"Skriva av sig"-tråd

[Synthesized]

Orkar inte att jag alltid fixar köttsår lagom till att jag ska iväg på nåt viktigt. Den där BDD är en sneeky bastard alltså, fyfan. Nåja, kom iväg på allt jag skulle idag i alla fall, trots att jag var nära att ställa in imorse. Får se hur resten av veckan går, men framför allt nästa vecka då jag ska på en liten resa som jag verkligen inte vill behöva avstå från...

Känner mig så utlämnad till mitt humör och hur det råkar vara för stunden. Ibland kan jag nämligen hamna i ett läge då jag bara skiter i BDDn och kör på. Kan ha feta köttsår och bara "dra åt helvete, nu går jag ut!". Det är härligt när det funkar, även om ångesten såklart finns där. Men då är jag inte helt styrd i alla fall. Hatar mest lägen då jag känner mig som ett traumatiserat barn som inte klarar sig själv, är livrädd för allt och känner mig totalt värdelös. De gångerna brukar det inte gå så bra att skita i BDDn. Får hoppas att det läget inte kommer och stör snart, det kan fan komma närsomhelst.

[Lyckofågel]

Jag kan inte sluta tänka på allt som förmodligen gör mig fulare, och det faktumet att det troligen är mitt eget fel att jag är ful.
Eller?
Jag äter dåligt
Jag tränar inte(tycker det är svårt att träna med motivationen att man hatar sin kropp)
Jag mår dåligt(måste ju typ påverka kroppen så att man typ åldras i förväg?)
Glömmer ofta att borsta tänderna

Jag tittar sen ofta på andra människor... o funderar över vad de har för livsstil.
Ingen annan är i och för sig ful i mina ögon... o jag kan ju inte vara den enda som mår dåligt, äter dåligt, låter bli att träna osv.

Försöker att få de här tankarna ur mitt huvud. I have the right to be ugly. Punkt.

[Lyckofågel]

Jag undrar: Kommer jag någonsin kunna leva som en normal människa?
Jag hade ett möte att gå till idag. Jag gick inte.

Kommer jag någonsin klara av att sluta isolera mig?

kommer jag någonsin klara av att börja socialisera?

[nikey]

Att det ska vara så svårt att lämna luvtröjan hemma.. än så länge har jag inte lyckats gå ut med bara t-shirt på överkroppen. Varmt, men jag har klarat mig ifrån att få pikar från omgivningen eftersom sommaren inte haft särskilt många extrema varma dagar. Men det är ändå varmt o jobbigt att gå ut i college-tröja, vilket gör att jag kör säkert o stannar hemma allt för ofta.. Inte bra, riktigt besviken på mig själv! Suck..

[Malins mamma]

Synthesized, hoppas du kom iväg på din resa.

Ibland kan jag nämligen hamna i ett läge då jag bara skiter i BDDn och kör på.

Upplever du det som att det läget "bara infinner sig" ibland, eller kan du själv påverka så att det kommer oftare?

"dra åt helvete, nu går jag ut!".

Jättebra!!!! Så ska BDDn tas!

Diademflicka,

Kommer jag någonsin klara av att sluta isolera mig?
kommer jag någonsin klara av att börja socialisera?

Det kan vara svårt så länge du lider av BDD, men om du får rätt hjälp och blir BDD-fri så borde det inte vara några större problem med det.


Nikey, du är ju rätt så insatt och medveten om BDD-problematiken. Jag tänkte om du kunde förklara det här lite närmare.

Att det ska vara så svårt att lämna luvtröjan hemma.. än så länge har jag inte lyckats gå ut med bara t-shirt på överkroppen.

Vad är det egentligen som gör att man som BDD-drabbad inte "kan" göra saker som i normala fall inte är något problem? (Som att gå ut i bara t-shirt på överkroppen när det är varmt). Jo, jag förstår att det handlar om rädsla och det är BDDn som styr, men jag antar att man för ett resonemang med sig själv innan man tar beslutet om man ska stanna inne, ta luvröjan på eller gå ut i t-shirt. Det skulle vara intressant att få veta exakt hur man tänker, vad som fäller avgörandet och hur man kommer fram till ett beslut. 

[Synthesized]

Synthesized, hoppas du kom iväg på din resa.

Upplever du det som att det läget "bara infinner sig" ibland, eller kan du själv påverka så att det kommer oftare?

Jag kom iväg!

Oftast ser jag inget mönster i när det läget infinner sig. Men till viss del vet jag att jag kan påverka det genom hur jag tänker. Dock tar det väldigt mycket kraft att tvinga sig själv att tänka "rätt" när det är som svårast, och skillnaden man upplever känns då oftast inte så stor i jämförelse med ansträngningen..

