Hur långt kan det gå?

[vinterglas]

Hur långt kan det gå innan man når botten, innan man slår i och skadar sig och vet om man aldrig orkar ta sig vidare igen?

Jag mår uselt. Det är ett faktum som varje sekund och minut står fast. Ibland har jag kul, skrattar oich är lycklig. Ibland oövervinnerlig. Men dessa stunder gör bara de sämre ännu värre, för då blir jag bara mer övertygad om hur fel jag haft och hur patetsik jag måste varit.
Jag är less på det här.
Så utled, så trött men jag fortsätter som vanligt. Eller värre...

Idag, för några timmar sedan kom jag hem efter en 16 dagar lång vistelse i Spanien med mina föräldrar.
Jag har inte alls bra kontakt med mina föräldrar, jag snarare avskyr dem och mår dåligt så fort jag är med dom mer än några timmar i taget.
Nu var jag alltså fast i 16 dagar.
Att leva med dem var ett helvete,.
Från det att vi anlända till det att vi kom hem idag har de VARJE dag, 1-3 gånger/dag kommeterat mitt utseende. Varje dag har det varit minst en kommentar om huden, och de andra har varit om annant eller några få gånger om huden igen.
Ni BDD:are förstår nog känslan när någon uppmärksammar och kommeterar.
Detta hände mig konstant i 2 veckors tid.
Jag mår inte bra.
Till råga på allt är allt bara värre.
Det bästa jag skulle kunan göra är egentligen att isolera mig i 20 år och vänta på att mina ärr, oavsett varpå kroppen ska blekna och sedan sola.
Såklart har det inte blivit så.
Jag har solat och nu är mina märken allt mer framträdande.

Fast jag var bra en gång. Någon gång där i början. Slog rekord i dagar utan att skinpicka. 4 dagar... en llöljligt låg summa dagar men för mig stor.

Nu stoltserar flera SÅR i mitt ansikte.
Det var längesedan jag hade riktiga sår, det var en ovana och del av skinpickingen som jag faktiskt lyckades bryta för 1-2 år sedan. DEt var ett stort steg men också något av det största och bästa jag gjort.
men nu stoltserar alltså 3 stora sår, varav det på högra kinden värst.
Mår illa av mig själv och vill mest hugga bort mig.

Jag orkar inte.


Under min vistelse fick jag klara mig utan foundation, för jag vet hur den beter sig i vatten (eftersom jag tvättar bort den på kvällarna) och fick därför nöja mig med lite solpuder. Det har gått förvånansvärt bra, och jag har överlevt de flesta resturangkvällar utan större problem.

Men jag hatar, och jag menar HATAR mig för att jag skinpickar. om jag bara slutade skulle jag kanske vara en liten bit påväg mot acceptabel.
Men nej. Jag kan inte.
Jag är beroende.

Jag hatar mig. Jag hatar allt.

Enda positiva är att i slutat av augusti så piblicerar DN en artikel om BDD. då ska jag bryta den här skiten. oavsett hur oförstående mina föräldrar är.
Jag hatar dem, men jag ska kunna leva bättre, även om det föraaktar mig och inte tror mig.

de är oförstående och idioter. Men mamam av någon borde väl fatta, hon som var sjukskirven 18 månader för depression och har opererat öronen för att hon mådde dåligt sav dem.

JAg hatar mina föräldrar, för mina finnprobnlem kommer från dem.
De har båda fortfaranade finnar, på rygg eller bröst elelr hals/ansitke. inte mycket, inte ens lite.
men ibland.

Jag hatar dem. de har skapat mitt helvete.

[Anonym]

Ingen människa, vare sig den lider av BDD eller ej mår bra av att ständigt höra negativa påpekningar om utseendet. Om det vore jag och de var mina föräldrar så skulle jag ryta ifrån på skarpen, om dom ändå inte fattar så skulle jag sluta umgås med dom helt, man har den skyldigheteten gentemot sig själv att undvika människor som river stora sår i ens själ och hjärta (dock lättare sagt än gjort). Påtal om sår så har även jag skaffat mej ett par svidande relativt djupa och stora på dom centrala delarna av ansiktet. Vill bara sluta andas.

[vinterglas]

Anonym

Jag funderar på att ryta ifrån ibland, men ångrar mig alltid precis med orden på tungan.
DEt tjänar inget till. DEt leder bara till att de blir nyfikna och vill ha massa svar. jag orkar inte det.
Och ja, jag umgås inte med dem.
Jag sitter vid min dator, alternativt läser böcker. eftersom de inte vill låta mig gå ut så blir det så. jag stänger in mig.

Jag lider starkt med dig.
mina får mig att må dålgit.

[Anonym]

Läs min bästa vän har allt..

[Anonym]

Jag sitter vid min dator, alternativt läser böcker. eftersom de inte vill låta mig gå ut så blir det så. jag stänger in mig.

Varför vill de inte låta dig gå ut? =/
Låter väldigt jobbigt och jag hoppas verkligen att det blir bättre! Jag är glad att jag inte får mer kommentarer om mitt utseende än vad jag får här hemma. Pappa gjorde sig lustig över min näsa för någon vecka sen och jag bröt ihop och började grina ordentligt, tror att han och mamma blev lite överraskade av det och är lite smårädda för att säga något om mitt utseende nu.

[vinterglas]

Okej.

[Anonym]

Har världens bästa föräldrar, de är faktiskt dom enda som jag kan prata med när det gäller min hudfixering.

[vinterglas]

Anonym

"Du är 15 år och ska inte vara ute. Du kan bli  våldtagen och mördad blablalabal."


Skönt at du har så med dina päron.
Jag hatar mina.

[SpegelSpegel]

Jojoplaneten, välkommen tillbaka, har saknat dina inlägg
Vad tråkigt att höra att du har haft det så på semestern... Suck, vad krävs egentligen för att folk ska förstå hur man lider av sitt utseende. Det hjälper knappast att kommentera eller "skämta" om saken som mina föräldrar vissa vänner till mig gärna gör. Steg ett när det gäller att hjälpa en bdd-drabbad att bli bättre måste väl ändå vara att ta lidandet på allvar. Men det är tydligen alldeles för mkt begärt.  Förstår dina föräldrar hur dåligt du mår? Ser fram emot DN-artikeln!

[vinterglas]

SpegelSpegel

Tack, jag är glad att vara tillbaka. Har varit oerhört tuff att bara ha sig själv att skriva med under en längre tid. Ingen man kan skriva hystersika opch desperata inlägg till och få ett svar. Men nu är dte över tack och lov.

Jadu, att man tar livet av sig, rymmer hemifrån eller uttalar något av något slag? fan vet jag. man blir less.

De anar väl något, men förmodligen inte. Jag säger ju inget. Jag litar inte på dem. Och de har under vår tid i spanien på flera olika sätt visat att de är väldigt oförstående människor.
Jag ivll inte ha något med dem att göra, jag vill verkligen inte.
Får man avsky sina föräldrar såsom jag gör?

Jag ser också fram emot den. Då kommer det kännas som om jag har gjort något vettigt. Förmodligen ska mitt namn stå med också, snacka om bekfrätesle för mig. JAG HAR VARIT MED OCH SKRIVIT½!
Men också för att då har jag material att ge mina föräldrar. seriöst material och jag kan inte ta hänsyn till att de är idioter längre då.
någon gång mste det här ut och jag har ingen  lust att sätta mig ner och bara berätta sådär.-

Nej. Det här ska bli bra.
Jag ska bort från det här.
Jag ska bli bra.