kropps bdd

[Anonym]

Det flesta jag har läst om verkar tycka minst om sitt ansikte eller hud här. För mig är det absolut största problemet kroppen min kroppsform hatar jag.

 Försöker alltid dölja den, hata mina lår och höfter, som är alldels för stora och har konstig form. Jag avskyr träffa nya människor för jag tycker det känns som de bara ser min hemska kroppsform och tittar hemskt på mig då.

På sommaren är den värsta tiden för då är det varmt och det går inte dölja kroppen lika bra med kläder för det blir för varmt att ha på sig för mycket. Vill ju kunna ha på mig finna sommarkläder, men det kräver också att man har en fin kropp.

[Kara]

Jag hatar också främst min kropp och har alltid gjort det. Jag tycker inte om mitt ansikte heller, men det är kroppen jag tycker minst om. Jag kom i puberteten väldigt tidigt och hade stora bröst och runda former redan i mellanstadiet. Sedan dess så har jag hela tiden försökt dölja vissa saker och framhäva andra, allt för att se så bra ut som möjligt, men jag tycker ändå alltid att jag ser äcklig ut. När jag gick i gymnasiet var jag ganska smal och då mådde jag lite bättre, men jag tyckte det var hemskt att visa mig utan kläder. Jag hatade att duscha efter gymnastiken och försökte alltid stå längst in i ett hörn och göra mig så osynlig som möjligt.

Sommaren är hemsk. De senaste fyra somrarna så har jag inte varit ute mycket alls under dagtid, eftersom jag aldrig kan hitta kläder som jag trivs tillräckligt bra i för att visa mig för någon. Kvällarna går bättre för då kan man ha mer kläder på sig utan att det blir för varmt.

[Boy_Interrupted]

känner igen mej på det där med sommrar. jag mår alltid sämst på sommarn, o bäst på hösten. ju mer kläder desto bättre. folk klagar ofta på att ja har jacka inne. de fattar nada. inte badat ute sen 1997 - det ni!

ha det bra alla
//mats

[vinterglas]

Min Bdd fokuserar sig mest på ansiktet.
Men mycket tid går åt åt kroppen. Har hemsk kroppsform tycker jag.
alltså, jag är väl inte direkt tjock, som jag trodde jag var förut, har lite sunt kroppsfett.
Men jag är bred. alltså framifrån sett är jag bred. Ser rätt sjukt ut. Och fettet på magen är liksom inte samlat till 2mitten" utan ligger liksom utspritt över hela magen. ser helt skum ut.
Och så har jag små bröst.
Och mina lår är enorma, lika så vaderna, det beror iofs på att jag tränat och så en del.

Förutom formerna, så är det huden på kroppen också. Har ibland eksem, och så har jag pigmentsfläckar från när jag hade svinkoppor 3 grr på raken hösten för typ 2 år sedan (de försvinner inte!!!)
Överhuvudtaget känns min hud på kroppen konstig. Känns tjock och otymplig

[angel]

Hmmm.. Jag känner igen mig här också.
Under sommartid vill jag inte gå i linne pga mina fläskiga bleka armar, lår och mage.
Eftersom jag har en ljus hudtyp är det svårt att bli riktigt brun. Upplever tom att jag sväller upp som en michelingubbe i värmen.

Min BDD kan jag sammanfatta såhär:
*Hudfärgen är för ljus
*Huden är inte jämn, fräknar och plitor. Brustna blodkärl pga skinpicking.
*Mina ansiktsdelar är ok men jag ser ändå menlös ut. Önskar jag hade större ögon, jämnare ögonbryn, skät och mindre panna.(OCD symmetritvång?)
*Överläppen för tunn. (OCD symmetritvång?))
*Näsan är ok nu efter operation. Vågar inte göra ett till ingrepp.
*Kroppsstorleken, önskar jag vore smal och vältrimmad. Har dock börjat acceptera min kropp mer och mer. Anser att jag får dispans för min mullighet då jag inte är purung längre.
* tom könsorganet kan jag få ångest över.
*mitt hår är för tunt. ska sätta i extentions igen.

Ibland upplever jag allt på en gång, ibland fokuserar jag på något/några delar.
Speglar mig ofta för att kontrollera hur jag ser ut i olika ljus.
Sitter helst i hörn där jag lättare kan kontrollera männsikor omkring mig.

Ja... det var nog allt denna morgon.
Önskar er alla en fin dag.

Kram

[angel]

Hmmm.. Jag känner igen mig här också.
Under sommartid vill jag inte gå i linne pga mina fläskiga bleka armar, lår och mage.
Eftersom jag har en ljus hudtyp är det svårt att bli riktigt brun. Upplever tom att jag sväller upp som en michelingubbe i värmen.

