Mediciner

[Tangled]

Jag undrar lite om mediciner för BDD. Själv har jag prövat en himla massa sorter (mot BDD och tvångssyndrom), men inget har hjälpt. Och nu när jag fått en ny läkare, så tyckte hon att jag skulle äta Seroxat + Risperdal. Hon sa att det var många som tog den mixen, och att det kunde vara bra mot just BDD (eller dysmorfofobi som man säger också). Har aldrig ätit en kombination av 2 mediciner, så det känns lite otäckt. Men jag har hört att det har hjälpt många mycket bättre. Är det någon som har erfarenhet av denna mixen? Och finns det andra mediciner, eller kombinationer, som har hjälpt bra? Känns som jag testat så mycket som sagt, så det skulle vara skönt att höra vad ni andra har testat.

[kardborre]

Tangled, det kan vara just en kombination av mediciner du blir bättre av om du inte responderar på enskilda. Hjärnan kan ha obalans på serotonin, noradrenalin, dopamin, acetylkolin etc. Om du exempelvis testar ett preparat som bara tillför serotonin kan ett annat prep. bestående av både serotonin och noradrenalin hjälpa till att väga upp just din unika obalans. Ni har då större chans att prova er fram till en jämnare nivå av viktiga substanser (du kanske endast behöver lite noradrenlin men samtidigt mer av serotonin). Förstår du mitt resonemang?

Jag är som du, har testat många olika preparat (i flera år) utan positivt resultat - enskilda mediciner såsom kombinationer. Men i mitt fall tycks det hänga samman med att jag levde med svåra depressioner sedan 13-års ålder utan att våga söka hjälp under väldigt många år. En deprimerad hjärna förändras med tiden, hippocampus struktur blir mindre t ex, om man går runt obehandlad under flera år. Det kan avsevärt försvåra den positiva respons som andra människor ofta erfar av antidep. medicin.

Det är svårt för mig. Det känns som den behandlande psykiatrikern helt tappat intresset för min situation, hon har aldrig tid att ses längre och när jag kommer med nya förslag, som att testa medicinen ´Voxra´, ett preparat som tillför mer dopamin, får jag bara ett nekande, framfört av kontaktpersonen som inte kan svara på mina motfrågor; varför - orsak - bedömningsgrund?, (trots att dopamin är ngt vi aldrig provat). "Jag är ju inte läkare utan psykolog", svarar hon när jag ifrågasätter psykiatrikers beslut. Arghhh... (vanmakt)..! Hoppets minimala strimmor slocknar.
Detsamma gäller ECT (vilket jag propsat på väldigt länge), kontaktpersonen förmedlar att svaret är nej, men kan inte utveckla varför. Den enda förklaring jag fått är att jag inte är "ngn typisk ECT-patient". (Men vidga ert perspektiv då för f--n.........., jag blir så less).

Min rekommendation till dig är att fortsätta prova dig fram, det kan mkt väl finnas en kombination av preparat som kan stödja ditt mående till en mer fungerande nivå än vad du just nu erfar. Önskar dig lycka till.

[Malins mamma]

Tangled, du har fått ett bra svar från Kardborre.
 
Jag kan bara tillägga det jag har läst om vad Dr Claiborn har skrivit på BDDcentral och som även har diskuterats tidigare i det här forumet och det är att en antipsykotisk medicin (som Risperdal) i KOMBINATION med antidepressiva SSRI-preparat (som Seroxat) kan hjälpa mot BDD och det rekommenderas i de fall där enbart SSRI-medicin inte har haft nån effekt.
Du behöver inte vara orolig över den kombinationen, det är värt att testa i alla fall!

[Tangled]

Tack för era svar. Och ursäkta för mitt dröjande svar 
Jag förstår vad du menar Kardborre. Du verkar vara påläst på hur detta fungerar .
Glömde säga att jag hade testat det en gång. Men eftersom det slutade illa, så ville jag skriva här och fråga.
Jag tog iaf mixen seroxat+risperdal, och det gick inte alls. Tog dom på kvällen, för min läkare sa att man kunde bli lite dåsig. Och det kan man minst sagt säga.
Morgonen efter kunde jag knappt stå på benen. Huvudet snurrade, jag kände mig kräkfärdig och sluddrade nästan när jag pratade. Så nu blev jag väldigt avskräckt av denna mix. Sedan kollade jag på nätet, på en sida där man kan se hur medicinen verkar tillsammans. Och då var det en varning på dessa 2. Stod att man måste minska ner Seroxat innan man börjar med risperdal. Sa detta till min läkare, och hon kände sig ju dum och bad om ursäkt (bra första intryck jag fick av denna läkare).
Men nu har jag minskat ner seroxat från 40 till 20 om dagen. Och igår så testade jag då att ta en halv risperdal. Men det blev samma resultat, med yrsel och allt. Möjligen lite lite svagare. Kanske hade kroppen inte gått ner till 20 på seroxaten än. Jag vet inte. Nu känns det iaf hopplöst igen. Vet inte om jag ska fortsätta testa Risperdal. Har ju som sagt ätit så mycket SSRI, så man känner att man vill ge upp.

[kardborre]

Men nu har jag minskat ner seroxat från 40 till 20 om dagen. Och igår så testade jag då att ta en halv risperdal. Men det blev samma resultat, med yrsel och allt. Möjligen lite lite svagare. Kanske hade kroppen inte gått ner till 20 på seroxaten än. Jag vet inte. Nu känns det iaf hopplöst igen. Vet inte om jag ska fortsätta testa Risperdal. Har ju som sagt ätit så mycket SSRI, så man känner att man vill ge upp.

