Vad man gör om dagarna som BDDare

[Anonym]

Jag har precis börjat gå i terapi för min depression, och för en vecka sedan gav min terapeut mig en artikel om BDD. Jag har läst om detta tidigare och det är skrämmande igenkännande!

Vad jag gör om dagarna är inte speciellt mycket. Jag ägnar kanske fyra-fem timmar om dagen åt att kolla upp information om plastikkirurgi och diverse skönhetsingrepp på nätet. Sedan tittar jag mig i spegeln sammanlagt en timme. Tar foton på mig själv i princip varje dag, för att se vilka kläder jag kan ha för att mina defekter ska synas mindre. Det är mitt liv

[vinterglas]

Jag speglar mig nog minst 3 timmar per dag.
Brukar också titta information om plastikkirurgi m.m., känns ändå som om det finns något hopp med det...

Jag vågar inte ta bilder så ofta.

[Angeliin]

jojoplaneten:
(Nu har jag registrerat mig så jag är inte anonym längre)
Tänker du göra några plastikoperationer? Jag flyttade till Norge i höstas för att tjäna ihop pengar till allt jag ville göra men sedan kollapsade jag och nu är det det enda jag tänker på. När jag får pengar så kommer jag att göra det! Då kommer allt att bli bra... det är helt sjukt att jag tänker så för jag VET att jag inte kommer att må bättre utan då kommer jag att fokusera på allt annat hemskt. Varför sätter jag ändå allt jävla hopp till detta? Jag kan inte ens gå ut bland människor längre. Jag har totalt isolerat mig från mina vänner. Jag har otaliga gånger suttit med pillerburken i handen men hejdat mig. Hur ska man ta sig ur detta?

[SpegelSpegel]

Jag har hoppat av universitetet och bor för tillfället hos mina föräldrar, hade precis nyss en "bra" period och började tvivla på om jag verkligen hade bdd.

Jag gick ner ett par kilo och min hud såg mkt fräschare ut när det var soligt några dagar, jag fick liksom en mer levande glöd, det var väl därför jag inte tyckte att jag var lika vidrigt ful som vanligt eller brydde mig lika mkt om hur folk tittade på mig.

I alla fall, under den här bättre perioden fick jag ett maniskt ryck och började planera allt jag skulle kunna göra nu när utseendet inte verkade hålla mig tillbaka längre. Resa, hitta på en massa kul saker med kompisarna, åka och övernatta i diverse sommarstugor utan speglar, fixa en massa jobb och tjäna in lite pengar, åka på festival, dejta killar, glömma mitt ex, köpa nya kläder som inte är svarta eller tråkiga, börja studera på ngn folkhögskola, bli en socalare, trevligare, roligare och bättre människa.

Innan jag fick den här "bra" perioden hade jag ärligt talat hellre huggt av mig armarna än gjort de flesta av de sakerna jag nämnde. Tyvärr känner jag så nu också. Fick ett nytt ryck igår och började syna min hud, och plötsligt såg allt helt vanställt ut igen, kan också ha att göra med att jag varit i en del affärer under dagen och råkat se mig i olika allt för ärliga speglar, men i all fall fick jag panik och tyckte det såg ut som om min hud höll på att täppas igen av hudflagor, så jag började riva på den med naglarna så att den blev röd och hemsk. Plötsligt såg både ansiktet och kroppen ut som en formlös. grå deg och mina bristningar verkade självlysande. Jag bestämde mig för att jag är världens fulaste varelse och den övertygelsen håller jag fast vid idag också.

Det känns för tillfället absolut inte som om jag skulle kunna klara studier, jobb eller ens att söka jobb eller gå på ett läkarbesök för att försöka få medicin eller bli satt på väntelista till kbt eller liknande.
Jag vill bara rulla in mig i en puppa och sova tills jag dör.
Har ingen aning om vad jag ska ta mig till.

Det är i alla fall så jag bedriver dagarna för tillfället, i ångest och rädsla för framtiden och skam över min nuvarande situation, folk frågar varför jag hoppade av universitetet och om det inte känns surt att bo med föräldrarna igen när jag hade lägenhet i gbg osv. Jag vet inte vad jag ska svara.

[vinterglas]

Angeliin

Förmodligen kommer jag att göra det. Det gäller bara att ha pengar till det. och förmodligen har åldern inne. jag är ju 15 så...
Låter verkligen som om du har det jobbigt, är ledsen för din skull. Men vad duktig du är som hindrat dig angående pillerburken! Det är vi glada för.

