Jag håller på att bli knäpp!

[Sad Angel]

Jag har varit kär i en kille i snart två år, men på grund av min dåliga självkänsla sa jag aldrig nåt. Han var verkligen så underbar, det som om han brydde sig om mig. Han sa en gång att jag hade fina ögon, vi har "nästan kramats" och så. '
Han gick på min spanska och i min paralellklass. Vi har känt varandra ända sen i ettan, men då var vi inte lika nära. Han var rätt taskig den tiden. Men sedan, när vi började sjuan, hade han en helt ny attityd. Det var ett år senare några veckor innan jullovet jag blev kär i honom, men han visste inget. Sen någon vecka innan avslutningen i nian i somras så slöt han sig totalt.
Han pratade inte med mig lika mycket längre, han gav mig långa blickar ibland, med det var allt. Ibland var det sura blickar, som om jag hade gjort nåt.  Sen på avslutningen sa vi ingeting till varandra heller.
Men vi såg på varandra i flera sekunder innan vi gick till matsalen. Då insåg jag att detta verkligen var slutet. När vi skulle få våra betyg och så var jag en av dem första som gick ut. Det var verkligen svårt att lämna skolan, jag hade flera tankar i huvudet samtidigt som mitt hjärta gick sönder. När jag kom hem sen började jag störtgrina.

Nu har det gått mer än 10 veckor och jag har tänkt på honom varje dag under hela sommaren. För varje dag blir mina känslor starkare och jag blir mer deppigare. Det är nu jag tror att jag börjar bli knäpp. Jag tror att alla killar med marinblå tröja och vit keps är han, för han brukade ha sportiga kläder och precis en sådan vit keps.
Men alla de killar jag sett med dom kläderna är inte "A". Igår när jag och mamma skulle till BUP så tror jag att det var en tjej som sa "Hej Amir!", flera meter bakom mig. Då stannade mitt hjärta och jag tittade efter flera gånger om han gick på bron på väg till bussen sen. jag är närsynt, så jag ser inte bra på långt håll. Till sist gav jag upp och då krossades mitt hjärta ännu en gång. När vi satt på BUP och väntade på min framtida teraput satt jag bara och stirrade rakt i luften.
Jag hade gråten i halsen, men jag kunde ju inte gråta där. Och detta hände igår. Jag hoppas verkligen att det var han, att han går på Kista Atletica. Jag går på Kista Mobila, men det ligger också i Electrum. Och jag har sett flera av hans kompisar gå där. Därför blev jag extra hoppfull. Idag orkar jag ingeting. Jag har ont i hela kroppen och jag har tröstat mig med mat igen. Jag orkar snart inte leva

Oj, detta blev tydligen ett långt inlägg. Hoppas någon orkar läsa...

[Malins mamma]

Hej Sad Angel!
Javisst orkar vi läsa, det är ingen fara med det.  

Olycklig, eller obesvarad kärlek kan vara nog så jobbigt men det goda är att det är ett vanligt och NORMALT problem, alltså inget som tyder på någon sjukdom.
Att du tröstar dig med mat är däremot inte normalt.

Nackdelen med att vara kär i någon på avstånd är att man lätt gör sig en egen (idealiserad) bild av hur personen är och hur det skulle vara om man var tillsammans.
I fantasin blir allt perfekt och underbart och det leder till att man blir mer och mer deprimerad över att inte få uppleva allt det fina man har tänkt sig.
Det är kanske möjligt att Amir är en helt perfekt kille, men det är också möjligt att han inte är så bra som du tror. Det vet du ju inte innan ni har varit tillsammans ett bra tag.

Försök att se på saken så att du är kär i den bild du har skapat av honom och inte i den verkliga Amir (eftersom du inte ännu vet allt om hur han är och hur han skulle vara mot dig).

Fortsätt gärna att försöka få kontakt med honom men tänk på dig själv i första hand. Att du straffar dig själv (genom att tröstäta) för att du inte såg Amir fast du önskade det så innerligt, är inte bra för dig och det är inte heller nåt som förbättrar situationen. (Ja, det förstår du säkert själv också).

Satsa på att bli frisk från bulimin och att få ett bättre självförtroende så tror jag att allting blir bättre för dig.
Hur gick det förresten hos terapeuten? Tyckte du att han/hon förstod dig och tog dig på allvar?

Mvh/ Malins mamma

[Sad Angel]

Jag kände mig väldigt obekväm där och jag kunde inte koncentrera mig tillräckligt för mitt huvud var fullt med tankar. Men nästa vecka ska jag bara träffa en av dem. Och det är kvinnan jag ska prata med det. Kanske går lite bättre då.

Tro mig, jag har verkligen försökt att tänka på mig själv och inte straffa mig själv, men det går inte att låta bli! Varje dag kommer de där tankarna och känslorna upp. Jag vet inte hur jag ska klara det här. Jag blir tårögd bara jag ser hans namn eller säger det. SOm nu t.ex. Han är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista när jag ska sova.

[Malins mamma]

"Olycklig kärlek" innehåller två starka känslor. Dels att vara kär, och dels att känna sig övergiven.

