"Skriva av sig"-tråd

[Malins mamma]

Mirmousi,

Min näsa har ändrat form på senaste tiden. Konstigt nog. Förut var den stor, rund och grotesk. Nu ser det typ ut som en .. "draknäsa"? Den är typ fyrkantig, längre, och en jätteful form längst ner. Detta har jag inte lagt märke till förut, men det är t.o.m ännu hemskare nu!! Uschusch, ser inte mänskligt ut, HEMSKT!!

Det är inte bara konstigt, det är OMÖJLIGT att din näsa skulle ha ändrat form under den senaste tiden. Som du förhoppningsvis förstår så är det din syn på näsan som har ändrat sig.
För ett tag sen ville du (antagligen?) operera din "stora, runda, groteska näsa" och nu vill du (antagligen?) operera din "fyrkantiga, långa näsa med en jätteful form längst ner". Men i det tillstånd du befinner dig i nu (BDD) så är du inte kapabel att veta hur din näsa ser ut.
Att ta ett beslut om operation med ledning av en förvrängd synbild (som dessutom kan ändras från en dag till en annan) är som du förstår inte att rekommendera.

Jag måste gå ner i vikt igen! Jag har märkt att jag verkligen inte KAN bli av med mina vikt-tankar.

Även om du har tankar på din vikt så betyder det inte att du måste göra som tankarna säger. Du kan själv välja om du ska lyssna på "anorexi-monstret" eller om du ska lyssna på ditt sunda förnuft.

Jag hoppas verkligen att du får hjälp av psykiatrin snart, nu när du bor i Stockholm har du troligen större chanser att få rätt hjälp, det är ju där de största resurserna finns för BDD, skulle jag tro iaf.

   

[Phobic]

Jag har stått två, tre timmar och sminkat mig nu och det enbart för att en lärare ska se mig i webbkamera i cirka 20 minuter medan jag har ett muntligt förhör (pluggar på distans och gör allt hemma). Jag antar att det åtminstone är positivt att jag inser hur sjukt beteendet är. Slöseri med tid.  Men jag vill ju kunna fokusera på frågorna och inte tänka på hur jag ser ut hela tiden. Det är så dubbelt.

[CyanideCupcake]

Nu jävlar ska jag gå ner i vikt, när jag fixat näsan vill jag ha en snygg kropp också!

Det var precis det här jag var rädd för; att du skulle skifta fokus nör du fått din näsa åtgärdad. Jag evt att du tror att allt komemr att bli fantastiskt men precis som Yvette sa; det kan ta upp till ett år innan man ser det slutgiltiga resultatet av en näsplastik och du får vara beredd på att du kommer att få mcyket frågor om din operation (i och med bandaget och svullnaden) vilket för att väldigt mycket fokus kommer läggas på ditt ansikte. Jag hoppas bara du klarar av det.

[disaa]

Yvette: Ja, jag är medveten om det.. Men det skulle ändå kännas så bra att veta att jag har en helt ny näsa där under bandaget, att den där äckliga, stora inte existerar längre och inte kommer kunna sny filtyra mitt liv mer.

Och att då veta att jag, efter bara några månader, kommer kunna gå utan bandaget och ha en helt normal näsa kommer verkligen inte göra att jag tycker det är jobbigt med bandaget, jag kommer snarare bara vara glad och längta tills jag får visa min nya näsa.

Alltså, jag vet att jag inte kommer kunna leva normalt förrän jag opererat mig, och jag är medveten om att jag fortfarande kommer ha vissa sociala problem även efter operation, till en början iallafall, eftersom det kommer kännas så ovant. Sedan har jag t.ex jobbiga barndomsminnen som jag bara hållt inne och som jag vill ha någon att prata med om. Och jag vill även ha stöd så att jag klarar av tiden tills operation, för det är så jobbigt att leva så som det är nu.

Malins mamma: Ja, jag vet, men jag förstår inte hur det har kunnat bli så? Alltså, näsan ser så annorlunda ut i speglarna. Men det är liksom värre nu, för innan var den stor och rund, nu är den stor och FYRKANTIG och jättekonstigt formad längst ner. USCH! Värre än vad jag trott alltså. Efter operation kanske jag fortfarande kommer se min näsa olika i olika speglar MEN jag kommer ju ändå alltid VETA att min näsa ser normal ut, till skillnad från nu, då jag VET att min näsa är riktigt hemsk.

