Jobb/sjukskrivna?

[pelle]

Jennifer: Speldjävulen är det många som har problem med, speciellt bland pokerspelare. Vet ju väldigt många(speciellt unga killar)som ENDAST spelar poker och gör ingenting annat. Dom spelar dag som natt och och går knappt utanför dörren om dom inte är tvingade att handla mat o.s.v. Jag tillhör väl nästan den kategorin.
Väldigt många har hoppat av utbildningar och jobb med anledning av pokern. Man blir till slut besatt!! Blir man tillräckligt duktig(och det är lätt att lära sig grunderna, ladda ner mjukvaran och sätta in pengar)kan man dock tjäna fina pengar och det är ju det som lockar, men det är många andra faktorer som gör det mycket farligt. Men blir du tillräckligt bra kan du tjäna nästan orimliga pengar. De nordiska spelarna är de som vinner mest enligt statistik. Förutom pengarna och att spelet är väldigt kul, så är det nedbrytande på många sätt. Jag mår inte bättre nu(snarare sämre), även om jag tjänat bra med pengar, och man får en kuslig felaktig bild av pengarnas värde när man sysslar med poker. Sedan finns det ju en hel del folk som både spelar för mycket och även förlorar och det är ju så nära man kan komma en personlig katastrof, om man t.o.m förlorar sina pengar till råga på allt och försummar jobb, skola och/eller familj.

Jag kände en tidigare som sysslade med wushu, men det var länge sedan. Har för mig att det mycket handlade om försvar och olika rörelsemönster; stämmer det? Jag tror att kampsport kan vara väldigt nyttigt, speciellt om man lider av det vi gör. Kan tänka mig att självförtroendet ökar markant om man vågar sig dit. Sport ö.h.t, vad de nu än är, har en bra läkande effekt på kropp och själ.
Bättre än alla psykologer och mediciner som finns. Jag tror nog att du blir tagen på allvar, det kan t.o.m bli motsatt effekt; att dom tycker du är en riktig tuffing som går dit, även om du är liten, späd med rådjursögon

Jag bor på söder i stockholm.

/ hls Pelle

[Anonym]

Klarar alla av att jobba obekymrat eller vadå.
Fler än 200 läst inlägget, men bara så få svar. Dåligt tycker jag.
Vågar ni inte svara eller. Ni måste väl göra något.
Själv jobbar jag heltid o kämpar varje dag.

[pelle]

Jag jobbar i alla fall bara hemifrån. Det är ju skönt på många sätt, men det är inget bra om jag ska bli bättre. Ju mer man håller sig inne desto mer inbunden och rädd blir man att konfrontera folk. Och det blir svårt att hitta nån också.

/ PELLE

[Anonym]

var sjukskriven i två år pga bddn, men nu har jag jobbat och/eller pluggat de senaste 4 åren. Det är grymt jobbigt ibland, lättare när man pluggar för då kan man vara borta oftare. Om jag är borta på jobbet får ju mina arb. kompisar lida för det. Ibland kan det vara skönt att arbeta för då kan tankarna skingras åtminstone lite.

[jennifer]

Pelle; Hej jag har inte haft tillgång till dator på länge. Men du om du bor på söder kan du ju haka på mig när jag ska börja ju!?!?

[psycho-doll]

Pelle: ursäkta mitt sena svar!! har problem att få ihop bara det enklaste meddelande nuförtiden. raderar mest hela tiden.

men du frågade mig vad för slags jobb jag skulle kunna tänka mig bortsett från bddn?

problemet är att bddn inte är mitt enda problem. så även om jag blir bättre i min bdd, så finns andra hinder i vägen. att återuppbygga mitt sedan länge raserade självförtroende är en viktig byggsten. det fanns personer under min skolgång som effektivt såg till att bryta ner det. sedan har det bara fortsatt utför. nu anser jag mig inte ens klara den enklaste uppgift

men idag har jag faktiskt städat hemma i lägenheten iaf har varit inne de senaste två dagarna. inte känt för att göra ngt särskilt och också varit trött pga en medicinhöjning nyligen. medicin är nog tyvärr en nödvändighet i mitt fall.