Min BDD kan jag sammanfatta såhär:
*Hudfärgen är för ljus
*Huden är inte jämn, fräknar och plitor. Brustna blodkärl pga skinpicking.
*Mina ansiktsdelar är ok men jag ser ändå menlös ut. Önskar jag hade större ögon, jämnare ögonbryn, skät och mindre panna.(OCD symmetritvång?)
*Överläppen för tunn. (OCD symmetritvång?))
*Näsan är ok nu efter operation. Vågar inte göra ett till ingrepp.
*Kroppsstorleken, önskar jag vore smal och vältrimmad. Har dock börjat acceptera min kropp mer och mer. Anser att jag får dispans för min mullighet då jag inte är purung längre.
* tom könsorganet kan jag få ångest över.
*mitt hår är för tunt. ska sätta i extentions igen.

Ibland upplever jag allt på en gång, ibland fokuserar jag på något/några delar.
Speglar mig ofta för att kontrollera hur jag ser ut i olika ljus.
Sitter helst i hörn där jag lättare kan kontrollera männsikor omkring mig.

Ja... det var nog allt denna morgon.
Önskar er alla en fin dag.

Kram

[angel]

ojdå. meddelandet kom med två ggr.. ops!

[Anonym]

Jag hatar också min kropp.

I princip hela ansiktet och hyn (akne+ärr) är numera min största fixering, men kroppen är hemsk den med. Ofta känner jag mig tjock och äcklig. Jag tycker att vissa kroppsdelar ser ut att tillhöra en smal person, medan andra ser ut att tillhöra en fetare person. Det ser väldigt konstigt ut.

Jag har konstig ojämn hudfärg över hela kroppen (och ansiktet). Mina fötter och händer är för stora och har ful form. Halsen och axlarna ser väldigt konstiga ut (halsen var en väldigt stark fixering när i låg- och mellanstadiet). Och så har jag alldeles för små bröst.

Jag ser otränad ut. Visst, det kan man förändra, men jag har ingen motivation, ingen ork och lust när jag mår såhär dåligt. Allt känns bara meningslöst så jag klarar verkligen inte av att börja träna mitt i eländet.

Det är lite svårt att förklara, men hela min kropp ser bara fruktansvärt äcklig ut. Jag vågar knappt se på mig själv utan kläder, när jag duschar eller så. Blir verkligen illamående och känner mig hopplös. Jag blir illamående av att se mitt ansikte med, kan t.o.m ibland känna mig spyfärdig och helt yr.

Suck... kommer det någonsin att ta slut?

[SpegelSpegel]

Har mycket komplex för min kropp också, ogillar det mesta på den otroligt mycket, det går i perioder, är jag lite solbränd eller går ner lite i vikt brukar det bli lite bättre. Men eftersom jag inte är tvungen att visa den hela tiden och ansiktet inte går att dölja prioriterar jag ansiktet. Det roliga är att det folk oftast brukar störa sig på med mig nog är min vikt. Jag är inte överviktig men kurvigare än alla mina finlemmade, plattmagade kompisar som har tonårsfigurerna kvar plus att jag lätt bygger muskler när jag tränar och har en kraftig benstomme med ganska breda axlar och höfter. Kan känna mig som en stor klump bredvid dem, men tycker samtidigt det är fint med bröst, höfter och rumpa och har ingen lust att banta bort dem. Skulle dock vilja ha bort några kilon från mage, lår, överarmar, midja och ansikte. Men tyvärr bestämmer man inte själv var man ska tappa fett, så det blir säkert brösten som ryker. Tränar hyfsat mkt och försöker bli av med extrakilona från ett pizzaförhållande, men vill inte bli supersmal eller fastna i bantning eftersom jag haft ätstörningar förr. I min vänskapskrets är det viktigt att vara smal och jag vet att en del tycker att jag borde tänka på min vikt, men det gör mig mer förbannad än ledsen. I mina ögon är deras kroppar inte vackrare för att de är nedbantade, bara magrare. Vikt går också att ändra och är inte konstant. Däremot tål jag inte mina celluliter och bristningar och att jag har svårt att bli snyggt solbränd, plus att jag är för kort i mina ögon. DET går inte att ändra, och är mer BDD-komplex än vikten, som är mer vanlig tjejnoja(obs! i mitt fall)

[vinterglas]

Jag och mina tjejkompisar pratade en del om utseendet idag, om vikt, mage, mat och finnar.
Min kompis käkade någon diet-grej till lunch som hon hade fått med någon tidning. Alla vi andra tyckte mest hon var patetisk. Men iaf, vi diskutreade det sen för ibland upplever vi henne som väldigt fåfäng. Och andra gånger bryr hon sig inte alls om hur hon ser ut typ.

