Här kommer hypokondridelen m.m. av artikeln...
Du är hypokondriker.
- Jag inbillar mig alltid att jag ska bli sjuk. Därför är det bra att bli sjuk
på riktigt ibland så man lär sig känna skillnaden. Min omgivning måste ju slå
dövörat till när jag kommer in i sådana perioder. Vi flög från Spanien, Lena och
jag, när jag fick så fruktansvärt ont i ena örat. Varpå jag naturligtvis
beklagade mig för henne. Och det är självklart att hon säger: "Ja, ja Peter."
Det blir som pojken som ropade varg?
- Ja exakt. Den gången visade det sig att jag hade en kraftig öroninflammation
men det var ju självklart att hon inte trodde på mig när jag beklagade mig. Det
blir så när man alltid inbillar sig sjukdomar.
Det sägs att de som är hypokondriker kan känna symptom av de sjukdomar de
inbillar sig.
- Så långt har det inte gått för mig.
Vad beror din hypokondri på?
- Om jag det visste. Det kan bero på att föräldrarna dog tidigt. Och så kan det
bero på det jobb jag har. Blir man sjuk ställer det till otroliga
komplikationer. Spelar man teater har många bokat och betalat för en biljett och
är man sjuk så blir de besvikna. Därför sätter man en press på sig själv att
inte bli sjuk.
Man kan få hjälp.
- Det tror jag säkert.
Varför har du inte skaffat det?
- Jag säger som den stora författaren Rilke sa: "Jag är rädd att om mina demoner
lämnar mig kanske mina änglar gör det också". Jag vet inte. Kanske finns det en
mening med det.
Är du på grund av din hypokondri ett hälsofreak?
- Nej, egentligen inte. Jag hade njursten för ett antal år sedan och då fick jag
lära mig äta och dricka rätt. Jag försöker äta och dricka med förnuft.
Peter Haber slog igenom för den stora massan när han var actionhjälten Hamilton
i tv-serien "Fiendens fiende" 1990. Då hade han redan varit skådespelare vid
teatern i 17 år.
- Tv:s och films genomslagskraft jämfört med teaterns är enorm. Det är inte
mätbart. Du kan spela vansinnigt stora och tunga roller på teatern och så räcker
det med att du säger pip i tv så är du världsberömd.
Så blev du känd, populär och tuff agent med svenska folket över en natt.
- Det är nästan kusligt. Man får lära sig att komma ihåg vem man är. Jag säger
som jag tror att Lasse Åberg en gång sa: "Att vara kändis är som att åka
karusell. Det är roligt ett varv, sedan mår man illa". Lena och jag är ytterst
sparsmakade med premiärer och så. Men givetvis är det inte bara negativt med
kändisskap. Man blir väldigt glad när folk faktiskt har sett och tyckt om något
man gjort.
Du lever i en modern familj där du och Lena T Hansson har varsitt barn från
tidigare förhållanden och ett tillsammans. Hur fungerar det?
- När jag växte upp i Södertälje tisslade vi om en tjej vars föräldrar var
skilda. I dag blir folk förvånade om man varit gifta i 10 år. Med de nya
familjekonstellationerna kommer nya regler. Jag ska ta ansvar för en grabb på 16
år som jag inte har något blodsband med. I början var det svårt. Men jag fick
acceptera att jag inte kan älska honom som om han vore min egen son. Jag älskar
honom på ett annat sätt. Jag måste vara ansvarstagande och schyst mot honom
trots att han inte är min son. Då tror jag att det kan fungera.
Hur är du som pappa?
- Jag är en jättedålig pappa på många sätt. Jag skäller på mina barn ibland. Men
jag är bra på att pussa dem och älska dem. Och som pappa måste man se sina
begränsningar och göra det man är bra på att göra för att bli en bra pappa.
Du träffade Lena T Hansson för 13 år sedan när ni jobbade med pjäsen
"Häxjakten". Sa det klick direkt?
- Ja det gjorde det faktiskt. Kärlekens vägar äro outgrundliga. Vi känner
varandra väl utan att det någonsin blir ospännande.
Och nu ska ni spela ihop i "Revisorn" tillsammans med Robert Gustafsson i höst.
Fungerar det att jobba tillsammans och ändå vara lyckliga privat?
- Vi har filmat tillsammans och vi har spelat teater tillsammans. Hon har
regisserat mig. Många undrar hur det funkar och om vi inte fortsätter att bråka
i sängen. Men det är inte så. Man måste vara professionell och när det gäller
jobbet är vi båda iskalla. När hon regisserade mig i "Hotelliggaren" kunde vi ha
riktiga bråk på jobbet. Men det var på jobbet. Sen släpper man det när man
kommer hem.
Om vi skulle lära känna varandra du och jag, vad skulle jag hitta då?
- En ofta melankolisk och ibland väldigt svartsynt människa med mycket humor och
kärlek i sig.
Tre Favoritresmål
Mallorca: - Det är den vackraste plats jag sett. Man ska undvika Magaluf och
Palmanova men resten av ön är väldigt vacker.
Rom: - Maten, kulturen - där finns allt.
Hemma: Att komma hem igen. Det är väldigt skönt.
Peter Haber om:
Feminism: - Jag är feminist. Feminism är humanism.
Skönhetsideal: - Rådande skönhetsideal kan vara livsfarliga. Skönheten hos en
människa finns inuti.
Otrohet: - Jag tycker otroligt illa om otrohet eftersom otrohet är oärlighet.
Bakom ratten
Kör: - Ingenting. Jag har inte körkort utan jag cyklar, går eller åker taxi.
Det finns ingen anledning att ha bil när man bor mitt i stan.
Snabbfakta/Peter Haber
Namn: Peter Haber. Ålder: 49. Bor: Södermalm i Stockholm. Familj: Lena T Hansson
och tre barn. Sonen på 16 år är Lenas, dottern på 17 år är Peters och gemensam
son 7 år. Inkomst: 366 000 enligt taxering 2002. Inkomst av kapital 558 000.
Aktuell: I Beckfilmen "Mannen med ikonerna" på TV 4 i kväll. Karriär: Haber har
vid Skånska teatern (1973-82), Folkteatern i Gävle (1983-87) och Stockholms
stadsteater (1987-94) haft stora roller i både klassisk och modern dramatik.
Under 1990-talet har han flitigt anlitats i Stockholms privata teatervärld och i
både film och tv, bland annat som actionhjälte i "Fiendens fiende" (1990, efter
Jan Guillous roman), klantig farsa i "Sunes jul" (1991, med filmuppföljare
1993), charmig bedragare i "Vita lögner" (1995) och som Martin Beck i flera
nyskrivna filmer (1997-98) efter Sjöwalls och Wahlöös poliskaraktärer.
(Källa: NE)
Bildtext: Hårdkokt hypokonriker De flesta känner Peter Haber som den hårdkokte snuten Beck eller agenten Hamilton. Men för Aftonbladet berättar han nu om sin hypokondri. "Det kan bero på att föräldrarna dog tidigt", säger han. Foto: Pernilla Wahlman Haber som polisen Beck. Haber gillar Mallorca.
/En tredje(?) anonym
