kanske inte skulle fått så lätt om de inte sett bra ut. (och jag säger INTE att vackra människor är lata och saknar arbetsmoral.)

Angående att dölja/rätta till defekter så är det klart att dte inte gör nån av oss lycklig, men det beror ju på att vi anser att våra ansikten är så "fel". Hade jag inte haft några defekter hade jag ju inte spenderat nån tid emd att ha ångest över dem/försöka dölja dem och då hade ju mitt liv varit bra.

[SpegelSpegel]

Det är bra synpunkter alla kommer med. Mänskligt beteende är inte okomplicerat, och självklart är det inte på det viset att bara för att du är vacker blir ditt liv automatiskt perfekt och alla älskar dig, och om du är mindre vacker blir ditt liv sorgligt och ingen tycker om dig. Men jag vill definitivt betona att det är stor skillnad på social utstötning och tjejavundsjuka.

Mobbing och utstötningsmekanismer riktar sig i huvudsak mot människor som avviker genom att visa någon form av svaghet, inte människor som har sådant som väcker andras avundsjuka. Jag köper inte alla fina humanistiska klyschor om att människor mobbar för att de är avundsjuka eller osäkra på sig själva innerst inne. Jag menar bestämt att mobbing i nio fall av tio handlar om sadism, svaghetsförakt och maktberusning/maktdemonstration.

Om man släpper in en ny häst i en hage med hästar och den nya hästen råkar vara vit, är risken för att den kommer att bli sparkad, biten och utfryst väldigt mycket högre än om samma häst vore t ex brun. Man tror att detta beror på att vita djur är ovanliga i naturen och ofta tyder på att djuret är albino, vilket betyder att det är genetiskt försvagat, väldigt känsligt mm. En vit häst kan visst bli både accepterad och få en ganska hög rang i en flock, det beror på hur dominant den är och i vilken mån den är beredd att ta striden. Men förutsättningarna är alltid sämre för den vita hästen. Den får kämpa hårdare för acceptans och respekt, eftersom de andra hästarna naturligt känner en aversion mot det som tyder på genetisk svaghet. De vill inte ha svaghet i sin flock, eftersom genetisk motståndskraft och styrka är vad som hjälper arten att leva vidare.

Vad jag ville säga med den här lilla fabeln är inte att människor fungerar PRECIS så, att vi är så enormt primitiva och nazister allihop, men jag menar att ett naturligt svaghetsförakt är en tendens våra hjärnor bär med sig från tiden då vi i huvudsak fick lita på våra instinkter snarare än vårt intellekt. En tendens som som kan bli tydligare under t ex skolåren, då människors hjärnor inte är färdigutvecklade och de inte har någon solid moral, plus att flockmentaliteten är enormt stark. Svaghetsförakt och sadism är egenskaper människor bör kämpa mot inom sig själva och hos andra, men det är tyvärr inte alltid så. Olika tiders samhällsklimat kan vara gynnsamt för att svaghetsföraktet ska kunna frodas, som t ex  det i trettiotalets Tyskland eller det vi har idag, med i princip fascistoida skönhetsideal och där ordet "offer" används som skällsord.

Svaghet hos människor kan sitta både i deras psyke och deras fysik. Det är inte så att alla som har svagheter blir utstötta, och alla har svagheter fast i olika grader. Men om du t ex är väldigt osäker och vek, om du har ett  avvikande eller i andras ögon oattraktivt eller konstigt yttre, om du har handikapp eller lättare förståndshandikapp eller neurologisk störning, om du har dålig "koll" och svårt att snabbt anpassa dig till koder, jargong, klädstil mm som anses normala i en grupp. Ja, då är risken betydligt större att du inte kommer att accepteras helt av gruppen i fråga.

Och om vi tar t ex exemplet kraftig böldacne, vilket inte anses vackert av någon, och av de flesta som rent oattraktivt. Om man lider av detta och i övrigt har en socialt gångbar personlighet, klär sig lagom medvetet, har ett solitt grundsjälvförtroende och social kompetens, då är det inte speciellt troligt att vuxna människor kommer att stöta ut en. Är man där emot vek och osäker blir det svårare.
En söt MEN vek och osäker person har det betydligt lättare en en "ful" osäker person, hävdar jag. Mäniskor kommer att ge den söta fler chanser, anstränga sig hårdare för att få med henne i gruppen, ursäkta henne på ett annat sätt.

Allt är en fråga om ekvationen av svagheter, och hur hög grad av svaghet en grupp kan tolerera. Har du ett utseende som stämplas som fult, alltså ett utseende som människor inte skulle vilja föra vidare till sin avkomma, får du jobba hårdare med din personlighet för att kompensera det. Är du istället vacker kan det ge dig ett försprång som ursäktar att du ibland beter dig illa eller märkligt, du behöver inte jobba lika hårt med din personlighet men det finns också gränser för hur kan bete dig innan folk börjar ogilla dig. Folk har ofta en naturlighet respekt för dig vilket hindrar utstötning, men folk kan också lättare uppfatta dig som dryg, och ogillande visar sig ofta genom skitsnack och avundsjuka.

Det är skillnad på att vara ensam, utstött och hånad och att bli snackad skit om. Ingen blir mobbad och utstött för att han eller hon är snygg, men att människor blir mobbade p g a utseendemässig "svaghet" händer. Ganska ofta till och med.

[missteareye]

Håller med båda sidor,dels att utseendet spelar roll i hur man blir bemött.
Det har gjorts studier i usa om detta och resultatet visade att "vackra" människor blir bättre bemötta, att det är lättare att förlåta en vacker än en som ej är det, osv..kommer ej ihåg mer.
MEN skönhet är individuellt,låter som en klyscha men smaken är ju som baken..se bara på posh vissa tycker hon är jätte vacker och andra ser henne som ful (inklusive jag)
Men jag tror helt enkelt att man blir bemött , hur vacker man SJÄLV tycker man är, det  man utstrålar.. Har en bror som absolut inte är vacker men han tycker själv att han är rena rama bomben och  beter sig så.
Han blir bemött som om han var självaste tyson beckford.
Menar allstå  att det handlar om DIN tolkning av hur snygg/osnygg du är..och att du bestämmer själv hur du vill att folk skall behandla dig.

[En gammal bekant]

Varför blir människor så ledsna av att bli kallade fula om det nu är så att utseendet inte spelar roll?

Precis det jag också vill veta..

För "ful" är ingen objektiv sanning, utan det betyder ungefär att man är objektifierad och oälskad av den som tittar. Just när man blir sedd som ful av någon har utseendet ingen betydelse, (ens egentliga utseende) och i många andra sammanhang har det inte heller någon betydelse.

Man har inte makt över hur mycket betydelse andra lägger vid utseendet, men däremot i vad man själv ger det för betydelse och hur man reagerar på andras attityder.