vad är fel?

[Anonym]

Jag började störtgråta när jag hittade den här sidan... Jag känner igen mig så mycket.
När jag går ensam ute så glor alla på mig. Ibland måste jag gå av tunnelbanan för att alla tittar, det känns som om de kryper in under huden. Om jag går ensam på en gata och det kommer någon gående mot mig så får jag panik; jag vet inte var jag ska titta och jag vet att de kommer att titta på mig. Jag vet att de tycker att jag är ful. Min näsa är stor och jag är tjock. Jag har börjat några utbildningar på komvux och universtitet men det har skitit sig för jag kan inte gå dit. Det är bara stopp. Bara tanken på att prata med någon som kommer att titta på mig och sedan när jag går därifrån så kommer den tänka "vilken konstig/ful/äcklig". Jag kan stanna inne en hel dag, ibland flera, bara för att jag inte klarar av att möta någon. Ibland kan jag stå i hallen med skorna på och få sådan ångest att jag tar av mig skorna och stannar inne istället. Det enda som hjälper mot den ångesten är att äta. Efter jag ätit får jag ångest för det och vill bara dö.

[Anonym]

Exakt så är det för mig med. Känner igen mig precis i vad du skriver...

[Anonym]

Du är inte ensam! det känns PRECIS som att det är jag som har skrivit detta...

[angel]

Jag kan bara hålla med.. Jag kan vara sådan att jag inte fixar två platser på samma dag.  Gå till skolan och banken , nej too much. Måste hem och byta, sminka mer, vila samla kraft, för att sedan inte orka gå ut en gång till.. men vintrar är bättre..då ser ingen.

[franz]

ni ser normala ut, allihop.

oavsett hur ni känner inför t ex möten med det motsatta könet, att umgås med vänner, gå ut och festa och dylika situationer, så kan jag lova och garantera er att ingen reagerar eller ens funderar på om det finns något oattraktivt i era utseenden när ni rör er på stan, sitter på tunnelbanan eller står i kön till kassan. ni vet detta själva redan, men sjukdomen tränger undan förnuftets förmåga att helt utesluta sådana här tankar. du VET att de flesta människor är självupptagna på ett eller annat vis, och när du sitter på tunnelbanan är folk i minst lika hög grad besatta av hur dom själva ter sig som hur tjejen mittemot som försöker skyla sitt ansikte ser ut. hur intensivt funderar du själv på andra människors utseende? du har en sjukdom, men det gör dig inte mer annorlunda än någon annan, det är bara en av tusentals egenskaper som gör dig till en unik person. tänk efter, du bryr dig inte om hur andra ser ut, ens när du inte känner av din sjukdom, så varför skulle dom välja ut just dig till utställningsobjekt? det är din sjukdom som gör det.