Höstpanik

[Anonym]

Känner redan hur höstpaniken kommer smygande. Min hud stramar och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Provat massa olika produkter, men inget tycks passa mig. Jag har torr, mkt känslig hy.
Men också fet i panna, näsa, haka. Jag känner mig aldrig riktigt fräsch, jo typ direkt när jag tvättat mig o sminkat mig. Sen tar det inte lång tid kanske 1-2h så känner jag mig äcklig o blank i ansiktet och tycker alla stirrar på mig. Tänker på min hy o hur jag ser ut flera gånger om dagen. Min pojkvän säger att jag bara springer runt med min spegel hela tiden..jo det är sant, måste hela tiden kontrollera hur jag ser ut, hur mina bryn ligger..inte hela tiden men ofta. Oftast är jag helt slut psykiskt efter en dags kontrollerande. Fasar för hösten, mörkret, blåsten, då känner mig sig ännu vidrigare fulare o blekare, asful rättare sagt. Det är konstigt, ingenting funkar på mig, varken hud eller hår. Önskar inget hellre en ren fin hy, men det får jag aldrig det vet jag..o det är det som känns så jäkligt o hooopplöst.............................................

[Malins mamma]

Hej Anonym!

Jag förstår att du lider svårt av detta men jag önskar att du kunde se det som att du lider av BDD, inte av hudproblem.
 
Du skriver att du har provat en massa olika produkter men ingenting funkar på dig, varken på hud eller hår.
Det är så det är för de som har hy-BDD, fysiska åtgärder hjälper inte mot psykiska problem.

Jag vet att det är jättesvårt att ta till sig och tro på men det är inte hur din hy ser ut utan hur du tänker och hur du reagerar på dina tankar som gör att du har det så jobbigt.

Satsa på att försöka bli fri från BDD:n istället för att lägga pengar och energi på hyn.

Mvh/ Malins mamma

[Anonym]

Hej!

Det är så fruktansvärt skönt att veta att man inte är själv om att känna en sån oro för sin hy. Det känns verkligen som att alla stirrar på en för att huden blänker under en viss belysning och man kan inte koncentrera sig på nåt annat än det.

Ett tips till dig är att klippa lugg om du inte redan har det. Men tänk efter noga, så att du inte klipper dig och sedan tycker att du ser ännu värre ut för då kan BDD:n förvärras. Men om du skaffar lugg så kan det hjälpa dig att sluta tänka på att huden blänker i pannan och du slipper oroa dig för att några eventuella hudproblem syns, t ex finnar.
Du kan t ex gå till en frisör som kan ge råd om i vilken lugg just du skulle passa.

Ett annat tips är att ha mössa på sig om du ska vara utomhus, för då syns inte heller huden i pannan. Däremot så är det inte så bra att du har mössa om du har smink på huden på pannan - för då blir det alldeles förstört...

Jag vill nu inte att du ska känna ännu större ånger över din hy, utan jag vill bara hjälpa. Du behöver absolut inte följa något av de här råden, gör bara det som känns bäst för dig. Det kanske allra bästa tipset som även jag skulle behöva ta till mig, är att se fram emot hästen istället för att se den negativ. För eftersom det mörknar så fort så ser man ju inte nån så bra och det kan vara skönt att få en pause från sin BDD även om det bara är i vissa korta stunder.


Ta hand om dig /S

[Anonym]

Hej S!

Skulle vilja skriva till dig om det går bra. Har du någon mailadress?

Mvh M

[Anonym]

Hej känns som det är jag som skrivit detta!  Ska tillägga att jag oxå röker o dricker massa kaffe som suger fukt från hyn.. Dagar jag känner mig bättre är när jag äter nyttigare dvs frukt,grönsaker o dricker mkt vatten.  Måste fråga brukar du gå upp tidigare för att sminka dig innan din pojkvän går upp? Själv får jag panik om han e uppe tidigare än mig!!  sköt om dig! /J

[Anonym]

Jadu J jag får mer än panik. Men vi bor inte ihop. Min bdd tar all min tid o energi just nu, helt plötsligt bara på 1v har den blivit värre än någonsin. Jag kontrollerar o springer runt med min spegel, det är f*n inte klokt det vet jag. Slappnar aldrig av, för sen måste jag även ha ordning o reda i min lgh så jag typ sitter nästan aldrig ner i lugn o ro. Var morgon vaknar jag o tänker hur ska jag orkar göra vid mig..denna långa procedur innan jag äntligen kan lämna lgh. Allt måste kännas "perfekt", men egentligen känns det aldrig perfekt som man önskar.
Duscha, raka sig, rollonet torka, vad ska man ha på sig? Granska, borsta tänderna, tvätta ansiktet IGEN, fixa frisyren o det tar oftast också för LÅNG tid och sen ska sminket på o brynen måste ligga på ett visst sätt annars får jag fnatt. Tittar mig i speglen 100 gånger till innan jag ska iväg, duttar på lite mer puder, klockan går, sen, stressar alltid, kollar mig en sista gång....puh, fy f*n såhär har jag det för det mesta. Vet att det är helt upp åt väggarna. Skäms så tänk om folk visste hur man höll på..ja e fan helt sjuk i huvudet som håller på såhär...måste lägga mig nu, av med sminket,sova sen upp o samma procedur..ja tror jag dör av utmattning!