[pelle]

Jennifer: Var tränar du? Hur länge har du hållt på med Wushu? Tävlar du också?

Mattias: Inga problem med sena svar. Man skriver när man känner att man har tid och lust. Vill minnas att du var intresserad av kemi, i alla fall tidigare.
Stämmer det?
På vilket sätt blev du mobbad och av vilken anledning/anledningar.
Jag har själv både varit en mobbare en gång i tiden och det ångrar jag oerhört mycket. Det var mest rastlöshet, slumpmässiga utfall för att få uppmärksamhet och rädsla att själv bli mobbad. Ofta löjliga anledningar också, som bidrog till att vissa blev offer för vårt fega och destruktiva beteende. Man fattade heller inte hur illa man gjorde personen och hur dåligt dom mådde efteråt.  En av eleverna på skolan polisanmälde oss till slut och mina föräldrar fick reda på allt.  Då slutade vi som tur var och började förstå. Egentligen menade vi inget illa eller hade nåt speciellt mot personerna vi mobbade. Det mesta berodde på bristande uppmärksamhet och att man ville spela tuff för att imponera på andra elever. Den största fegisen och pajasen var ju man själv, men det tyckte man inte då. Man mådde lite bra av att trycka ner nån. Så idiotiskt! Har du ingen fundering på att börja träna eller skaffa dig en rolig hobby som du gillar?  
Höres / Pelle

[elvy]

När jag var yngre var det mycket, mycket värre med bddn. Jag gick upp kvart över fyra varje morgon för att jag skulle hinna till skolan. På den tiden var det håret som var mitt största problem. Då var jag 14 år. Idag mår jag otroligt mycket bättre (är 26 år nu) men det är fortfarande ett helvette. Dom 2 sista åren så vågar jag faktiskt gå till tvättstugan osminkad och jag klarar av att gå och handla (affären ligger 20 meter från min port) och till och med gå och klippa mig (fast sminkad så klart i så fall)! Men det beror på att jag är nyinflyttad, jag känner inte en själ på flera mils avstånd. Sen så e det mest pensinärer å barnfamiljer som bor här å då e det mycket lättare även om det e skitsvårt... Hade det varit i innerstan hade det aldrig funkat med alla snygga människor överallt...

[elvy]

När det gäller jobb så var jag tvungen att sluta med mitt förra, det gick inte. Blev för jobbigt både pga mitt utseende och pga alla människor överallt. Numera jobbar jag ensam som personlig assistent med en kille som inte kan kommunicera över huvudtaget så då kan jag ta det lugnare, stå framför spegeln så mycket jag vill utan att bli stressad. Vilket ju igentligen absolunt INTE är bra för mig igentligen. Dessutom så är jag så himla ensam så jag tror jag ska bli tokig även om jag har så himla svårt att umgås med andra särskilt med folk i min egen ålder och särskilt killar, vilket är så otroligt jobbigt...

[psycho-doll]

hej igen Pelle!

jo jag har läst kemi förut, men det var rätt många årsedan nu. tyckte det var intressant då (96) och har sedan gjort några försök att återuppta studierna, men med nedslående resultat. mådde sämre. som det är nu så vet jag varken ut eller in. läste för två årsedan en kurs i psykologi på komvux. trodde sedan att jag var intresserad av att jobba inom vården och sökte in till undersköterskaprogrammet och kom in men slutade efter ett tag. var nog inte riktigt min grej egentligen.

jag försöker känna för vad jag vill göra med mitt liv, men kommer inte på vad. tanken på att gå hemma i resten av mitt liv känns heller inte kul. är sjukskriven till 2007. det jag tyckte var roligt förr känns inte kul längre. jag har överhuvudtaget svårt att motivera mig till saker. det ser inte så bra ut. är 33 år och har fortfarande inte hittat min plats här i livet. när man går på fest så frågar folk vad man gör och man svarar..ja..jag är sjukskriven..har varit det de senaste 4 åren..och sedan var det samtalet slut så intressant var man.