För att få en mer realistisk och faktabaserad syn så kan du försöka identifiera de tankar du har. Det är i detta fallet lika som med BDD att det är ens tankar som gör att man mår dåligt och känner sig olycklig.
 
Om du tänker tex: "Jag älskar dig så mycket A, jag tänker på dig jämt och ständigt men du är kanske inte ens intresserad av mig. Jag kommer aldrig att hitta nån annan som är lika bra, om inte vi blir tillsammans så är det kört för mig, jag kommer att förbli ensam hela livet." En sån tanke kan nog få vem som helst att bli tårögd och gråtfärdig.
Det du kan göra är att undersöka om tanken verkligen är sann, och om den inte är det, hitta en annan mer realistisk tanke som inte är lika plågsam.

I mitt exempel (jag kan naturligtvis inte veta vad du tänker när du tänker på A) finns det en del saker som är värda att undersöka:

1. Du älskar honom.
Som jag skrev förut så är det inte riktigt sant eftersom du inte vet hur han skulle vara mot dig om ni var tillsammans. Sanningen är att du älskar den "drömbild" du har av A.

2. Han är kanske inte ens intresserad av dig. Det vet du inte än så länge. Han har visat ett visst intresse för dig förut men du vet inte hur han känner nu.

3. Du ser framför dig en framtid som ensam och oälskad om du inte blir tillsammans med A.
Du är sexton år nu och har ett helt liv framför dig. Du kan inte veta vad som ska hända i framtiden, om du kommer att bli kär i nån annan eller om du och A kommer att bli ihop. Ta inte ut något i förskott som du inte vet är säkert.

Tanken i mitt exempel var alltså inte riktigt sanningsenlig. Då gäller det att hitta en tanke som är mer realistisk.

Tex: "Jag har fått intrycket att A är en jättebra kille och skulle gärna vilja bli mera bekant med honom så att jag kan få reda på om han är min typ, och om han är intresserad av mig. Det ska bli spännande att se om han går på Kista Athletica. Då har jag chans att träffa på honom ibland och om jag visar mitt intresse för  honom så kommer han säkert att lägga märke till mig. Sen får vi se om det blir något mera av det, eller om det dyker upp någon annan intressant kille."

Som du märker är denhär tanken både hoppfull och inte alls lika plågsam som den förra tanken, ändå är den mera realistisk.

Det som kan bli svårt för dig är att skippa känslan att du är "kär" i A. Kärlek är en av de bästa känslorna som finns så du vill säkert  hålla kvar den känslan men eftersom den i ditt fall är sammankopplad med känslan att vara övergiven så vinner du ändå på att ha en mer verklig inställning till A.

Hoppas du förstår mitt resonemang. Försök alltså att verkligen lägga märke till vad du tänker när du tänker på A för det är dom tankarna som gör dig olycklig.

Hälsn. Malins mamma

[Sad Angel]

Nu har jag funderat de sista dagarna. det är definitivt äkta känslor jag har. Nu har dom lättat lite, men jag känner fortfarande lika starkt för honom. Så när jag har blivit frisk ska jag kontakta honom på nåt sätt. Jag måste bara få se honom igen och berätta vad jag känner. Om han inte känner samma sak, fine. Men jag kan inte gå och undra i resten av mitt liv. Och jag måste inte ha han som pojkvän. Jag blir glad bara om jag får behålla honom som min vän.

[Malins mamma]

Sad Angel, det låter ju bra. Hoppas att du hittar honom nånstans så att ni får chans att lära känna varann bättre.  

Mvh Malins mamma

[twinkle]

Hej Malins mamma! Jag vet inte hur jag skulle kunna få tag på dig förutom att skriva till dig här där du uppenbarligen varit och kanske kommer igen Vet du hur man lägger in bilder här? För mina bilder har ingen länk och så, och då blir det ju lite svårt ;/

Ha det finast!/Sanna

[Malins mamma]

Hej Sanna!

Tyvärr är jag väldigt dålig på det tekniska (jag har inte ens lärt mig hur man sms:ar), så jag har ingen aning om hur man gör för att lägga in bilder här.
Hoppas det finns någon annan här som kan hjälpa dig.  

Hälsn. Malins mamma

[Sad Angel]

Jag känner mig väldigt förvirrad. Jag är ju fortfarande väldigt kär i honom, men jag känner att innan jag söker upp honom, OM jag gör det, så vill jag bli frisk och gå ner minst 10 kilo. Men det lär ju ta ett tag... Jag vill både glömma honom, men den största delen av mig vill fortfarande ha han tillbaka. Alla säger åt mig att glömma honom. "Killar är inte allt! Du är ju bara 16, du har gott om tid". Men så tycker inte jag. Jag har aldrig varit såhär kär förut. Inatt hade jag en bitterljuv dröm också. Men han försvann aldrig ur min den, hur jag än försökte. Vet inte hur jag ska göra längre.... Pressad känner jag mig också. Om inte jag blir frisk kommer jag aldrig att våga. Mitt självförtroende är nämligen väldigt lågt. Och ju längre tid det tar, så kan det vara försent sen

[Malins mamma]

Sad Angel, jag vet inte om du läser mina svar och jag är inte nåt  vidare bra på kärleksbekymmer, men jag ska försöka svara ändå.
Ditt problem har en del likheter med BDD.

