Jobb/sjukskrivna?

[psycho-doll]

kul att du engagerar dig i mig, men tyvärr börjar jag mer och mer känna mig som ett hopplöst fall iaf är jag rädd för att bli ett sådant. var hos läkaren igår och vi kom överens om att prova ytterligare en medicin, då den tidigare (cymbalta) gav för mig icke acceptabla biverkningar. sedan tidigare äter jag även en antipsykotika (zyprexa) och som fungerar bra mot ångest tycker jag, hjälper mig att sova också. den nya jag ska prova nu är aurorix (ett antidepressivat av typen MAO-A). detta är den 18:e medicinen jag provar om jag räknat rätt..men då räknar jag med alla typer jag provat, både antidepressiva, lugnande, neuroleptika, stämningstabiliserande och sömnmedel. börjar med den idag (fredag).

pratade med min läkare om en rehabiliteringsplan, men han tyckte att jag måste bli bättre först (mha mediciner) innan jag kan ge mig i kast med annat. senast jag försökte mig på ngt i studieform (förra året) hamnade jag på psyket i en vecka. kanske gav jag mig ut på lite för djupt vatten med att pendla och läsa en kurs 8 mil bort. har gjort det förut, men det var innan jag blev sjuk. har dock inte kollat upp distansstudier, kanske till våren om jag mår lite bättre då..nu i höst är det nog lite för sent och jag är som sagt väldigt ostabil i mitt mående. en kurs där man varvar praktik med teori låter intressant och som leder till garanterat jobb. svårt annars att få jobb tror jag när man har varit sjukskriven pga psykiska problem i fyra år. men det är bara en tanke. tror att en sådan lämplig kurs inom ngt intressant område med rätta individuella förutsättningar i form av flexibilitet och förståelse för att problem kan uppstå ibland och coaching när saker blir jobbiga skulle kunna leda till nåt bra. tror dock att distansstudier skulle leda till att jag fortsätter vara relativt isolerad och det är inget jag vill. jag behöver kontakten med andra människor. kan vara inne själv max 1-2 dgr. fyra är nog det längsta jag varit själv, men då kändes det riktigt konstigt att komma ut i solljuset.

på mötet med personligt ombud diskuterade vi senast mest min ekonomi och gjorde upp en budget. jag hade inte tänkt ut så mkt innan, men hade verkligen försökt fokusera mina tankar inför mötet. men just att fokusera och få ordning och reda på mina tankar är ett problem för mig. blir mkt spridda tankefragment. ibland har jag svårt att överhuvudtaget komma på ngt

vad gäller tvångstankarna vid träning, så består dom mest av en rädsla för att ansträngningen och svetten ska få mitt eksem att blossa upp igen och att det ska se illa ut. jag vet att detta inte låter rationellt och antagligen bara är en inbillning. men kopplingen till mitt tidigare jobb där det var varmt och svettigt och där eksemet dök upp första gången sitter 'djupt i'.  

nä nu ska jag sluta svamla och 'logga ut'

PS. ingen fara med dina många frågor, får mig själv att tänka till lite

/mattias, som eg borde lagt sig för längesedan

[pelle]

Jag delar känslan av hopplöshet med dig och säkerligen många andra härinne. Är du inte rädd att tabletterna har en negativ fysisk åverkan på din hälsa. En del kanske hjälper att lindra vissa mentala symptom, men många ggr tror jag läkaren skriver ut sådant för att dom inte har nåt bättre att komma med, då är det
en bra väg ut, att fylla i ett recept på nåt nytt preparat. Risken blir att du till slut blir beroende av tabletter och det kan väl inte kännas bra? Vad skulle hända om du slutade med tabletterna tror du? Har du provat det nån längre tid? Kan du inte skära ner på dom? Jag tror också att kontakten med andra människor är jätteviktig för sitt välbefinnande. Jag är ju totalt isolerad själv och skulle verkligen behöva bli mer social. Svårt att bryta det mönstret när man tycker man ser ut som Frankenstein och att folk glor och flinar åt en. För mig kan det vara så, att jag planerat en sak mycket noga och är förberedd, men när jag ska konfrontera detta till en annan person blir det ofta kaos i huvudet. Blir splittrad och kommer av mig. Fungerar du så också? Jag har också svårt att fokusera mig på olika uppgifter, i alla fall under en längre period.
Lider av lättja.

Finns det nåt som pekar på att du får eksem när du anstränger dig? Jag tror precis tvärtom, att träningen och omlägg av kost gör att din hy kommer må ännu bättre. Du kommer också att få lättare att somna. Du måste testa det och ös i dig vatten varje dag!