[Anonym]

va, suger kaffe fukt från hyn? :O

[Anonym]

det är likadant för mig... måste kliva upp och göra mig i ordning innan pojkvännen vaknar.
fy fan vad jobbigt allt ska vara.

[Anonym]

Anonoym 9 sep 23:40:
Jag känner igen mig så himla mycket i det du skriver. Jag måste också hålla på och göra om allt, såsom att tvätta ansiktet, sminka om mig, förbättra sminket o.s.v, hundra gånger om innan jag känner mig "nöjd". Och då är jag inte ens riktigt nöjd, utan får tvinga iväg mig till skolan eller vart jag nu kan tänkas vara på väg, med en stark ångest och tankarna enbasrt fokuserade på mitt hemska utseende. Detta gör, precis som du säger, att man blir oerhört utmattad och psykiskt svag. Man har ingen lust att gå och lägga sig, eftersom man vet att det krävs en lång process innan dess. Det resulterar i att man skjuter upp det, men fortsätter ha ångest eftersom man vet att man slutligen ändå måste genomgå skiten, man blir tröttare eftersom man stannar upp längre, vilket i sin tur leder till att man är sjukt trött på morgonen när man åter måste genomföra ritualen, vilket gör hela livet till ett enda helvete. Jag orkar inte mer.

[Anonym]

Lite stavfel när man skriver sådär i all hast... Förhoppningsvis inte alldeles oläsligt i alla fall.

[Anonym]

Ja förstod precis va du skrivit, ingen fara. Det förstör hela ens liv,
varje dag. Som imorgon är jag ledig, men då måste jag ändå upp i tid för annars e risken stor att jag inte kommer utanför dörren förrens det blivit eftermiddag. Sover oftast aldrig hos min pojkvän, för det blir alltför jobbigt att göra sina ritualer där och jag skulle skämmas livet ur mig om han verkligen såg hur jag håller på. Mitt liv går i spillror, jag är 29 och har haft det såhär så länge jag kan minnas. Allra mest pga min hy då. Men har även mani på att det helst måste va iordning i min lgh innan jag går hemifrån dvs, dammsugit, diskat, bäddat osv. annars får jag ångest utav det. Kan inte minnas en dag jag vaknat upp o känt mig tillfreds med livet. Det är sorgligt...finns inga ord för det. Jag lovar mig gång på gång att nu ska jag sluta upp med allt trams och va tacksam o njuta av livet..men jag glömmer det lika fort tyvärr när jag ska sätta igång med mina morgonritualer. Vet inte vad jag ska ta mig till längre. Det är så jävla patetiskt att hålla på såhär. Jag går f*n runt o är orolig jämt. För min hy, för att jag blir äldre, min jobb situation ja allt. Så jobbigt att va så orolig jämt. Du känner alltså så också? Men du har kanske inte ordning o reda-tvång som jag? Det bidrar ju också till utmattning innan man hunnit utanför dörren...
De e f*n inte klokt detta!

[Anonym]

Tycker det är konstigt att inte fler skriver, såhär är iaf min hud BDD,
va skiljer er från min? Skulle bara vilja veta om fler har lika helvete som en annan..

Förresten, hur gammal är du  11 sep 20:00? Var bor du?

[Anonym]

Nej, jag har inte "ording- och reda-tvång". Men kan tänka mig att det är väldigt jobbigt, speciellt i kombination med BDD.

