"Skriva av sig"-tråd

[Sociopat]

Det finns ingen orsak att börja bråka. Att jag undrade på vilket sätt du anser dig bli sämre behandlad pga din politiska åsikt var bara en välmenande fråga. Exakt vad Nirvana menar vet jag inte, men att spä på det hela ger ingenting. Bråka inte! Prata, diskutera, men bråka inte(det ger inget).

Det är en stor jävla sak att bråka om, jag och Nirvana har aldrig sagt ett ord till varandra så jag vill veta vad i helvete han har emot mig. Tänker inte prata civiliserat och diskutera med ett sådant dumhuvud.

[girloutside]

Håller med Wolfie här, det är i din hjärna. Vi med BDD har ju en tendens att tolka typ allt till något negativt. De som tittade (om det var som du beskriver) på dig kanske tittade för att de tyckte att du såg bra ut, för att du liknade någon eller helt enkelt tänkte på nåt helt annat men du råkade hamna i den/deras synfält.

      mjaaaa mjooooo men jag köper inte det. det var så otroligt uppenbart att det var något negativt mot mig och att det var nåt hos mig som dem tyckte var fult/konstigt/löjligt kanske till och med äckligt. men jag har bara så svårt att förstå VAD. var det för att jag inte hade sovit så bra så jag såg glåmig och ful ut.så var det säkert. jag är ful

[Bamse]

Det  kanske var din ena sko Som är i fel färg? Eller så hade du tuggummi i håret? Nej du, då måste det varit för att du flaxade med armarna som madonna gjorde när hon dansade en gång i tiden !? Nä det var nog ingeting alls som om det spelar någon roll, varför älta i i deras skratt ?Är dessa personer betydelsefulla i ditt liv? Nej de bryr sig inte släpp detta. De har redan glömt dig.

[Wolfie]

     mjaaaa mjooooo men jag köper inte det. det var så otroligt uppenbart att det var något negativt mot mig och att det var nåt hos mig som dem tyckte var fult/konstigt/löjligt kanske till och med äckligt. men jag har bara så svårt att förstå VAD. var det för att jag inte hade sovit så bra så jag såg glåmig och ful ut.så var det säkert. jag är ful

Det är som att säga till en schizofren att hen inbillar sig, det finns inga röster i huvudet. Det är en del som tror det en annan som inte gör det.
Det är bdd delen som tror att de skrattar åt dig.......släpp sådana situationer, utgå från att de inte skrattar åt dig om du inte har fasta bevis på det.
Det är i huvudet så fort man undrar t.ex. varför gjorde de så, det är en analysering som alltid sker i dessa situationer och analyseringen leder alltid till något negativt eftersom din bdd hjärna tolkar allt negativt.

[Nokia]

Jag är så jävla besviken på mig själv! Det var meningen att jag bara skulle noppa ögonbrynen men med en lampa som en strålkastare och en spegel som ett förstoringsglas slutade det hela i ett enda skin-pickande och nu ser jag ut som ett enda köttsår. Har baddat min stackars näsa och övriga delar av ansiktet med ansiktsvatten och hoppas på att skiten läker tills imorgon då jag ÄNTLIGEN ska ta prover för att se vad jag är allergisk emot, inte en dag försent. Jag måste dit, hur styckad jag än må se ut... Åh om jag vore rik hade jag tagit taxi för att slippa möta allmänheten.
Varför gör jag så här? Det var ju bara ögonbrynen som jag hade BDD-fokus på precis då innan allt spårade ur.. Medan jag klämde, rev och hade mig så var det som att mina hjärnhalvor bråkade med varandra. Jag var fullt medveten om vad jag gjorde men jag kunde ändå inte sluta, jag ville bara få ut all skit från min hy men samtidigt ville jag bara sluta klämma och inte göra ännu mer skada. Hej dermatillomani, jag hatar dig.

[Bamse]

Pga Inre stress ! Kanske ?  för morgon dagen Det du ska göra.

[Nokia]

Pga Inre stress ! Kanske ?  för morgon dagen Det du ska göra.

Ja det var därför.. Proverna jag skulle ta var på samma sjukhus som jag blev felbehandlad på i julas. Det var någon slags BDD/PTSD-attack. Mår bättre idag nu när det är över hur som helst 

[Wolfie]

Det går bra nu

[Lyckofågel]

Kom och tänka på en sak idag. När jag var liten och grät fick jag ofta höra ifrån vuxna "gråt inte, du ser så ful ut när du gråter" eller "gråt inte, du gör sådana fula grimaser när du gråter", och detta med avsikt att trösta. Är detta en tröstnings-fras som bara användes i min närvaro eller är det någon annan som har hört samma? Alltså, jag vet att detta sades i tröstande avsikt, typ "var inte ledsen". But still!

Jag tyckte inte att det kändes kul att någon för det första sa åt mig att inte gråta. Vad ska jag göra om jag är ledsen? Hålla det inom mig? Gråta när ingen ser? Jag kan inte välja mina känslor. Och för det andra, ska jag sluta gråta för att jag är ful? Vad har det med saken att göra överhuvudtaget? Är det viktigt att se söt ut? Är det viktigare att jag ser söt ut än uttrycker mina känslor?

Jag vet varför denna fras användes men har aldrig förstått mig på den. Som 5 åring förstod jag mig inte på dess innebörd. Jag förstod att den användes i tröstande syfte och att personen ifråga som använde inte ville att jag skulle vara ledsen, men... Jag är ledsen och får uppe på det höra att jag ser ful ut, hur ska det trösta mig? Och som sagt, att säga åt någon att sluta vara ledsen/sluta gråta tycker jag inte är rätt väg att gå när ett barn bör bearbeta sina känslor.