Att försöka glömma eller att inte tänka på någon (A) gör bara att man tänker på den personen ännu mera.
Misstaget man gör är att man tror att bara för att tanken dyker upp så måste den vara viktig och riktig. Så behöver det inte vara. Man bestämmer själv hur viktig tanken ska vara.
 
Du har säkert (som alla andra människor) massor med tankar som dyker upp under en dag. Tex "Jag borde nog städa mitt rum idag" eller "Jag är så kär i A, jag önskar att vi skulle vara tillsammans" eller "Jag måste göra läxan" eller "Jag är så trött, jag måste nog sova en stund till" eller "Jag måste börja motionera".
Av dessa otaliga tankar som dyker upp så är det du själv som bestämmer hur viktiga de är och om du måste reagera på dom på nåt sätt.

Om du (inom dig) har bestämt dig för att du ska gå ut skolan med jättebra betyg för att i framtiden få ett bra betalt jobb som du trivs med så är troligen tanken "Jag måste göra läxan" jätteviktig och du kommer att ta itu med läxorna.
Om du däremot är trött på skolan, inte har nån aning om vad du vill jobba med och inte ser nån mening med att läsa så kommer tanken "Jag måste göra läxorna" att verka oviktig och du struntar i dom.

Likadant är det när tanken på A dyker upp. Om du (inom dig) har bestämt dig för att det är viktigt att du får en relation med A (som pojkvän eller kompis) för att du ska kunna känna dig nöjd och glad så blir tanken ?Jag är kär i A? jätteviktig och du tycker att du måste reagera på tanken på något vis. Endera genom att bli ledsen över att ni inte är tillsammans eller genom att tänka ut vad du skulle kunna göra för att få till en relation.
Som du skrev så har du kommit fram till att du måste göra vissa saker innan det kan bli nåt, gå ner i vikt och få ett bättre självförtroende. Båda delarna är möjliga att genomföra men inte kanske på en vecka eller så utan det kommer att ta lite längre tid och därför känner du dig väldigt pressad. Resultatet blir att du mår dåligt och känner dig olycklig.

Om du istället (inom dig) bestämmer dig för att en eventuell relation med A skulle vara intressant men att det viktigaste är att du är nöjd med dig själv och att du mår bra så blir läget ett annat. Då kan du, när tanken på A dyker upp tänka såhär:
?Jaha, nu tänkte jag på A igen men det är inte viktigt.?
Då låter du alltså bara tanken passera utan att du reagerar på den på något sätt. Inte bli ledsen, inte fundera ut vad du ska göra. Om du tänker så, kommer tankarna på A att avta efterhand eftersom dom inte är viktiga.

Ta istället itu med tanken: ?Det är viktigt att jag blir nöjd med mig själv och att jag inte mår så dåligt att jag måste göra mig själv illa (genom att hetsäta och kräkas)?.
 
En orsak till att du mår dåligt hur ju varit tankarna på A, så om dom försvinner (genom att du ignorerar dom) så har du redan kommit en bit på vägen.
 
Ett annat sätt är att du lär känna dig själv. Att ha ett bra självförtroende är inte mer invecklat än att man accepterar sig själv som man är och vågar vara den man är.
Därför är det bra att ta reda på vem man är, vad man har för åsikter och kunskaper, vad man är bra på och mindre bra på, vad man gillar och vad man inte tycker om (tex  TV-program, musik, kläder, mat, böcker), vad man har för intressen och vad man är helt ointresserad av, vad man har för erfarenheter i sitt liv och vad man har för framtidsplaner, vad man prioriterar och vad man tycker är oviktigt, vad man är rädd för och vad man vågar göra, hur man är mot andra och vad man uppskattar hos andra osv.

Tänk efter och skriv ner svaren på dehär frågorna (och gärna fler) så får du svaret på vem du är. Resultatet kommer att bli unikt för dig, ingen annan är precis lika som du. Alla människor har sin egen unika historia men ingen är bättre än nån annan.
 
Det du måste komma fram till är att det är HELT OKEJ ATT VARA DU, för det är det. Du behöver inte vänta tills du har gått ner i vikt eller nåt annat, det är helt okej att vara du redan idag, PRECIS SOM DU ÄR NU.
 
Genom att vara dig själv med både dina goda och sämre sidor (man behöver inte vara perfekt eller bra på allt för att ha ett bra självförtroende) visar du att du accepterar dig själv och då kommer andra också att acceptera dig.
 
Självklart kan man ha vissa egenskaper som man inte gillar hos sig själv, som att man äter för mycket godis, inte hjälper till så mycket hemma som man borde, retas med småsyskonen eller nåt annat men det betyder inte att man är en ?dålig? människa utan att man helt enkelt är MÄNSKLIG som alla andra, med diverse fel och brister. Mänskliga fel och brister kan man rätta till om man vill det, det gäller bara att bestämma sig för hur viktigt det är att rätta till dom.

Hälsn. Malins mamma