Men iaf, samma tjej klagade på mina matvanor (då blev jag rätt sur, för jag kan nog reda mig själv och tränar 3 grr/veckan + att jag börjar äta bättre, och skippar så mycket muffins och sånt som möjlitg )
Hon har värre mat- och tränings-vanor än jag, men hon har tur för hon är kort och smal till växten och hur mycket hon än skulle äta så skulle hon nog ändå inte anta en större figur.
Jag som är stor redan från början ser bara knäppare ut när jag är smal. Försökte äta så lite som möjligt hösten 2004-sommaren 2005. Som tur var kom jag ur det innan det blev nbågot allvarligt.
Fast det var egentligen bara typ den tre första månadenra 2005 som jag höll på. Då gick jag kanske ner 8-9 kilo så jag vägde runt 60. (kanske hade mina bröst varit större idag om jag inte gjort det? det är en fråga som grämer mig)
Idag väger jag 70. DEt stör väldigt mycket i mina ögon, även om jag vet att det till stor del är muskler. Jag vet ju att jag har en del fett också ^^

Men iaf, de flesta av mina kompisar är smala av sig själva, oavsett hur mkt skit de äter.
Jag ändrar inte direkt form pga vad jag äter, men jag går upp i vikt.

Jag vill typ ha den kroppsformen jag har, fast fastare mage och förflyttning av fettet på vissa ställen. typ ta bort lite från magen till börsten istället.

Celluliter är också något som är garg... hatar det?

[Anonym]

spegelspegel

känner igen mig i det du skriver om att det är viktigt i vänskapskretsen att vara smal. Precis så är det med mina vänner också att en fin person kan bara vara någon som är smal inte normal med en fin utstrålning utan heller smal och ingen utstrålning alls. helt sjukt!!

Jag tycker det är så fel, jag tycker människor som inte är smala men har utstrålning är fina fastän jag skulle aldrig tycka så om mig själv vilket är helt sjukt.

Jag hade en mer normala kroppssyn förut men så började jag ungås med fel personer som vara så osäkra själva att det smittade av sig på mig också. Då fick jag en dåligare kroppssyn. De personerna har jag slutat ungås med idag, men ändå sitter deras dåliga syn kvar. Jag vara nära på att få ätstörning och gick ner mycket i vikt under den tiden men som tur hann det aldrig gå så långt. Aldrig mer såna människor jag tänkte på mat hela tiden och försökte röra på mig så mycket som möjligt bara för att gå ner i vikt och matcha deras samalhetsideal som också blev mitt ideal.

Det som är jobbigt tycker jag är att alla människor bryr sig så mycket i sitt utseende att det blir så lätt att bara sugas in i de dåliga tankarna bara för idag är det ju helt accepterat att man ska avsky sitt utseende och bara vilja förändra allt man ser i spegeln. Jag vill förändra allt jag ser i spegeln, men önskar bara att jag kunde vara nöjd och acceptera det jag ser och fokusera mitt liv på något annat istället för utseendet.

[Anonym]

plus att jag är för kort i mina ögon. DET går inte att ändra, och är mer BDD-komplex än vikten

SpegelSpegel: jo, längden går faktiskt också att ändra på. Genom en väldigt smärtsam och kostsam operation där benpiporna först sågas av, går det att till slut uppnå en benförlängning med omkring en decimeter. För några år sedan försökte jag på fullt allvar övertala en läkare att få genomgå en sådan operation (sjukt, sjukt, sjukt, men sant, sant, sant!), men jag lyckades inte övertala henne eftersom jag var lite längre än medellängden.

/Hallonbåtsseglaren

[SpegelSpegel]

Hallonbåtsseglaren,

jag har hört talas om den typen av operationer. Men eftersom jag ändå är av medellängd har jag aldrig direkt tänkt på det som ett altrernativ, hade jag fått välja att lägga pengar på en operation hade det nog blivit hudslipning eller fettsugning tror jag.  Främst i ansiktet, men även kroppen. Inte för att jag någonsin skulle få råd, kan nog aldrig få ett vanligt jobb pga psykproblemen så då hade jag behövt råna en bank, prostituera mig och sälja lite organ eller något annat mysigt. Fast längden är väl inte ett BDD- komplex för mig eftersom jag inte är fixerad vid den som vid min hy, även om jag hatar den och drömmer om att växa tio cm. Är längden din huvudsakliga fixering?

[vinterglas]

Hmm, det där om att förlänga sig, trotr det var i nångon veckorevyn eller så.
Var en artikel om det och bild, såg SJUKT läskigt ut.
*rysa*

[SpegelSpegel]

Tror jag läste den artikeln också. Usch, tycker inte det hade varit värt det. Rullstol och benskenor, och vad skulle folk säga? "Vad har du gjort? " Skulle man säga som det var då? Eller bara hålla sig undan från folk under läkningstiden och komma tillbaks ut i offentligheten och inte låtsas om att man plötsligt växt tio cm fast man snart är medelålders.