Några saker som gör att jag är osäker på om det just nu är"BDD" som jag har och inte bara en utseende fixering som har gått för långt. Jag bryr mig egentligen inte vad någon annan tycker och säger, det har bara blivit ett komplex som för mig är otroligt jobbigt och som är något jag är säker på att kunna fixa.
*Jag tänker inte på min näsa(att den är ful) när jag är hemma, eller umgås med familjen. Eller nära vänner.
*Jag väljer att kolla ner i marken när jag är ute, eftersom att det har blivit ett tankemönster men också för att jag inte har någon lust längre att kolla upp, jag är säker på att jag kan få bort det tankemönstret med hjälp av kog terapi.
*Jag har endast en sak som jag stör mig på i mitt utseende, det är min näsa, inget annat. Jag är en kille på 19 år och enbart 1.69 lång, det kan ju för många vara ett komplex t.e.x.
*Jag speglar mig inte onödigt länge eller annat då jag skall gå ut.
*Jag har en uppstående näsa, det ser jag om jag ställer mig i profil, jag är realist, detta är inget hjärnspöke! Jag har även hört kommenarer om den av folk när jag var mindre.
*Jag brukar kolla hur min näsa ser ut så fort jag får chansen, men det är bara för(detta kommer låta både komisk och tragiskt) att jag lyfter upp näsan, typ som om man ler, näsan blir rakare,(Okej folk, jag går inte runt och ler, så långt har det inte gått men jag "skisar" ofta med ögonen så näsan lyfter sig lite... hehe, tragiskt.. Det är i alla fall därför som jag kollar ifall näsan har samma "form" som innan. Jag har inte vågat släppa taget och slappna av i ansiktet..
Kog terapi, vanlig psykolog möten och en operation så kanske jag klarar det. Jag kommer alltid vara en komplicerad människa, överdriven kontrollsbehov, destruktiv(ibland), overklighetsuppfattningar, depp, etc.. Men jag tror att om jag opererar mig och blir nöjd, går kog terapi och fortsätter gå och prata då och då så kommer mycket av detta jobbiga att förminskas med tiden.. Jag vet att nu kommer säkerligen(om någon orkade läsa igenom all text) svara med att problemet ligger i huvudet och kan därefter enbart lösas därifrån, jag håller med, men en operation är en start för mig att känna att min näsa har blivit lite "rakare", så pass att jag får en extra knuff att kunna ha ögonkontakt, sedan är det en jobbig bit med att ändra 5 års tankemönster, men det är något jag kommer klara av. Må tillräckligt bra för att kunna fungera ute i samhället, handla, krogen etc. Måste även tillägga att jag inte tror att jag kommer få en helt ny näsa då jag opererar mig, jag är realist, den finputsas, men det är tillräckligt. Jag känner ingen direkt avsmak för min näsa generellt, jag tycker att den är lite charmig, men att den bara behöver justeras en aning...
Aja detta låter som ett "försvarar" inlägg men jag har samlat några saker som jag inte har gemensamt med andra som har "bdd" och att en operation borde funka. Tanken med detta inlägg är väl att få någon sorts possitiv respons, typ: (Det lär funka), ja eller något liknande.. Aja svara om ni har lust, idag är det en sån där dag man gärna slipper... mm
