Ful?

[Vulgarbrigaden]

Hej Anonym 2 Dec 2005 21:10:50!
Jag känner precis som du, har sett mig på film en gång.. Det vände sig liksom i magen på mig typ. Var tvungen att gå därifrån. Lyckades övertyga alla andra om att jag fick ett viktigt samtal så dom fattade som tur var inte varför...

Jag går en linje där man pratar inför klassen var och varannan vecka. I början var det skitjobbigt... Svettades och stammade och kände det som om hela världen granskade mig.
Jag har med tiden utvecklat lite små tricks som jag använder när jag känner mig nervös;

Jag har någonting i handen, kan vara exempelvis en bit ståltråd, gem, plastbit. Gärna något hårt. När det sedan blir riktigt pinsamt eller jag börjar stamma kramar jag den hårt så att det gör ont.
Då vaknar jag till och så tar smärtan udden av alla de andra känslorna.

Titta bakom alla, se dom inte i ögonen. De som sitter längst fram tror du tittar på dom längst bak och för dom längst bak så ser det ut som du tittar på dom. Då slipper du även se alla och deras reaktioner (som 90% av tiden är oseriösa) som kan distrahera dig och få dig att bli nervös!

Behåll en kaxig/rebellisk attityd. Du vet att du har rätt! Stå på dig, det är intressant det du pratar om. Så fort någon tänker kläcka en omogen kommentar höjer du rösten och visar lite pondus!
Ta emot uppmärksamheten istället för att gömma dig för den. Jag vet att uppmärksamhet är döjobbigt, men om du lyckas få folk att lyssna på ditt tal och inte titta på dig så känns det mycket bättre, tro mig...

Det är först när du börjar stamma och bli nervös som folk tittar på dig och granskar dig. När du pratar och gestikulerar blir man bara medveten om vad du säger. Det finns ingen som tänker på hur du ser ut om du håller ett flytande tal, intressant och med varierat tonfall. Betona gärna intressanta detaljer för att få folk att lyssna extra noga.

Ps. Tipsen som jag skrev funkar för mig, det viktigaste är att hitta något som passar dig och tar bort en del av stressen och nervositeten. Ds

Mvh John

[ticka]

Tack för rådet!
Jag ska prova dina knep på torsdag. De där med gemet i handen verkar rätt bra. Jag brukar hålla i mitt block så knogarna vitnar.  Det hjälper lite men ser nog lite lustigt ut.

Jag tappar ofta bort mig i de jag pratar om. Mitt hjärta slår så hårt att jag inte kan höra vad jag säger, jag kan svära på att man kan se pulsen i halsgropen på mig.

Jag har provat många knep, bla se framför mig alla som nakna, (vilket kan bli väldigt distraherande), att tänka sig att man pratar till sin mamma, ( det hjälpt inte),  att distrahera sin publik med mycket visuell information, (funkar till viss del, om informationen är intressant nog).

Men jag ska prova alla dina knep.  På fredag ska skiva och berätta om jag överlevde och om knepen funkar.
Tack. /Ticka

[Vulgarbrigaden]

Jag tycker ibland att det är jobbigt att läsa på och försöka hålla sig strikt till materialet då jag blir nervös. Prova om du blir nervös att lägga bort papperet och prata fritt (det funkar bara om man vet vad man pratar om :smirk

Hoppas det går bra!

Mvh John

[ticka]

Ha... ja de var just de. Även om jag har superkoll på vad jag ska prata om så har jag glömt allt när jag står där. Som sagt var, mitt hjärta är det enda jag kan höra. KABOM, KABOMM! De är otroligt löjligt de hela. Jag har försökt se de just som de det är... Tämligen fånigt. Vem bryr sig om hundra år och allt de där. Men hela systemet brakar i hopp när jag står där, de enda som överröstar allt är mitt hjärta.

Men du har rätt. Vet man vad man pratar om så är det betydligt mycket lättare.

[Vulgarbrigaden]

Precis, jag fick värsta panikattacken förra gången, hade inte hunnit duscha och fixa iordning mig o så. Men jag bara la ifrån mig papperet och körde  på gehör. jag trodde det gick skitdåligt.. Men efteråt fick jag massor med berömm för hur jag hade framfört det och att jag inte hade stammat eller verkat det minsta nervös...

Mvh John

[Vulgarbrigaden]

Malins Mamma, om du läser det här.. Det funkade SKITBRA!! Jag är asglad.. Har lyckats ta kort på mig nu och det ser faktiskt helt ok ut.. Lite lustiga proportioner här och var men det vet jag beror på vinklarna (mattenörd ).

Jag gjorde som du sa och tittade på dom tills yrseln och obehaget lättade. Det gick mycket fortare än jag trodde, och sen var det inte alls farligt att titta på dom. Jag vet att det låter löjligt men jag var livrädd för både speglar och kameror för ca 2 veckor sen!