Nej, det med tankarna är jobbigt samtidigt som jag ju har ett val: antingen försöker jag ignorera tankarna och då bara blir större och större, eller så går jag ner i vikt igen och känner hur löst alla kläder sitter på mig? Jag kan inte beskriva hur glad jag var den första dagen då jag märkte det. Trots att jag var så jävla hungrig och trött och allt var det en så bra känsla, liksom, att alla mina par byxor var för stora!

godessceline: Ja, under tiden jag har bandage och sånt kommer det inte kännas så jobbigt dock MEN när väl bandaget är borta är det nog jobbigt i början, med det sociala och så, och få höra kommentarer som "ja, du ser ju verkligen MYCKET bättre ut nu!" och liknande, liksom bekräftelse på hur ful jag egentligen är nu. Alltså.. jag hör de orden framför mig. Då kommer jag vara glad över att jag opererat mig men samtidigt blir jag så ledsen av tanken nu att jag ju typ vet att det är så folk tycker och skulle tänka, och det får mig bara att hata min näsa ännu mer.

[litentussilago]

Jag har tänkt på en sak... Borde egentligen inte de flesta med ätstörningar lida av någon form av bdd?
Tycka att man är tjock fast man inte är det... iallafall inte enligt andra...
Det är nog det som är mitt största problem... Gillar inte någonting med mitt utseende eller min personlighet egentligen,jag har alltid önskat att jag var någon annan men min kropp och att jag är tjock är det jag har mest komplex för... Kan knappt ha några av mina kläder längre,går alltid i samma och skäms över att jag blivit så fet... Det är hemskt...Det är så jobbigt att visa sig för folk,vill inte att någon ska se mig som jag ser ut nu och speciellt inte de som sett mig smalare! Jag hatar mig själv... Självhat och självförakt hela tiden...Försöker att inte tänka på det men kroppen gör sig hela tiden påmind,allt fett är i vägen,jag kommer inte undan,jag är i vägen för mig själv... Ansiktet ser också förfärligt ut,massa fett där med,det går inte att dölja...Dessutom pillar jag sönder det med jämna mellanrum och smink får mig bara att se ännu värre ut... Så istället isolerar jag mig och träffar bara min mamma ibland och min terapeut och det tar hela dagen att göra mig iordning för att gå till affären för det har blivit så svårt att få mig att se någotlunda okej ut... Fan jävla pissliv, blir det aldrig bättre?!
Ingenting är roligt längre,jag vill bara sova bort mitt liv men det går inte för läkarna vill knappt ge mig några sömnmediciner eller ångestdämpande längre för de tror att jag inte kan kontrollera det vilket jag iofs. kan förstå men det gör det knappast bättre att inte få någon lindring alls... Då får man ta till alternativa metoder som att äta och kräkas,skära sig,dunka huvudet i väggen...vadsomhelst som lindrar en stund men inget av det funkar särskilt bra längre... Det känns som om flyktvägarna krymper,vad gör jag när ingenting fungerar längre?? Jag fasar för den dagen,den kommer nog snart,kanske har den redan kommit? Den enda jag är säker på att jag älskar är min terapeut,hon är den enda jag vill vara med,den enda som kan få mig att må bättre när jag mår dåligt,den enda som egentligen kan beröra mig...Det är sjukt jag vet! och henne träffar jag högst en gång i veckan,resten av tiden väntar jag...saknar och längtar och försöker fördriva tiden så smärtfritt som möjligt...
Jag orkar inte...Jag trodde verkligen att den nya medicinen skulle verka,den gjorde det i början men nu känns det likadant som innan tror jag... Släpp mig fri då jävla helvetes sjukdommar,diagnoser,ångest,ledsenhet osv... Får jag aldrig må bra? Det känns som om alla har gett upp,de verkar tro att jag är ett hopplöst fall...
Det tror även jag...

/T

[Antipod]

Nej, det med tankarna är jobbigt samtidigt som jag ju har ett val: antingen försöker jag ignorera tankarna och då bara blir större och större, eller så går jag ner i vikt igen och känner hur löst alla kläder sitter på mig? Jag kan inte beskriva hur glad jag var den första dagen då jag märkte det. Trots att jag var så jävla hungrig och trött och allt var det en så bra känsla, liksom, att alla mina par byxor var för stora!

Man blir inte större och större av att inte svälta sig. Massvis av människor äter normalt och behåller vikten.
Att du strävar efter att kläderna ska hänga löst på dig, som ett bevis på din smalhet, är i mitt tycke inte särskilt sunt. Sunt tänkande gällande viktminskning brukar väl ändå vara att man vill komma i kläderna, inte trilla ur dem? o_O Om du gillar känslan av pösiga kläder föreslår jag att du köper en storlek större.