/ höres, pelle

[angel]

Jag går i skolan, ett led i min rehabilitering. Det fungerar men är smärtsamt. Just nu har jag varit hemma 3 dgr och stirrat i väggen. Helt slut...orkar inte äta, diska, plocka upp kläderna efter alla provningar i lördags. Skulle gått till banken och betala räkningar men orkade inte ta tag i den ångestklumpen också. Men imorgon försöker jag igen.

[psycho-doll]

du menar om de (medicinerna) t.ex påverkar levern eller njurarna? nej tänker inte så mkt på det. men visst har det stått på en del av medicinerna att de kan ge påverkan på inre organ. första gången jag fick medicin när jag var inlagd så mådde jag så dåligt att det var livsnödvändigt med medicinering. jag var självmordsbenägen. sedan när jag blev utskriven så har jag fortsatt med medicinerna. bytt lite fram och tillbaka. sedan några år nu äter jag regelbundet neuroleptika  som är en relativt tung medicinering, ingen nybörjarmedicin. har försökt sluta några ggr, med resultatet att jag fått sömnsvårigheter och ökad ångest. ibland räcker det att jag missar dosen en dag för att jag ska må sämre. vet inte om det är abstinenssymptom eller inte, men otäckt är det iaf. så jag vågar inte chansa. tyvärr är jag nog tvungen att inse att jag behöver ta min medicin. ingen kul insikt. medicinerar i dagsläget med 5 mg zyprexa (neuroleptika) och 300 mg aurorix (antidepp). aurorixen är under utprovning. skära ner på dom är nog inte aktuellt i dagsläget.

visst förekommer det nog överförskrivning av psykofarmaka, speciellt förr i tiden. nuförtiden försöker man använda så låga doser som möjligt. 'förr i tidens' utskrivningar kunde ge mkt obehagliga biverkningar som man var tvungna att sätta in motmedicin mot. de nyare preparaten är mer specifika, men potenta som de är kan de också ge biverkningar.

du tror inte att medicin skulle kunna göra ditt liv lite drägligare? eller är det operationsvägen som regerar?

planera och fokusera på saker är ett av mina problem. brukar behöva skriva upp mina tankar på ett papper som jag tar med på exempelvis ett möte. annars glömmer jag hälften än värre när jag blir stressad. klarar inte stress, presterar sämre då.
lättja, vad innebär det?

nej finns väl egentligen inget som tyder på att jag skulle få eksem av träning. mer en tvångstanke tror jag. jo vet de positiva effekterna av träning, svårighet med att bibehålla motivationen bara. tappar lusten efter ett tag och slutar. finns nog lite inslag av depp också. H2O är nyttigt, cola är också gott hehe, dricker light. tränar du?

/på återseende, mattias

[pelle]

Jo, jag skulle vara j.... orolig vad medicinerna gjorde med min kropp.
Visserligen tror jag att en del hjälper, men jag vägrar att stoppa i mig sådana piller. Abstinensen man får av medicinerna gör ju att beroendet bara växer. Hoppas du kan minska ner på det där så småningom i alla fall. Japp, för mig regerar plastikoperationer och det är ju också beroendeframkallande har jag märkt. Lika illa det på sätt och vis, men det oroar och skrämmer mig inte alls på samma sätt som att bli tablettmissbrukare av diverse mediciner.
Tror nog aldrig att jag kommer att stoppa i mig något sådant om det inte sker under tvång.
Kan du inte testa att minska doseringen vartefter. Pyttepyttelite.
Lättja är ju en form av lathet och en oförmåga att ta tag i saker och ting. Mycket dålig egenskap som e svår att bli av med. All fokusering och energi läggs vid utseendet i princip, så man har inte mycket ork och vilja kvar till andra viktigare saker.

Jag tränar nästan varje dag, löpning, simning och styrketräning.
Vatten dricker jag i mängder och mina eksem(har haft det sedan jag var liten gosse) mår bra mycket bättre när jag sköter kosten, drickandet, träningen och sömnen.

Nånting kan du väl hitta i träningsväg som du fastnar för? Motivationen kommer allteftersom du börjar ana resultat, vilket leder till att du kommer få lättare och lättare att fortsätta. Du får inte ge upp för lätt, det tar lite tid innan den rätta känslan infinner sig.
Vore kul om du en dag berättade att du hade börjat med nåt !!


angel: Det e bara att kämpa på

Höres, pelle