Anonym
Gäst
|
 |
Vart går gränsen för BDD ?
« skrivet: 2005-11-05, 22:11 » |
|
Hejsan !
Jag funderar på när egentligen gränsen går för att ha BDD. Jag vet inte alltför mycket om den, jag såg bara på Dig Malin på outsiders, och kände igen mig inom rimliga gränser. Det är säkerligen överskattat för dig, och jag tror inte du direkt tar åt dig, men jag tycker du är väldigt fin. Och att du vågar ställa upp i tv, skulle inte jag kunna göra. Va hemskt att inte veta vad folk tycker om en, vad dom säger.. Förr så sminkade jag mig varje dag i skolan, och jag började med det i fyran.. Och nu går jag tredje året och har börjat tona ner lite, det viktigast nu är rengöringen och tvättningen i ansiktet. det tar bara 30 min att sminka mig till skolan nu, jag har slutat bry sig, för jag får ingen uppmärksamhet av någon, varken tjejer lr killar. Jag har lärt mig att har jag urringat får jag lite uppmärksamhet. Men endast då. Det viktigaste för mig är hyn, att den är len, och att det inte syns att jag är röd här och där och sånt. Jag köper hudvårdsprodukter väldigt ofta, och när jag rengör så är det många olika processer, det är peeling, tvåler, rengöringscremer, och massa sånt. Även tusen olika produkter man smörjer in sig med, beroende på hur jag känner mig. Ska jag ut på stan så tar det ett tag att sminka mig, kan ta ca 30 min - 1 timme, inte så länge om man jämnför med Dig Malin, men ändå. Och till fest handlar det om 4-5 timmar med allt- smink, hår och klädesval. Jag har massor med smink, jag köper iaf 3-4 nya produkter varje månad, och det är mycket med tanke på inkomsten jag har, 950 kr i månaden, samt att smink är dyrt.. Det är så mycket man vill skriva, men man kommer av sig så lätt och kommer in på något annat och missar poängen med det man skulle skriva från början, så det kanske är lite fram och tillbaka när jag skriver.. Jag var väldigt mobbad när jag gick 1 - 4 an och flyttade och bytte skola, och i klassen jag började visste dom vad jag varit med om och tjejerna där hade bestämt sig för att vara kompis med mig och "ta hand" om mig pga detta, men jag kände mig redan så dålig så jag trodde bara dom var med mig för att dom kände sig tvungen, inte för att dom gillade mig. Så känner jag även idag, jag är en jobbig person, för jag tar allt negativt.. Jag och mamma pratar mycket om det, och hon säger att det är lite jobbigt, för om hon säger att jag är fin en kväll, så säger jag "jo.." Och tror hon ljuger, för det är inte sant. Min pojkvän kan inte skämta med mig, för jag tar illa vid mig för minsta lilla.. Just nu är jag utstött i klassen jag går i också. VIlket inte gör nånting bättre.. Jag vet inte egentligen varför min pojkvän är tillsammans med mig, för jag har ingen bra personlighet, jag är inte åtråvärd, och om jag vaknade upp och såg mig själv på morgonen skulle jag skrika. Jag hatar speglar, samtidigt som jag måste ha dom, jag måste titta hur tjock/smal jag är.. Jag kollar mig själv ofta i speglar och drar in magen och drar i den för att se smal ut, jag är inte tjock, jag väger ca 52 kg, och är 160 cm. Men jag är, som jag kallar det, "Modell tjock". Dvs tjock för att vara modell. Jo, jag är modell, och ändå känner mig såhär.. Väldigt konstigt kan väl ni tycka, men jag vet inte varför jag ens får jobb som modell, när jag ser ut som jag gör. Det är konstigt.. Jag var med i en tävlig förra månaden, där man fick rösta på 10 olika modeller, och den som fick mest röster vann 10.000 kr, jag ville så gärna vinna för då skulle jag kunna göra min näsoperation jag så länge velat göra.. Men jag vann inte, och det tog hårt. Jag har inte råd att spara eftersom jag måste köpa produkter och smink hela tiden, jag mår bra när jag får spendera pengar, det är en höjdpunkt för mig.. Jag går ofta på stan- vilken må vara ett tecken på att jag inte har BDD.. Men jag gör det, för att slippa tänka, och titta i spegeln hela tiden.
Jag tror att min pojkvän skäms över mig, att jag är som jag är, ser ut som jag gör.. Jag förstår som sagt inte varför han vill vara med mig, han kan få vem han vill i princip. Han får ofta kommentarer och tjejer som stöter på honom och ändå är han kvar, jag skulle vilja ha ett ärligt och uppriktigt svar på varför.. Men det kan mna inte få, för jag skulle ändå inte tro honom.
Vet som sagt inte riktigt vad BDD är, men det passar väl lite in det jag säger, samt att det är skönt att skriva av sig, och kanske få någon kommentar..
|