Efter operation kanske jag fortfarande kommer se min näsa olika i olika speglar MEN jag kommer ju ändå alltid VETA att min näsa ser normal ut, till skillnad från nu, då jag VET att min näsa är riktigt hemsk.

Hur kommer du kunna vara säker på att din näsa ser "normal" ut efter en operation? Ser alla opererade näsor perfekta och "normala" ut? Hur ser en "normal" näsa ut, egentligen? Hur vet du att din naturliga näsa är hemsk? För att det är det du ser i spegeln? Om du själv tror att du kanske också efter en operation kommer uppfatta din näsa olika i olika situationer, hur kan du då vara säker på att du kommer veta att den är "normal"? För att den är opererad? För att operationer aldrig kan slå fel?

Vad jag vill ha sagt med föregående är INTE att din näsa på något vis skulle se hemsk ut, jag vill helt enkelt få dig att tänka igenom vad det är du säger, hur du resonerar och varför du resonerar på det vis du gör.

[disaa]

Yvette: Nej jag vet att man kan hålla vikten men jag gillar känslan av att känna att mina kläder är för stora. ALltså inte på så sätt att jag vill gå i pösiga kläder, utan mer att jag kan köpa kläder i mindre storlekar, typ XXS och att mina kläder, som jag hade förut, är för stora.

Jag vet faktiskt inte, det är väl klart att den kanske inte ser så fin ut som jag vill att den ska sen men bara den ser okej ut, liksom. Okej är normalt enligt mig, och min näsa är låångt ifrån okej. Det går inte beskriva hur en normal näsa ser ut, helt enkelt en näsa som inte är groteskt stor och konstig, som min.

[Antipod]

mer att jag kan köpa kläder i mindre storlekar, typ XXS

Och det tycker du är ett hälsosamt ideal? Herregud.

[Vinge]

Hm. Jag ska ha föreläsning om två dagar. Själv, inför hela klassen.
Kan inte säga något mer, ni förstår nog. Fan...

[CyanideCupcake]

storlekar, typ XXS och att mina kläder, som jag hade förut, är för stora.

XXS finns inte att köpa o svensk handel, bara så du vet. Jag har storlek 24 (XS) och kämpar för att hitta kläder sem det är. Visst finns det folk som är en storlek XXS naturligt, men att GÅ NER till en så ltien storlek opm man inte har den naturligt är inte hälsosamt.

Jag vet faktiskt inte, det är väl klart att den kanske inte ser så fin ut som jag vill att den ska sen men bara den ser okej ut, liksom. Okej är normalt enligt mig, och min näsa är låångt ifrån okej.

Det låte rint esom att dte är "okej" du hoppas på, jag har för mig att du använde ordet "perfekt" innan men jag kan ha fel. Det kan även bli så att du inte alls får så mycket uppmärksamhet efter din operation som du hoppas på, helt enkelt för att skillnaden inte är så märkbar för andra som dne avr för dig, i ditt eget huvud. Är du beredd på det också; att andra kanske inte häpnar lika mycket över din "förvandling" som du tror? För det skulle ju i så fall inneböra att sättet andra möter dig på faktiskt inte förändras speciellt mycket, just för att det bara avr i din värld som din gamla näsa gjorde skillnad.

[CyanideCupcake]

Avslappning imorgon och jag sitter här IGEN och känner att jag inte kommer klara av att visa mig. Ironiskt nog ger tanken på avslappning mig ångest. Haha?

[nackskott]

Bloggvärlden gör mig till ett rakbladsflippat sicko & sådär deppad slash aggro att jag vill höghusfalla mot en säker & blodig död. Det känns som om att den håller på att göra mig sinnessjuk, på riktigt. Sjuk av både självhat & ett äckel inför hela jävla mänskligheten.
Innan jag började dagsläsa kissies och dessies och paows och ibland blondinbellas & amandavardet:s bloggar så hade jag ändå nån slags tro på att folk hade folkvett & inte sysslade med korsfästning med sådan rå skadeglädje. Men nu. Liksom.
Och det är inte deras bloggar som gör mig spyfärdig utan alla deras hundratals kommentarer om deras fel, skönhetsmässigt. För dom skriver att dom tycker att dom är snygga, och det får man absolut inte tycka. När jag först snubblade in på Dessies blogg så stirrade jag mig helt avis på alla hennes drag, nu har jag fått "lära" mig hundra gånger om att hon har världens bredaste potatisnäsa, söndernoppade vidriga ögonbryn, är fet och svullen och att ingenting på henne är rätt.
Likadant med resten som alla är skabb. Missfoster. "Fyfan vad fula, haha". Har för små ögon. Fula näsor. Köttiga ansikten. Stora hakor & grova akneproblem trots helt babylen hy and so on and so on. Att till och med Frankenstein eller min mormor på 85 år skulle se bra ut med sådär mycket smink. Dom måste tydligen plastikopera sig, för hur fan vågar dom sig offentligt, stackarna. Hade man sett ut sådär så hade man ju tagit livet av sig för länge sedan. Döden är ju det enda dom förtjänar.