Nu är jag inte arg på de som använde denna tröstningsmetod, jag vet att de menade väl, och förmodligen fick de själva höra precis samma när de var små och grät och därför who's to blame?

[Wolfie]

Som jag trodde kbt går lite ut på att köra all in och utmana sig själv, så det är bara att tuffa på

[Lyckofågel]

Jag känner en sorts skam över att jag inte gör mer för att dölja, "försköna", förbättra mitt utseende. Jag skäms över att jag inte rakar benen regelbundet, jag skäms över att jag stadigt går upp i vikt, och jag skäms över att jag inte lyckas sudda ut mina "missbildningar" med enbart ren tankekraft. Det är ju egentligen jättebra att jag ägnar mycket mindre tid åt att aktivt hata hur jag ser ut, men är jag nöjd med mig själv medan tiden går sin gilla gång? NEJ. Och jag är fortfarande övertygad om att min pojkvän egentligen tycker att jag inte är ett dugg attraktiv, alternativt att jag "duger". Känslomässigt, och mentalt, ja på dessa plan är jag övertygad om att han känner attraktion gentemot mig, men fysiskt... pff. Jag är iofs väldigt glad över att han kan se förbi mitt yttre, och att vi står varann så pass nära som vi gör, men den där gnagande tanken ligger där under allt jag gör, allt som sker, allt som sägs. "Jag är ful".

Det spelar ingen roll hur mkt jag skäms. Det har jag gjort länge, och varken skam eller tankekraft har befriat mig ifrån den här buren till kropp. Att dölja, försköna är ingen egentligen lösning.

Jag frågar en bekant om hen vill ses. Hen säger ja, och föreslår att vi ses direkt efter till exempel plugg/träning/arbete, Nej det går ju inte för jag måste ju först hem och stå framför spegeln i minst 2 timmar innan du kan få se mig. Tyvärr har det gått sådär att överhuvudtaget ta mig iväg till dagliga aktiviteter som skola eller jobb. Jag har precis börjat träna, och jag skäms helt ärligt rejält, men jag tränar för att må bra(för snygg lär en ju aldrig bli).

Tur att min medicin fungerar så pass bra på mig.

[Synthesized]

Jag känner en sorts skam över att jag inte gör mer för att dölja, "försköna", förbättra mitt utseende. Jag skäms över att jag inte rakar benen regelbundet, jag skäms över att jag stadigt går upp i vikt, och jag skäms över att jag inte lyckas sudda ut mina "missbildningar" med enbart ren tankekraft. Det är ju egentligen jättebra att jag ägnar mycket mindre tid åt att aktivt hata hur jag ser ut, men är jag nöjd med mig själv medan tiden går sin gilla gång? NEJ. Och jag är fortfarande övertygad om att min pojkvän egentligen tycker att jag inte är ett dugg attraktiv, alternativt att jag "duger". Känslomässigt, och mentalt, ja på dessa plan är jag övertygad om att han känner attraktion gentemot mig, men fysiskt... pff. Jag är iofs väldigt glad över att han kan se förbi mitt yttre, och att vi står varann så pass nära som vi gör, men den där gnagande tanken ligger där under allt jag gör, allt som sker, allt som sägs. "Jag är ful".

Det spelar ingen roll hur mkt jag skäms. Det har jag gjort länge, och varken skam eller tankekraft har befriat mig ifrån den här buren till kropp. Att dölja, försköna är ingen egentligen lösning.

Jag frågar en bekant om hen vill ses. Hen säger ja, och föreslår att vi ses direkt efter till exempel plugg/träning/arbete, Nej det går ju inte för jag måste ju först hem och stå framför spegeln i minst 2 timmar innan du kan få se mig. Tyvärr har det gått sådär att överhuvudtaget ta mig iväg till dagliga aktiviteter som skola eller jobb. Jag har precis börjat träna, och jag skäms helt ärligt rejält, men jag tränar för att må bra(för snygg lär en ju aldrig bli).

Tur att min medicin fungerar så pass bra på mig.

Det är väldigt bra om du kan behålla i sinnet att det inte på nåt sätt är gynnsamt att hålla på och fixa med utseendet. Jag har ofta tänkt "men vafan, jag ägnar inte alls lika mycket tid åt till att BDD:a mig nu som förr, varför försvinner inte min ångest över utseendet då om det nu verkligen hänger ihop på det viset?". Har insett sen jag började med KBTn att det är tillräckligt för att upprätthålla sjukdomen med alla till synes "små och oskyldiga" tvång och säkerhetsbeteenden jag tillåter mig att fortsätta med. BDD-hjärnan har liksom använt det som argument att jag minskat ner på tvången, för att få ha kvar de där sista hållhakarna som aldrig kommer göra en fri om man inte förgör även dem.

[Nokia]

Läkarbesöket gick åt helvete, fick inga konkreta svar. Dessutom frågade han onödiga frågor om mitt privatliv och till sist när jag sa att jag har Dysmorfofobi så svarade han "och vad FAN är det?"   

[Nokia]

Olle Zetterström på Danderyds sjukhus. Jag hänger ut honom nu, jag är trött på att ständigt bli kränkt.

[Nirvana]

Olle Zetterström på Danderyds sjukhus. Jag hänger ut honom nu, jag är trött på att ständigt bli kränkt.

Nu känner jag inte till bakgrunden men vilken typ av läkare är han och på vilket sätt har han kränkt dig?