[girloutside]

jag hatar när folk tycker synd om en pga hur  man ser ut "jaaaa......".nej jag hatar det!  kom igen om jag var vacker skulle dem ju såklart säga det. 

alltså jag är helt enkelt jävligt ful finns ingen direkt sjukdom att jag ser mig jätteful, jag ÄR INTE VACKER
jag blir som nån annan sa arg hur man kan se ut så, det hade väl inte skadat om man kunde få normala ansiktsdrag
jag menar inte super snygg.men normal iallafall                 alltså jag har nu tagit massa kort på mig.......och  här ändras utseendet hel vilt  oj va fin jag var     --   åh jävlar vad ful jag är satan jag vill skära av ansiktet    ----herregud vadär det som händer
till och med jag själv förstår att det är fel i min hjärna...det ändrar sig hela tiden

jag hatar känslan av att gå bland folk på en arbetsplats eller vad det nu är och man kan skära med en kniv i stämningen*tystnad* "gud vad ful gud vad pinsamt att se en sån ful person

alla andra får visa sig men inte jag. det är inte lätt

[Jinx]

jag hatar när folk tycker synd om en pga hur  man ser ut "jaaaa......".nej jag hatar det!  kom igen om jag var vacker skulle dem ju såklart säga det. 

alltså jag är helt enkelt jävligt ful finns ingen direkt sjukdom att jag ser mig jätteful, jag ÄR INTE VACKER
jag blir som nån annan sa arg hur man kan se ut så, det hade väl inte skadat om man kunde få normala ansiktsdrag
jag menar inte super snygg.men normal iallafall                 alltså jag har nu tagit massa kort på mig.......och  här ändras utseendet hel vilt  oj va fin jag var     --   åh jävlar vad ful jag är satan jag vill skära av ansiktet    ----herregud vadär det som händer
till och med jag själv förstår att det är fel i min hjärna...det ändrar sig hela tiden

jag hatar känslan av att gå bland folk på en arbetsplats eller vad det nu är och man kan skära med en kniv i stämningen*tystnad* "gud vad ful gud vad pinsamt att se en sån ful person

alla andra får visa sig men inte jag. det är inte lätt

Nej det e fn inte lätt!!

[Nokia]

Jag vill kunna gå ut osminkad och fri, ställa mig i regnet och bara känna att jag lever. Inte bry mig om hur jag ser ut, att någon jävla mascara rinner eller vad folk kommer tycka. How did I get to this point? Vissa dagar är jag så besviken på mig själv för att jag lät BDD:n ta ett sådant grepp om mig, vill spola tillbaka tiden då det tog max en kvart för mig att sminka mig och när jag sket i om det blev ojämnt.
 
Jag hatar smink och jag hatar att sminka mig. Om jag blir frisk en vacker dag så kommer jag elda upp mitt smink - som en symbolisk ritual. Lite som att elda upp BDD:n. Jag ska elda upp skiten och ställa mig osminkad i spöregnet. Varje droppe ska symbolisera alla jävla tårar jag gråtit. Låter jag knäpp? Ja, kanske. Men Dysmorfofobi är en knäpp sjukdom.

[Jinx]

Jag vill kunna gå ut osminkad och fri, ställa mig i regnet och bara känna att jag lever. Inte bry mig om hur jag ser ut, att någon jävla mascara rinner eller vad folk kommer tycka. How did I get to this point? Vissa dagar är jag så besviken på mig själv för att jag lät BDD:n ta ett sådant grepp om mig, vill spola tillbaka tiden då det tog max en kvart för mig att sminka mig och när jag sket i om det blev ojämnt.
 
Jag hatar smink och jag hatar att sminka mig. Om jag blir frisk en vacker dag så kommer jag elda upp mitt smink - som en symbolisk ritual. Lite som att elda upp BDD:n. Jag ska elda upp skiten och ställa mig osminkad i spöregnet. Varje droppe ska symbolisera alla jävla tårar jag gråtit. Låter jag knäpp? Ja, kanske. Men Dysmorfofobi är en knäpp sjukdom.

Bra skrivet!Så känner jag oxå!

[Lyckofågel]

Nokia: Jag är inte doktor... men jag är säker på att du kommer att bli friskare om du börjar utmana dig själv att minska på sminkandet.

För några år sedan kunde jag inte gå utanför dörren utan att ha ett tjockt lager smink över mitt ansikte.
Jag kunde då inte se mig själv någonsin bli fri ifrån det.

Jag började hur som helst utmana mig själv... minskade på sminkandet lite i taget. Nu för tiden använder jag endast mascara.

Frisk ifrån bdd är jag dessvärre inte, men en sak som jag kan lova är att det blir bättre om man kämpar med att sluta med de rutiner o tvångshandlingar man har.

(Jag har en bättre period just nu bdd-mässigt).