Jag vet inte heller hur många gånger jag har lovat mig själv att sluta upp med alla ritualer, negativa tankar och dylikt. Men aldrig lyckas jag hålla det. Ibland, dock väldigt sällan, händer det att jag känner mig okej, ibland nästan lite söt. Just de ögonblicken känner jag mig befriad, och det känns som en självklarhet just då att aldrig mer hålla på att "fåna" mig och vara nojjig angående mitt utseende. Men ögonblick är just vad dessa stunder är. De varar inte länge, min uppfattning om hurvida jag är ful eller mindre ful kan variera bara från att jag ställer mig vid en spegel till en annan. Och genast bryts kontrollen, genast försvinner friheten, genast är jag tillbaka i skiten. Och så fortsätter det, mitt "liv". Det känns som att jag aldrig kommer bli fri, som att jag inte ens orkar försöka ta mig ur detta eftersom det troligtvis kommer ta död på mig. Men å andra sidan så kommer ett fortsättningsvis beteende likt detta att ta död på mig helt garanterat. Därför kanske det ändå är värt det, att faktiskt försöka bli frisk? Det är faktiskt  vad jag har kommit fram till. Det är värt det. Det är ju faktiskt det jag vill mest av allt. Att kunna leva normalt. Men visst fan tog det ett tag innan jag fattade det. Fortfarande kan det rätt ofta kännas menlöst att försöka. Men jag vet ju att jag egentligen bara vill bli fri från detta, och tanken på ett liv utan dessa tankar och handlingar ger ju motivation.

Jag är 14 år och bor i Stockholm. Du är 29 såg jag. Var bor du då?

[Anonym]

Hej 14 år o alla andra!

Ditt inlägg ovan stämmer in på mig också, jag känner inte mig ful jämt, de går upp o ner men det ändras väldigt fort just beroende på hur min hy ser ut då. Du är så ung och har hela livet framför dig. Tror du har betydligt mkt större chans att bli frisk än va jag har. Mitt började också tror jag runt högstadiet.  Men som sagt åren har gått utan hjälp. Har besökt psykiatrin här där jag bor, men det är alldeles för dålig kunskap om Bdd tyvärr. Psykiatrikern
jag besökte hon hade hört talas om det, men det enda hon ordinerade va medicin. Detta va för ett antal år sen, idag äter jag ingen medicin längre, vill klara det själv, fick för mig att det var tbl som gjorde att jag fick mer utslag...
Kan tänka mig att det är jobbigt i skolan för dig? Själv minns jag att jag besökte toaletten direkt vid varje rast, mina kompisar sura på mig för jag alltid tog sån tid. Berättade aldrig, dom tyckte  bara jag va otroligt fåfäng o löjlig. Usch fy f*n vilka hemska år.
Hoppas verkligen du hittar vägen ur detta helvete, som sagt du är bara 14 år. Sköt om dig nu o Lycka till vännen!  Stor kram!

PS: Bor nere i Skåne.

[Anonym]

Jag går hos BUP, men de har inte heller någon vidare kunskap om BDD. Min terapeut hade inte ens hört talas om sjukdomen då jag nämnde den, och när hon senare hade kollat upp det i någon slags diagnossamling så hade det endast stått några rader om BDD. Jag känner inte att jag blir hjälpt där ännu, men jag har bara varit där ett fåtal gånger än så länge, så jag hoppas att det blir bättre. Sist jag var där tog jag med mig lite informationsblad om sjukdomen, vilka hon förhoppningsvis läser igenom...

Ja, skolan är väldigt jobbig för mig. Just att det är schemalagt, dagligen, känns hemskt. Jag vet att jag måste ta mig dit varenda dag och det skapar en ständig ångest. Jag måste gå upp tidigt varje morgon för att göra mig i ordning och hela tiden överväger jag att stanna hemma. Det slutar oftast med att jag ändå ger mig iväg till plugget, men när jag väl är i skolan är det väldigt svårt att koncentrera mig. Jag har verkligen märkt på sistone att jag fått koncentrationssvårigheter, just för att jag inte kan låta bli att oroa mig för hur jag ser ut. Bara att läsa en bok eller tidning eller att se på film kan vara jättesvårt. Det är rätt frustrerande.
Jag låser in mig på toaletten varje rast, jag med. Eller det gjorde jag åtminstone förra terminen, men nu försöker jag låta bli eftersom det verkar så underligt inför de andra. Däremot så har jag en fickspegel som jag ser mig i lite diskret väldigt ofta, även under lektionstid. Det är möjligt att någon sett mig göra det, trots att jag försöker dölja det. Jag vet inte. De lär ju tycka att jag beter mig väldigt konstigt i alla fall, som jämt ska spegla mig i fönster, skåpluckor o.s.v. Jag försöker dessutom få det att verka som att jag gör något annat, för jag vill inte att de ska förstå att jag speglar mig och därmed se mig som ytlig och fåfäng. Därför fattar de nog inte ens vad jag håller på med, och tycker väl att jag är helskum...

Tack, jag hoppas att du också hittar vägen ur detta och blir frisk. Jag tror att klarar av att bli frisk du med, även att du är något äldre än vad jag är och att du har lidit utav detta under en längre period. Det kan ju inte vara för sent. Bara du fortsätter kämpa så.
Lycka till du med! Kram.