Tack ska du ha! Tack så mycket!! Jag är löjligt glad

[Malins mamma]

John, vad bra att du vågade så att du fick se att det funkade!!!!  
Grattis till en stor framgång!!!

Malin gjorde en liknande sak. Hon försökte få bort behovet av att kommentera "snygga tjejer" på TVn genom att låta bli att säga nåt och stå ut med ångesten och obehaget tills det avtog. Hon var tveksam till om det skulle fungera och blev både förvånad och glad när hon märkte att det faktiskt funkade.

John, jag är så glad för din skull.    Tack för att du berättade!!


Hälsn. Malins mamma

[Vulgarbrigaden]

Jag har liksom "typ" försökt innan, men har inte haft tillräckligt med disciplin utan det har mer eller mindre ballat ur och jag har dratt mig undan istället.

Det här är helt klart rätt sätt att ta itu med det för mig! Hoppas det funkar lika bra för Malin.

Jag blev också väldigt förvånad då allt hände väldigt snabbt, från att vara totalt avskyvärd till att se okej ut tog nog egentligen bara 20-30 minuter. Tycker fortfarande att en del bilder är fulare än andra men jag kan titta på dom nu iaf. Sen så har jag på ett sätt mer "accepterat" mitt utseende så jag slipper dras med dom bekymrena också.

Tack igen!

Mvh John

[Anonym]

Jag har gjort  min presentation, min mutliga redovisning med ett percings smycke i ena handen, taggigt sådant.  Hjärtat bultade klämde jag till om smycket, det gjorde förbaskat ont och kroppens koncentration övergick till handen.

Jag försökte hålla blicken bortom dom som satt där och att inte hänga upp mig på vad dom tyckte om hur jag pratade, rörde mig såg ut osv. Jag var väl förberedd och ändå tappade jag tråden ett dussin gånger. Men jag lyckades slappna av så pass att jag kunde klara upp situationen. Jag använde alla dina tips. Och med de i bakhuvudet, det hjälpte faktiskt. Det och en tidig glas med rom. Jag skäms lite över det sista men det va en så liten mängd att det nog gått ur systemet långt innan jag fick gå upp och tala. Tror nog att det var mer en psykologisk grej. Tämligen äckligt med gröt och rom till frukost.

Så här i efterhand så vet jag att det var en temligen dålig presentaion. endå men för mig personligen kändes det bättre...

Så tack för tipsen.

[Vulgarbrigaden]

Det är svårt att vänja sig fort vid att tala inför människor. Och känslan av att vara nervös går aldrig riktigt över. Men ju mer man gör det och ju mer man övar desto mindre nervös blir man.

Att du lyckades genomföra den är att stort plus. Speciellt eftersom det kändes bättre för dig personligen! Att det kanske inte blir världens högsta betyg spelar ju egentligen inte så stor roll.
Du ska se att eftersom det gick bättre nu kommer läraren att ha lagt märke till att det gick bättre. Det betyder mer än vad man kan tro!

Och sen gör det faktiskt inget att man råkar tappa tråden lite då och då sålänge man inte insisterar på att följa vad man skrivit till punkt och pricka.
Bra jobbat!

Mvh John

[Anonym]

Hej Anonym! Istället för sprit rekommenderar jag varmt medicinen Theralen. Den är det ojämförligt bäääääästa som hänt mig.

[Vulgarbrigaden]

Det tycker inte jag är någon bra idé. Den må ha en lugnande effekt men varken spriten eller medicin hjälper dig att bli bättre på vad som är det egentliga problemet. Att kunna hantera uppmärksamhet.

Det är som att ta en huvudvärkstablett mot huvudvärken. Visst du känner inte av den men sålänge du inte gör något åt orsaken för att du får huvudvärk kommer du få det om och om igen!

Mvh John

[Anonym]

Hej John!

De icke beroendeframkallande Theralendropparna är som ett par förgyllda stödhjul/hjälpande hand. Utan stödhjulen eller den hjälpande handen är det svårt att lära sig att cykla. Men efter ett tag klarar man av att cykla utan några hjälpmedel.

[Vulgärbrigaden]

Må så vara, men där skiljer sig nog våra åsikter åt... Inget mer med det.
Håller nog med dig om att det är bättre än sprit iaf!

Mvh John

[Anonym]

är det bara jag tycker att det kan vara hemskt att sitta typ tre stycken att prata men klara redovisningar galant (även om man precis före är väldigt nervös och apatisk). de mer personliga samtalen, där man sitter närmare varandra, ansikte mot ansikte kan vara mer jobbiga tycker jag. känns som om man blir uttröttad och deppad i hela ansiktet..hoppas ni förstår vad jag menar
// An O. Nym