[girloutside]

jag har också en bättre period bdd mässigt

JAG HAR ETT TIPS, fokusera på det som är snyggt på dig,nånting måste du väl ha...fina öron? fina ögonbryn? fin haka? fin ansiktsform? fint hår? fina ben? om det så bara är fina händer fokusera på det...var stolt över det

finns det nån här som tycker ALLT är fult på en själv?
jag hatar i princip allt på mig själv.allt är fel men jag gillar min mun! tex jag HAAATAAAAAR mina ögon.. min profil..min rumpa..min överkropp..mina ben till och med armarna,öronen! huvudet och ansiktsformen ögonbrynen.
MEN jag gillar min mun...jag spelade in mig själv på en video.....och jag fokuserade hela tiden på munnen
och idag är jag stolt över mig själv!    visst jag såg det andra fula men det behöver inte vara katastrof! det kan vara charmigt att inte se perfekt ut!
hursomhelst   jag har en mycket lättare attityd till mitt utseende idag!!!!!!

[Wolfie]

Jävla tankar hela tiden är som att ha ett extra heltidsjobb vid sidan av, trött på att vara utmattad hela tiden

[studsbollen 87]

Usch!

Nu har jag verkligen förstört alltihop för mig själv. Jag har mått mycket bättre ett tag, har lyckats både jobba och plugga och visa mig för folk fem dagar i veckan, men nu har jag sabbat allt jag lyckats bygga upp. Jag klippte av hela mitt hår i något psykbryt! Jag hade hår som gick nästan ner till midjan innan och nu är det max 5 cm långt. Varför, varför, varför gjorde jag så?! Jag hatade ju visserligen mitt jävla hår, tyckte att det var så slitet och fult, men kunde jag inte ha nöjt mig med att klippa av litegrann? Det går inte att göra några frisyrer alls med mitt nya korta hår och jag känner mig som en man eller en stubbad kyckling. Jag räknar på hur lång tid det kommer ta för håret att växa ut till en någorlunda lång längd så att jag kan sätta upp frisyrer med det igen och det kommer ta tid... hår växer ju ungefär en centimeter i månaden... :C Nu kommer jag aldrig i mitt liv att gå till jobbet något mer, jag kommer säga att jag har hittat ett annat så att jag slipper en massa frågor. Fy fan säger jag bara!

[girloutside]

Usch!

Nu har jag verkligen förstört alltihop för mig själv. Jag har mått mycket bättre ett tag, har lyckats både jobba och plugga och visa mig för folk fem dagar i veckan, men nu har jag sabbat allt jag lyckats bygga upp. Jag klippte av hela mitt hår i något psykbryt! Jag hade hår som gick nästan ner till midjan innan och nu är det max 5 cm långt. Varför, varför, varför gjorde jag så?! Jag hatade ju visserligen mitt jävla hår, tyckte att det var så slitet och fult, men kunde jag inte ha nöjt mig med att klippa av litegrann? Det går inte att göra några frisyrer alls med mitt nya korta hår och jag känner mig som en man eller en stubbad kyckling. Jag räknar på hur lång tid det kommer ta för håret att växa ut till en någorlunda lång längd så att jag kan sätta upp frisyrer med det igen och det kommer ta tid... hår växer ju ungefär en centimeter i månaden... :C Nu kommer jag aldrig i mitt liv att gå till jobbet något mer, jag kommer säga att jag har hittat ett annat så att jag slipper en massa frågor. Fy fan säger jag bara!

jag har ju sett dig och du är så otroligt söt även om det inte passar och säga det här,men det tycker jag verkligen.

men det finns ju jätte såhär fräcka frisyrer man kan göra med kort hår,med hårgele och såhär jättemodern sne klippning,du kan väl gå till frisören och så klippa till en sån frisyr óm du hittar någon, eller köpa en peruk eller extensions, om du nu inte står ut.och det måste man ju göra...   jag klippte mitt hår kort i åttan, med inbillningen att jag skulle bli lika snygg som en annan tjej med den korta frisyren. det var så jävla fult på mig att jag gick med luva resten av tiden tills jag kunde sätta upp håret, på sommarlovet var det här som tur var så jag kunde sätta upp håret när skolan började, men DU passar väl i vad som helst?

varför fick du ett psykbryt?
jag är precis likadan FÖRSTÖR FÖR MIG SJÄLV, jag har fått ett totalt skinpicking beroende som jag hållt på med sen i julas, jag har låtit det läka några gånger...hållt mig borta från huden..och lyckats se bra ut! på riktigt, men så börjar jag igen  och jag sitter nu med ansiktet helt rödprickigt och slitet.

det är nog inte bra att sluta jobbet gör inte det! låt inte utseende fixeringen ta över och förstöra ditt liv!