Dysmorfobi

Hej!

Nu är det så här att jag under en väldigt lång tid har varit deprimerad och ledsen från dag till dag. Jag har aldrig förstår riktigt varför det var som det var förrän en månad tillbaka, då insåg jag att jag hade dysmorfobi. Som tur var upptäckte jag det sent "bättre sent än aldrig" via att jag sökte lite information på internet om depression som i sin tur länkade vidare till olika sajter och därmet än om BDD. Fan alltså om jag ändå visste innan att det fanns en sjukdom som hette så. Jag är nu 22 och har BDD vilket jag troligtvis fick under sena högstadiet, men ju mer jag tänker på det inser jag att de även förekomm i lågstadiet då och då. Allstå¨jag vet inte vad jag ska göra, jag har läst här lite på forumet och insett att skinpicking är mitt största problem, som ni andra har skrivit så kan man stå 2 cm från spegeln i 1-2 timmar innan man ska gå lägga sig för att bara "vara säker på att de inte finns nåt". Sen till slut leder det att man har sår i ansiktet och är helt röd, sen blir man deprimerad och får ångest.

Nu är min fråga, jag pluggar på högskolan och har till min förvåning stått ut med BDD under hela mitt liv, också i skolan. Jag har då och då isolerat mig och inte gått på lektioner, men nu, nu känns det mycket värre. Jag har just nu valbar temin i skolan och har precis börjar en ny kurs. Men jag vet fan itne om jag orkar, jag vill ha hjälp! Läkarhjälp.

Min fråga till er är; Varför har föräldrar svårt att förstå, och de förtränger allt man säger och säger "Så farligt är det inte" De här i sin tur leder till att jag inte kan prata med de om BDD och jag får mer o mer ångest då. För jag orkar egentligen inte gå i skolan nu även om jag redan gått 2 år på högskolan. Jag vill bli av med BDD innan jag forsätter, jag vill kunna känna mig normal när jag ska umgås med folk. Medan andra har kul och festar så sitter jag på samma fest och undrar när jag ska gå hem för att kolla mig i spegeln.

Jag funderar på att ringa min läkare och sjukskriva mig från skolan en termin til augusti för att försöka satsa på att bli av med BDD. Vad tycker ni? Ni är väl dom enda som förstår vad BDD är, de svårt att förklara för andra. De tror att det är lätt av bli av med