Vilka komplex har du?

[Antipod]

Som jag ser det finns det två sätt att bli "botad" (= att kunna leva ett någorlunda "normalt" liv). Det ena är att man verkligen inser att man lider av BDD, inser att det "fula" man ser ÄR förvrängt och att man litar på andras omdömen att man inte ser ut som ett monster. Det är tydligen så som Raceal lever sitt liv. Problemet är bara att man FORTFARANDE ser en förvrängd bild av sig själv. Det är att lära sig leva med BDD.
Det andra sättet är att man rättar till alla tankar och uppfattningar som har lett till att hjärnan har börjat förvränga det som ens ögon ser. Resultatet är att den förvrängda självbilden försvinner och det är först då man enligt min mening är helt botad.
(Det var så "Anna" på bddcentral och "amav" här på forumet blev friska.)  

Det där är ju väldigt lättare sagt än gjort, och antagligen ohyggligt svårt på egen hand. För det första, för att kunna "lita på andras omdömde" krävs det ju att 1) våga gå ut och träffa människor 2) att folk faktiskt ger en positiva och uppmuntrande kommentarer om utseendet. Att sedan rätta till alla tankar utan psykiatriskt hjälp måste vara närmast omöjligt. Det hela känns rätt dömt utan den där psykhjälpen hur som helst, eftersom det ofta påpekas att man inte ska sitta och självdiagnosera sig själv, utan istället bli utvärderad av "ett proffs". Men hur många proffs på BDD finns det egentligen? Och hur tusan ska man då gå till väga för att förstå sig själv? Om man då går omkring utan rätt diagnos och ständigt tvivlar på om man är sjuk eller bara riktigt ful och grotesk "på riktigt". Förståelsen från andra människor kan ju lätt utebli också, då ett erkännande på papper känns mer eller mindre nödvändigt för att bli tagen på allvar, och det även bland "vanligt folk" utan psykologutbildning. Faktiskt.

Min avsikt är inte att sprida negativitet på forumet. Jag ber om ursäkt för min hopplösa inställning, men jag håller allvarligt talat på att gå under här borta.

[Malins mamma]

Yvette,

För det första, för att kunna "lita på andras omdömde" krävs det ju att 1) våga gå ut och träffa människor 2) att folk faktiskt ger en positiva och uppmuntrande kommentarer om utseendet.

Nja, det var inte så jag menade, för det funkar inte. Det borde egentligen räcka med att man frågar någon som man litar på, en förälder, en kompis eller tex sin läkare. De ska inte behöva ge nån positiv eller uppmuntrande kommentar, bara ett enkelt konstaterande huruvida man ser "missbildad" ut eller inte.

Jag håller med om att det bästa är att få en fastställd diagnos på papper av en BDD-kunnig psykiater, just för att bli tagen på allvar av både psykvården och andra. Men jag tycker inte att man helt ska underskatta sin egen självdiagnostik, speciellt inte om man skaffat sig ordentlig kunskap om sin ev sjukdom och känner igen sig väldigt väl i symptomen. Som du skrev så är ju förekomsten av "proffs på BDD" inte speciellt stor ännu och läkare som inte ens känner till sjukdomen BDD kan ju omöjligt ge en riktig diagnos (om det är så att man har BDD) och då kan det vara bra att veta lite grann själv också.
 
Hoppas du mår bättre idag!    

[CyanideCupcake]

Det borde egentligen räcka med att man frågar någon som man litar på, en förälder, en kompis eller tex sin läkare. De ska inte behöva ge nån positiv eller uppmuntrande kommentar, bara ett enkelt konstaterande huruvida man ser "missbildad" ut eller inte.

Och om en läkare anser att man har en missbildning då? Då bord eju ens besatthet och skam av den vara befogad? (Hittade en rad på Internet nånstans där det stod att "BDD inte ska sättas som diagnos på folk med en riktig eller uppenbar missbildning"?). Jag har jju haft både folk ino psykiatrin och allmänvården som har kommenterat min hy helt på eget bevåg; en läkare på vårdecentralen som när jag var där för något helt anant hävde ur sig "och det du har i ansiktet, får du nån hjälp för det?" och en psyksköterska (manlig) som frågade vad jag gjort i ansiktet första gången vi träffades (han hoppade in eftersom min ropdinarie var sjuk den dan) och sa sedan nästa gång vi sågs en vecka senare att han "tyckte det såg lite värre ut idag?". Jaha, Men tack som fan. Och du är fet, vet du om det? Håll för fan käften och kom tillbaka och yttra dig när du har bantat. Jag skulle aldrig i lviet få för mig att ens skriva såhär om folk vanligtvis men jag är så.jävla.less på folks kommentarer att jag spyr. SPYR.