Det kan ta tid innan kroppen anpassar sig till den nya dosen. Den gamla dosen kan så att säga hänga kvar ett tag. Försök tänka ´tålamod´...

[kardborre]

(Depp, depp):
Själv har jag tänkt tålamod i så många år att det inte längre fungerar för mig. Jag vann slutligen kampen (mot psykiatrikern) om att få prova preparatet Voxra (dopamin, noradrenalin) och har ätit det nu i typ två veckor? Men jag har redan tappat hoppet. Förvägras ECT så detta kändes som min sista möjlighet. Som sagt, jag har inget tålamod med mitt eget tillstånd längre (är så less på att må så här).

[kardborre]

-

[kardborre]

Det här dopaminpreparatet spidar på något sätt igång hjärnan men apatin är värre än vanligt - en för mig obegriplig kombination. Tidigare var mitt "beskydd" att jag kunde sova mig igenom helvetet, nu är jag istället vaken/oroligt rastlös dag som natt. Förvägras insomningstabletter liksom lugnande på basis av att min unga läkare inte gillar dessa preparat. Så nätterna är lika svåra som dagarna. Jag misslyckas med att agera tålmodig och är mkt suicidnära.

[Malins mamma]

Jag förstår att det måste vara jobbigt men försök hålla ut, det ska ju ta flera veckor innan man märker om medicinen funkar som det är tänkt. Är det möjligt att "använda" rastlösheten till något produktivt under tiden, som att diska eller städa?
 
Jag tycker det är bra att du fått chansen att prova en annan sorts medicin, vem vet, den kanske hjälper dig att må bättre bara du kommer över den här första jobbiga fasen. Men om du tycker att det blir för jobbigt så ska du absolut ta kontakt med psykiatern eller nån annan som kan sånt här. Jag läste att det var rekommenderat att de som börjar med Voxra ska "kollas upp" noga i början av behandlingen ifall det skulle tillstöta några biverkningar. 

[kardborre]

Jag förstår att det måste vara jobbigt men försök hålla ut, det ska ju ta flera veckor innan man märker om medicinen funkar som det är tänkt. Är det möjligt att "använda" rastlösheten till något produktivt under tiden, som att diska eller städa?
 
Jag tycker det är bra att du fått chansen att prova en annan sorts medicin, vem vet, den kanske hjälper dig att må bättre bara du kommer över den här första jobbiga fasen. Men om du tycker att det blir för jobbigt så ska du absolut ta kontakt med psykiatern eller nån annan som kan sånt här. Jag läste att det var rekommenderat att de som börjar med Voxra ska "kollas upp" noga i början av behandlingen ifall det skulle tillstöta några biverkningar. 

Rent logiskt förstår jag hur jag ´bör´ agera, men ...

Oron/"spid"(?)-känslan sitter bara på en plats; någonstans i de frontala regionerna. Rent bildligt kan det beskrivas som att någon tänt en otäckt skarp, (ögon-)stickande lampa på ett enda ställe i hjärnan, medan allt annat är svart. (Har aldrig känt detta tidigare). Och kroppen sover (fortsätter att sova).

Är oförmögen att känna glädje och dränerad på energi, intresse som motivation samtidigt som bostadens status stiger mig åt huvudet.

Jag är inte motoriskt rastlös (åh, om jag ändå vore det) utan vanmäktigt apatisk. Vad än psykiatrin tycker och drar för (knepiga) slutsatser, jag fortsätter anse att jag v i s s t är en ECT-patient ("typisk" eller inte, who gives a shit?).

[kardborre]

Sedan kollade jag på nätet, på en sida där man kan se hur medicinen verkar tillsammans. Och då var det en varning på dessa 2. Stod att man måste minska ner Seroxat innan man börjar med risperdal. Sa detta till min läkare, och hon kände sig ju dum och bad om ursäkt (bra första intryck jag fick av denna läkare).

Otroligt

[kardborre]

Oron/"spid"(?)-känslan sitter bara på en plats; någonstans i de frontala regionerna. Rent bildligt kan det beskrivas som att någon tänt en otäckt skarp, (ögon-)stickande lampa på ett enda ställe i hjärnan, medan allt annat är svart.

Den känslan fanns där ett par dgr bara, sen blev det som vanligt.

[kardborre]

Jag tycker det är bra att du fått chansen att prova en annan sorts medicin, vem vet, den kanske hjälper dig att må bättre bara du kommer över den här första jobbiga fasen.

Jag reagerade n o l l. Har slutat med medicinen. Ingen som helst skillnad före, under eller efter. Är lika suicidal nu som då.

Hatar mig själv intensivt;
för att jag är omåttligt apatisk, för att bostaden fortsätter vara ett kaos, för att kattlådan stinker, för att alla kläder är otvättade, för att jag avskyr det jag ser i spegeln, för att jag inte förmår handla mat trots återkommande hunger, för att jag är långt bortom horisonten av tillfrisknande, för att jag lämnar mina katter till ett liv som jag själv inte kan kontrollera, för att jag är smärtsamt ointresserad av andra människor, för att jag inte känner det minsta hopp, för att jag är lika slut när jag vaknar som när jag somnar, för att jag bara vill dö och ingenting annat, för att jag våndas fast jag i andras ögon borde rycka upp mig, för att jag tvingat mig kvar så vansinnigt länge, för att jag hatar varje andetag.