peppermintcheesecake
Medlem
 
Antal inlägg: 119
|
 |
Finns det någon hjälp för mig? (min historia)
« skrivet: 2008-12-15, 15:13 » |
|
Hej allihopa.. jag är en tjej på 15 år.Det hela började när jag var 13 (eller det kanske började tidigare än så.. men det var när jag var 13 det började märkas) När jag var 13 år så fick jag massor av finnar i ansiktet.. detta förstörde mitt självförtroende ganska mycket och jag kände mig ful och äcklig.Jag gick iväg till läkaren och fick en utvärtes kräm utskriven mot min acne... Först blossade det upp och blev värre och mitt självförtoende sjönk ännu mera,jag tyckte att det kändes jobbigt att visa mig bland folk för att jag tyckte att dom stirrade på mig och viskade bakom min rygg,och jag var säker på att det var min utseende de viskade om.
Även fasst min hy blev bättre kände jag mig om möjligt ännu fulare... Midsommar det året var en mardröm,vi åkte till ett ställe för att fira och det kryllade av människor där! Jag hade sån ångest att det kändes som att jag skulle dö! Jag ville bara därifrån,överallt var det perfekta,söta människor som jag tyckte tittade på mig med en blick som om jag såg helt vanskapt ut.Jag fick panik och hade ingenstans att ta vägen,och vi kunde inte åka därifrån... efter det låste jag in mig på mitt rum och vägrade komma ut.Egentligen var det nog inte mitt utseende som var det största bekymmret.. för min hy var nästan helt perfekt.. men inte helt perfekt! jag hittade mindre och mindre saker att jaga upp mig över.
Någonstans där så gick jag upp väldigt i vikt.. inte så jag blev överviktig,inte! för jag har alltid varit väldigt mager i mig själv,men tillräckligt för att få stora bristningar över höfterna,skinkorna och benen... någonstans där slutade jag bry mig.Istället för att försöka bli av med mina problem,som jag tidigare gjort (hudläkare,kosmetolog,hudvårdsserier för flera tusen) så klädde jag mig i fula kläder,duschade inte mer än nödvändigt,sket i allt som hade med utseende att göra.. försökte leva ett normalt liv utan att tänka på mitt utseende.
Ångesten gnagde i mig hela tiden... jag fick vad jag tror var panikångest om jag tex gick ned på stan,träffade människor,gick i skolan... det gick inte att ha ett normalt liv! så jag låste in mig igen och visade mig bara hemma,ibland gick jag ut om kvällarna för att få lite frisk luft.Jag mådde väldigt psykiskt dåligt då och fick kontakt med bup,men det hjälpte inte... jag bytte psykolog flera gånger men ingen visste va dom skulle göra! alla trodde att det var någon svacka som snart skulle gå över.Jag gjorde en massa dumma saker för att försöka få min ångest att försvinna (vad jag gjorde låter jag bli att skriva...) Efter ett tag började mina problem gå upp och ned.. från det svartaste svarta till att bli riktigt bra.. när jag var på mitt värsta kunde jag inte längre visa mig hemma för min familj.. och när det var de bättre perioderna kunde jag tillochmed gå i skolan.
Min frånvaro i skolan under vissa peroder gjorde att jag blev utfryst.. de andra såg mig som "ett konstigt psykfall" och det började gå en massa rykten om mig.Jag provade all hjälp jag kunde få från olika instanser... medicin,kbt,samtal... inget hjälpte,ingen visste vad dom skulle göra.
Nu har det gått två år... jag går ut ibland,träffar folk och så.. men för det mesta sitter jag inne i lägenheten... 15 år,och mitt liv är såhär! det var inte så jag ville att det skulle bli! (men det vill väl ingen) Jag brukar undra över min framtid ibland.. vad kommer det bli av mig? kommer det att vara såhär hela livet? Jag hatar mitt utseende så mycket att jag nästan inte vet vart jag ska ta vägen.. jag gråter mig till sömns nästan varje natt för att jag tycker att jag är så ful.Jag tänker att bara jag blir vacker så blir allting bra.. men jag tror inte att det är så.Andra människor brukar säga till mig att jag är vacker,men jag tror dem inte.. föressten så spelar det ingen roll vad andra tycker,jag hade hellre varit ful i andras ögon,och vacker i mina egna än tvärtom. Allt känns så hopplöst,finns det ens någon hjälp för mig? eller är jag ett hopplöst fall som det aldrig går att hjälpa? Jag är inte ens säker på om jag vill ha hjälp,jag vill kunna känna mig vacker,inte kunna gå ut när jag är ful och äcklig! jag vill inte behöva känna den ångest jag känner när jag går ut när jag är "ful"... och även om jag inte kände den ångesten så skulle det kännas förnedrande på något sätt att någon skulle se mig när jag inte var "perfekt",det kanske låter konstigt men jag känner faktist så!
Det jag vill ha hjälp med är att ändra min känsla inför mig själv... ursäkta det långa inlägget.. hoppas någon orkar läsa och svara! Eftersom ingen vet vad dom ska göra så vore det jättebra om någon här visste någonting som jag inte redan har provat och som inte har hjälpt... kanske behöver jag ge det mer tid? kanske,kanske,kanske kan det här gå över av sig själv? (ioch med att jag blir äldre) iallafall bli bättre?
Tack på förhand,ni som svarar!
|