Grejen var att jag när jag vaknat den morgonen känt mig lite lättad och tyckt att dte såg lite bättre ut den dan, men uppenbarligen inte alltså. Så frågan är; hur ska man kunna intala sig själv att det man mår dåligt över i sitt utseende inte är så viktigt som man tror när andra hela tiden bekräftar för en att det är precis så?

För att göra saken värre så är min hy dålig igen; nästan lika svullen som den var innan jag startade behandlingen. Helvetes  jävla tablettuppehåll, ångrar mig så jävla mycket.

[nikey]

en psyksköterska (manlig) som frågade vad jag gjort i ansiktet första gången vi träffades (han hoppade in eftersom min ropdinarie var sjuk den dan) och sa sedan nästa gång vi sågs en vecka senare att han "tyckte det såg lite värre ut idag?".

aa tack för den liksom :/.. vilken idiot!

[Phobic]

Jag tycker mitt ansikte ser allmänt konstigt/vanskapt ut. Jag kan inte sätta ord på hur jag exakt känner men det känns lite som om näsan, munnen och ögonen har blivit fastklistrade i mitt ansikte huller om buller. Det tillsammans med att jag avskyr min hy och min mun är mina största komplex. Mina tankar angående vikt, kroppsform, hår och fötter kan visserligen vara påfrestande, men de är inte jobbiga alls i jämförelse med ansikts-komplexen.

[Malins mamma]

Godessceline,

Jo, det stämmer (såvitt jag vet) att man inte sätter BDD-diagnos på personer med en riktig eller uppenbar missbildning. Men som jag har förstått av tidningsartiklar och tvprogram mm så kommer den frågan så gott som aldrig upp eftersom de med verkliga missbildningar inte påverkas på långa vägar så mycket av sitt utseende som ni med BDD gör.

Finnar eller andra hudutslag som rocasea, eksem och psoriasis är hudsjukdomar/åkommor, INTE missbildningar.

Man ska egentligen inte diskutera eller prata om utseendet med någon som lider av BDD eftersom det inte är det som är problemet. Att jag ändå länkade till artikeln som visade de fyra tjejerna som de såg ut och som de såg sig själva var för att det på ett så tydligt sätt visade hur hjärnan kan förvränga det man ser när man har BDD. Det var menat som en information till er om hur sjukdomen yttrar sig.

Problemet är alltså tankarna. Tex dessa:

Och om en läkare anser att man har en missbildning då? Då bord eju ens besatthet och skam av den vara befogad?

jag är så.jävla.less på folks kommentarer att jag spyr.

när andra hela tiden bekräftar för en att det är precis så?

Du anser alltså att den som har en missbildning eller nån annan defekt borde skämmas, att kommentarer om din hudsjukdom alltid är illasinnade och du upplever att andra hela tiden bekräftar att ditt utseende är viktigt?

1. Borde alla som inte är helt perfekta skämmas, eller gäller det bara dig? Isåfall, varför har du såna orimliga krav på just dig själv? Mår du sämre eller bättre av att ha den åsikten? Vad skulle hända om du tyckte det var helt okej för dig liksom för alla andra att se ut som man gör UTAN att skämmas?

2. Du tolkar automatiskt alla kommentarer om din hy som ett angrepp på din person. Har du nångång tänkt på att folk kanske (som i detta fallet) frågar saker av OMTANKE, för att de vill visa att de bryr sig om dig och vill hjälpa dig om de kan?

3. Är det verkligen så att andra hela tiden bekräftar att ditt utseende är viktigt, eller är det DU som HELA TIDEN upprepar de kommentarer du fått om och om och om igen? Tänk efter hur det egentligen är IDAG (inte för 1-20 år sen).
 

[DenSvartaÄngeln]

Jag börjar gråta ibland när jag tittar mig själv i spegeln, tycker att min hud i ansiktet är så FRUKTANSVÄRT förstörd och sliten. Ser massa rynkor under ögonen som andra säger att jag inte har samt acne och "läderpartier" men det spelar ingen roll för vad jag ser i spegeln är någon som är så fruktansvärt ful. Jag öser på smink, tvättar av mig, gråter, öser på mer och gråter lite till och jag speglar mig i skyltfönster, speglar, mobilen, glasdörrar i alla vinklar.....ALLT!