Kramar J

SpegelSpegel

Fy. Jag lider verkligen med dig. Jag är själv i den bra perioden, men slåss hela tiden med rädslan för den dåliga perioden.


trots att jag är i en hyffsat bra period så vill jag precis som du, bara gömma mig och vara där tills jag dör.

och människorna som frågar, ja, jag vet inte vad jag ska säga heller

[Angeliin]

Jojoplaneten
Tack så mycket! Det värmde verkligen
Hoppas verkligen för din egen skull att du ändrar dig angående operationerna, det är svårt som fan, jag vet!
Till alla här på forumet vill jag bara säga att vi på sätt och vis går igenom detta tilllsammans. Detta är ett jättebra forum och jag blev så lättad när jag fann den. Jag VET att detta inte hjälper, men ni är alla underbara människor och kommer ni ur detta så kommer ni att vara utrustade med en enorm kapacitet. Jag vill verkligen tro att man blir starkare av trauman och händelser, även om när man är mitt i det inte kan tro det. Jag har btw fått lite tips från min terapeut på distraktioner när ångesten blir för svår och när jag obsessar för mycket. Det har lite med Jojoplanetens strategi att göra. Hon skrev att när hon spelade tennis så tänkte hon inte så mycket på det. Min terapeuts förslag var alltså att sysselsätta sig med någonting som kräver fullständig närvaro, som ex att lösa korsord eller sudoku.  Om ångesten är jättesvår kan man ta en isbit i vardera hand och ha de där tills smärtan blir stark. Då fokuserar hjärnan all sin tankeverksamhet till smärtan. Jag vet absolut inte om detta skulle hjälpa någon av er men det kanske är värt att prova? Jag tycker att det lindrar lite iaf.

[vinterglas]

Angeliin

Tack själv

Ja, att sysselsätta sig är det bästa sättet att tränga undan tankarna.

[Anonym]

SpegelSpegel

Tråkigt att höra att den bättre perioden inte höll i sig. :/
Jag vet inte hur ofta jag skriver just dessa ord här på forumet, men; jag känner igen mig så väl! När jag får en bra period känns det som att jag egentligen inte har BDD och så förväntar jag mig att det ska fortsätta vara bra, börjar planera en massa osv. Det är som att jag bara vill undantränga vem jag egentligen är och att jag låtsas vara "normal" och frisk när jag väl kan det... Men innerst inne vet jag ändå hela tiden att det snart rasar, att ett hårt bakslag väntar... och hittils har jag alltid haft rätt.


Jojoplaneten

Det stämmer verkligen att det fungerar att göra något som kräver full koncentration. Förut höll jag på med dans, och från att ha varit skrämmande nära att ta mitt liv kunde jag gå till att känna mig alldeles harmonisk och inte ha några som helst negativa tankar alls (dvs när jag var på dansen). Det var visserligen inte riktigt rätt typ av dans för mig, inte i min stil, men det var i alla fall en flykt från vardagen/helvetet.

Jag slutade dock med det för ett par år sedan och nu vågar jag inte ens dansa inför folk längre. Det enda jag kan använda mig av nu är skrivandet, men det fungerar inte på riktigt samma sätt. Genom att skriva kan jag få ut en del av det onda, känna mig mer samlad och mindre splittrad och så. Men man kommer inte ifrån ångesten och tankarna på samma sätt, eftersom man inte hamnar i något transliknande tillstånd bara av att skriva...


Angeliin

Det där med isbiten brukar väl föreslås som avvänjningsmetod för självdestruktivt beteende? Jag tyckte inte själv att det fungerade förut, men om man inte i vanliga fall skadar sig på annat vis så kan isbitarna säkert funka. Men det jag tänkte på var att det kanske inte är en så jättebra idé ändå, för det känns lite som att man uppmuntrar till fysisk självskadning? Inte för att man blir "skadad" av att hålla i is, men själva principen är ju att den fysiska smärtan ska ta över, och det kanske är lite fel budskap. Hmm, det är bara en fundering. Jag kanske bara är överanalyserande. ^^

[vinterglas]

Anonym

Jag vet precis hur det är med skrivandet. Jag är väldigt skrivintresserad, men ja, det ger ju aldrig samma sak som någon fysiskt.

[BDD:are]

Detta har väl inte direkt med det här diskussionsämnet att göra, men gå gärna in på sidan www.rogreviews.com, klicka sedan på interviews under rubriken PORNSTARS

välj sedan Jesse Jane. När ni har fått fram intervjuven tryck då på den bild som visar hennes ansikte i närbild, och slutligen vill jag bara fråga, tror ni det är acne hon har i ansiktet?

Som ni förstår så handlar detta INTE om porr utan jag råkar bara tycka att just Jesse Jane är så otroligt söt, o

[vinterglas]

BDD:are
'
Jahg såg inget alls?!

[Anonym]

BDD:are:

Hm.. om det där är akne, så vet jag inte vad jag har.

[BDD:are]

men hon har ju små röda prickar spridda i ansiktet, inget vulgärt, men ändå...

[vinterglas]

Jag såg inget alls sånt?! Jag är väl blind.

[vinterglas]

eller så är jag bara för van vid mitt eget förkastliga ansikte...