Deras kommentarfält består till 80 % av ren ondska. Skriver dom något idiotiskt så hugger folk till direkt och kritiserar utseendet, inte själva ämnet.
Och ändå så hör man då och då att folk inte alls bryr sig lika mycket om ens utseende och defekter som man själv tror, att man är sin egen värsta kritiker. Ha?

Tillåt mig skratta. Fast det har jag absolut ingen lust med. Tillåt mig dö istället.

[kardborre]

Bloggvärlden gör mig till ett rakbladsflippat sicko & sådär deppad slash aggro att jag vill höghusfalla mot en säker & blodig död. Det känns som om att den håller på att göra mig sinnessjuk, på riktigt. Sjuk av både självhat & ett äckel inför hela jävla mänskligheten.
Innan jag började dagsläsa kissies och dessies och paows och ibland blondinbellas & amandavardet:s bloggar så hade jag ändå nån slags tro på att folk hade folkvett & inte sysslade med korsfästning med sådan rå skadeglädje. Men nu. Liksom.
Och det är inte deras bloggar som gör mig spyfärdig utan alla deras hundratals kommentarer om deras fel, skönhetsmässigt. För dom skriver att dom tycker att dom är snygga, och det får man absolut inte tycka. När jag först snubblade in på Dessies blogg så stirrade jag mig helt avis på alla hennes drag, nu har jag fått "lära" mig hundra gånger om att hon har världens bredaste potatisnäsa, söndernoppade vidriga ögonbryn, är fet och svullen och att ingenting på henne är rätt.
Likadant med resten som alla är skabb. Missfoster. "Fyfan vad fula, haha". Har för små ögon. Fula näsor. Köttiga ansikten. Stora hakor & grova akneproblem trots helt babylen hy and so on and so on. Att till och med Frankenstein eller min mormor på 85 år skulle se bra ut med sådär mycket smink. Dom måste tydligen plastikopera sig, för hur fan vågar dom sig offentligt, stackarna. Hade man sett ut sådär så hade man ju tagit livet av sig för länge sedan. Döden är ju det enda dom förtjänar.

Deras kommentarfält består till 80 % av ren ondska. Skriver dom något idiotiskt så hugger folk till direkt och kritiserar utseendet, inte själva ämnet.
Och ändå så hör man då och då att folk inte alls bryr sig lika mycket om ens utseende och defekter som man själv tror, att man är sin egen värsta kritiker. Ha?

Tillåt mig skratta. Fast det har jag absolut ingen lust med. Tillåt mig dö istället.

Skrämmande!

Sluta läs.

[CyanideCupcake]

För det första så är "Kissie" en påhittad personlighet, och det skulle inte förvåna mig om Blondinbella är det också (även om hon säkerligen är väldigt mycket bortskämd snorvalpsbrat i verkliga livet också.) Förstår inte vad du får ut av att läsa deras ytliga bloggar i alla fall? Det är inte direkt några djupa ämnen de behandlar och därmed lär ju inte kommentarerna de får vara det heller. Det finns vettiga bloggar istället; Magnus Betnér, Strike The Root, Pharyngula, Helena Sandklef...bloggar med lite substans.

[Phobic]

Jag är glad! Jag höll min sminktid till 40 minuter idag (mindre än hälften av vad det brukar ta). Jag tyckte resultatet blev sämre än vanligt men lyckades slita mig från badrummet. Sedan körde jag till ett shoppingcentrum tillsammans med min mamma. Det var rätt mycket folk där inne så jag blev illamående och fick spänningsvärk och tankarna malde... men jag klarade att köpa det jag behövde.  Jag provade en tröja och jag har väldigt svårt för ljuset i provrum, men jag försökte att inte titta allt för mycket på mitt ansikte och det gick rätt bra. Så här i efterhand tänker jag jättemycket på vad folk kan ha tänkt om mitt yttre, men jag är stolt över att jag klarade att åka.