Går på rehabilitering för depression och är därför i stan varje dag eller SKA vara det iallafall, är en mardröm på morgonen när jag ska ut till bussen och händer titt som tätt att jag vägrar gå ut för att jag har börjat gråta över mitt utseende och min hud i ansiktet. Fastnar framför spegeln och granskar huden på några cm håll och tittar i alla ljus och vinklar länge länge och är jag inte nöjd med det jag ser tvättar jag av mig och det har hänt att jag har tvättat ansiktet upp till 6 gånger på en morgon och sen har jag ändå inte gått ut för att huden är "förstörd".
   Har ställt in underbara fester, fika med vänner och andra saker för att jag inte velat "visa världen hur fruktansvärt ful och äcklig jag är". Har missat så mycket roligt och känner att livet rinner bort

Vill dejta killar och vara en framåt tjej men vägrar visa mig i dagsljus och därför går det inte, har inte träffat någon ny på flera år, varken killar eller nya människor rent allmänt och ska jag göra det MÅSTE det vara mörkt ute eftersom inte hyn syns lika intensivt som i "dassigt" dagsljus eller under ett tak så inte solen lyser direkt på mitt ansikte. Träffar jag väl någon så tänker jag oavbrutet på att jag ser hemsk ut och kan inte njuta av tillfället. Lika med vardagen, MÅSTE in på toaletten hela tiden för att "kontrollera" utseendet (eller sjukdomen som det också är)

Trodde först att det bara var någon normal fåfänga men efter lite forskande och läsning har jag fattat att det måste vara bdd som jag lider av och jag blir bara säkrare och säkrare för varje artikel jag läser, JAG HAR BDD!

Jag vill prata med andra som också lider av bdd, kanske vi kan utbyta erfarenheter och tankar!
Kramar från en obehandlad ängel!

[litentussilago]

1. Min hjärna,det är ju där allting sitter!

2. Mina lår,min rumpa,min mage,mina bröst,mina överarmar,min dubbelhaka,min hud,mitt hår

3. Mina knän,mina ögonlock,mina ögonfransar,min näsa...

Kan fortsätta i all evighet känns det som...

[grodan]

k

[DenSvartaÄngeln]

Jag hade finnar på ryggen förut men tvärtom t dig så har jag fått i ansiktet nu istället vilket gör mitt liv till ett jävla helvete. :-( jag testade däremot clearasil och huden har blivit bättre nu. Testa att lufta huden så mycket som möjligt. Dessutom brukar väl finnar försvinna av sig självt om man låter bli dom? Säger jag som dissikerar mitt eget ansikte förresten:-(

[Antipod]

Ibland är min hy bra när jag t.e.x har varit utomlands och blivit riktigt brun men de satans utslagen komemr alltid tillbaka igen

Vadå för utslag?

[grodan]

Jag hade finnar på ryggen förut men tvärtom t dig så har jag fått i ansiktet nu istället vilket gör mitt liv till ett jävla helvete. :-( jag testade däremot clearasil och huden har blivit bättre nu. Testa att lufta huden så mycket som möjligt. Dessutom brukar väl finnar försvinna av sig självt om man låter bli dom? Säger jag som dissikerar mitt eget ansikte förresten:-(

Jag brukar inte hålla på och pilla så mycket på mina finnar på kroppen, de finns där likförbannat ändå. Fast det går i perioder. Hoppas bara de försvinner när jag blir lite äldre...

När jag hade finnar i ansiktet hjälpte aldrig clerasil för mig, har för mig att det blev värre..jag testade verkligen ALLT som fanns mot finnar, eller det kändes så ialaf. Det enda jag minns som hjälpte var teetree oil som finns att köpa på naturapotek, jag baddade morgon och kväll och tillslut torkade de ut och de flesta försvann. Sen har jag perioder då jag har finnar i ansiktet ibalnd nu också men aldrig så mycket att jag känne rmig besvärad...men det kanske ni kan testa som mår dåligt över finnar, tee tree oil. Det är rätt starkt och luktar mycket så jag tror inte att man ska ta för mycket. Det finns ansiktstvärr ochså på apoteket. Det fanns en period när jag höll på att ta tee tree oil på rygg och armar också men det va inte så lätt att komm åt alltid och jag vet inte om dte blev så himla mycket bättre just där..well well

Yvette: när jag skrev utslag menar jag främst finnar och det är inte samma sak jag vet men jag har även små "knottror" som jag inte riktigt vet vad det är för något och ibland kliar det och jag får små röda utslag som brukar försvinna.

[DenSvartaÄngeln]

Okej det är många som sagt så om clearasil:-( det är ju inte helt bra men det har blivit betydligt bättre fast nu har det stannat och tror inte de blir bättre så ska kolla upp det där tack för tipset!

[Masken]

Mitt största komplex är min hy, och näsa. Vågar ej visa mig osminkad då får jag sådan ångest.

sen är det mina knän, armar, ser ut som jag har dubbelhaka ibland på kort. sen tycker jag att jag har för mycket fläsk..

[disaa]

näsan, stor, fult formad och blir lätt röd.
min mage, för fet, likaså mina lår
min haka
min hy
mina kinder
och tyvärr har jag fått gropar i låren ;<
mina bröst, för små
och mitt hår som aldrig blir som jag vill ha det.