på vilket sätt jag blev mobbad?
mest psykiskt, dom sade saker, t.ex vilken mes du är! speciellt det ordet kommer jag ihåg. var mobbad låg-, mellan-, högstadiet och 1:a året på gymnasiet. på gymnasiet bytte jag klass och då blev det bättre. då var jag inte mobbad längre.
varför jag blev mobbad? vet faktiskt inte.  har alltid känt mig lite utanför. lite speciell kanske. varit för mig själv på raster och sådant. lite av en ensamvarg. visst hade jag kompisar och så, men mkt av tiden var jag själv. kanske märker dom sådana saker? om man är osäker och så och inte alltid kan svara tillbaka på rätt sätt. om man inte är som de. vad man än svarade så vände dom det mot än själv.

ang hobby och träning:
simmar ibland lite. har provat styrketräning, men det var inte kul tyckte jag. löpning höll jag på mkt med förr. nån direkt hobby har jag väl egentligen inte. men det skulle säkert vara bra med en, för att ha ngt att göra och få tiden och gå. problemet är bara att komma på vad

/mattias

[pelle]

Mattias: Kan du inte prova distansundervisning ett tag då? Det finns ju många kurser man kan plugga in på distans och sköta det mesta från hemmet. Det fanns förut i alla fall med olika studiestödsalternativ.  Har också svårt att motivera mig för saker, men man måste försöka! Till slut kommer man på nåt bra att göra och som man vill ägna tid åt och som känns kul och meningsfullt.
Tycker absolut du ska börja träna nåt, vad som helst. Då tror jag att du skulle börja må mycket bättre. Det måste väl finnas nånting du kan tänka dig där, eller? Det finns ju så mycket att välja på.
Dom som frågar vad man jobbar med och sedan bara drar för att man är sjukskriven och inte har hittat nåt lämpligt att göra än. Är dom nånting att bry sig om egentligen. Nä, inte alls! Dom har ju ingen aning om varför och är antagligen så upptagna av sig själva att dom inte orkar engagera sig nåt mer.

/ Pelle

[pelle]

Jennifer: Hur går det med träningen? Nyfiken!

[pelle]

Mattias: Har du kommit igång med nåt?

[psycho-doll]

hej pelle

hade skrivit ett långt meddelande, men datorn hängde sig och jag fick starta om utan att hunnit skicka meddelandet. men poängen gick ut på att jag inte kommit igång med ngt än, men att jag ska på mitt andra möte med personligt ombud (PO) nu på måndag. vet inte riktigt vad dom kan hjälpa till med, men tanken är att man ger dom uppdrag som dom sedan bedömer huruvida dom är realistiska och genomförbara. det är kostnadsfritt och till för personer med psykiska funktionshinder. kan berätta mer efter mitt andra möte. hehe ska tillägga att dom undrade om jag kunde specificera mig mer ingående vad jag ville ha hjälp med till nästa gång, vilket är just det som är ett av mina problem..

ang studier och jobb, så får jag nu 1:a året jag har sjukersättning som det kallas bara jobba el studera 5 h/vecka annars kan min ersättning påverkas. från och med andra året (nästa år) gäller andra regler.

när det gäller motion så har jag vissa tvångstankar som styr.

ha det bäst!

[pelle]

Hejsan!

Sånt där e inge kul, hänt mig med.

Vad hände på mötet? Gav det nåt?  Hade du planerat nåt inför  mötet eller gick du bara dit utan några direkta planer? Har du kollat upp distansundervisnig? Tänkte att det möjligtvis skulle kunna passa dig just nu, men det kanske inte finns den studieformen längre. Förut fanns det väldigt mycket enstaka kurser man kunde plugga in och det passar ju extra bra om man har
psykiska hinder och känner för att studera. Du kanske inte känner för studier nu?

Hur fungerar tvångstankarna när det gäller motionen? Vad är det som blockar förutom svårighet att välja motionsform. Du borde verkligen försöka i alla fall. Du sa at du hade problem med överviken och att den också påverkade ditt tankesätt och skapade problem. Hoppas verkligen du hittar nåt som är genomförbart, där tvångstankarna inte har samma påverkan och där du kan inleda en liten mjukstart som förhoppningsvis leder till nåt ännu bättre.
Värt ett försök?

Blev många frågor, men väldig intressant att höra vad du anser och tänker.

Ha det ännu bättre , pelé